Hjälper könsdysforiker att hitta sig själva

Margaretha Göransson, foto Anders Engström
Margaretha Göransson, foto Anders Engström

Att få diagnosen könsdysfori innebär att personen och dess omgivning ställs införa stora och omvälvande förändringar. För att bemöta det och hjälpa patienterna att hitta sig själva startade kuratorn Margaretha Göransson en patient- och närståendeutbildning som fått högsta betyg av deltagarna.

Hur uppmärksammade du behovet av utbildningar till patienter?

När en patient får diagnosen könsdysfori ställs personen och dess omgivning inför stora och omvälvande förändringar. Psykisk ohälsa är vanligt och många känner sig isolerade och upplever ett utanförskap.

Många har också lite orealistiska förväntningar på transitionen och tänker "bara jag får genomgå denna förändring så blir allting bra". Men så fungerar det inte riktigt. Det är ett livslångt projekt som till stor del handlar om existentiella frågor – vem är jag och hur vill jag leva mitt liv?

Ofta finns det också okunskap om den medicinska behandlingen och processen kring transitionen. Det skapar oro hos patienterna. Allt sammantaget gjorde att jag ett behov av att skapa en mötesplats för stöd och kunskapsutbyte för patienterna.

... och till närstående?

Vi i sjukvården är mycket beroende av de närstående eftersom en könskorrigering innebär största delen egenvård i hemmet. Det är också ofta där patienternas ångest kommer till uttryck. De närstående måste vara med på resan för att ett starkt nätverk kring patienten ska kunna byggas.

Även de närstående har ett behov av att få ventilera. De flesta föräldrar vill inget annat än att deras barn ska vara lyckliga, men den stora förändringen innebär många frågetecken. Hur går transitionen till? Vad händer om min närstående ändrar sig? Finns det fler i samma situation? Hur ser framtiden ut? Vad ska alla andra säga? På våra utbildningar får man prata om allt detta med andra i samma situation.

Hur utformas utbildningen?

Vi använder oss av en utbildningsmodell för patient- och närståendeutbildning från kunskapscentrum för jämlik vård. Det centrala i modellen är att professionell kunskap och patientens erfarenheter värderas lika och integreras.

I praktiken innebär det att jag som professionell håller mig i bakgrunden och bara bidrar med faktakunskap i de fall det krävs. I övrigt baserar sig de fem utbildningstillfällena på de ämnen som deltagarna själva uttryckt att de vill prata om. Mötesledaren är antingen en före detta patient som genomgått en transition eller en förälder till en före detta patient.

Vad tror du är orsaken till toppbetyget i utvärderingarna?

Jag tror att den viktigaste framgångsfaktorn är att vi utgår ifrån deltagarna och deras behov och frågor. På så vis blir de verkligt delaktiga och upplever tillfällena som meningsfulla.

En annan viktig del är att de får träffa andra som är i samma situation. Det finns en otrolig kraft i att få prata om sina upplevelser och känslor med andra som befinner sig på liknande livsresor.

Vad kan du se för resultat av utbildningarna?

Vi har hittills haft 104 deltagare sedan starten för två år sedan och jag kan se hur utbildningen gör stor nytta för var och en av våra deltagare på ett känslomässigt plan. Både lidandet och isoleringen minskar. Patienterna kommer också ett steg längre på vägen mot att hitta sig själva.

Patienterna och deras närstående är också mer förbereda och pålästa när de kommer in i vården. Det skapar trygghet. Vid utbildningstillfällena kan också jag snappa upp sådant som de inte upplever fungerar och föra det vidare så att vården för denna patientgrupp kan utvecklas och bli ännu bättre.

Senast uppdaterad: 2017-04-14 08:25