Vuxenpsykiatrisk sluten- o öppen vård

Hälsofrämjande

Inledning

Sveriges riksdag beslutade 2003 att hälso- och sjukvården skall arbeta mer hälsofrämjande. I Sverige finns ett nätverk för hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer, HFS. Det svenska nätverket är en del av det internationella nätverket Health Promoting Hospitals and health services, HPH. HFS arbetar för att utveckla kunskap, kompetens och rutiner för en hälsoorientering av hälso- och sjukvården. Hälsofrämjande arbete är komplext och fordrar många samarbetspartners för att lyckas i sin strävan för förbättrad och bibehållen hälsa hos patienter, medarbetare och befolkning. Hälso- och sjukvården har här en unik möjlighet att bidra tack vare hög kompetens, stora kontaktytor och gott förtroendekapital.

Nätverket Hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer (HFS).  

Ansvarig

Verksamhetschef eller motsvarande.

Åtgärder

Arbete med hälsofrämjande sjukhus omfattar fyra perspektiv enligt nätverket för hälsofrämjande sjukhus i Sverige:

Patientperspektivet Utveckla hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser, till exempel patientundervisning vid långvarig sjukdom och insatser för att stödja patienter i att förändra levnadsvanor (när det gäller fetma hos barn är innebär detta att vidareutveckla metoder för insatser enligt detta exempelvis rörande kost, fysisk aktivitet och föräldraskap).

Befolkningsperspektivet Bidra med kunskap som stödjer samhällets arbete för befolkningens hälsa, till exempel skadeförebyggande arbete (när det gäller fetma hos barn är den ”fetmaframkallande miljön” (Egger) det område som behöver belysas).

Medarbetarperspektivet Bli modellbildare för den goda arbetsplatsen (när det gäller fetma hos barn är viktigt att behandlande personal får goda möjligheter att arbeta med livsstilsinsatser).

Styr- och ledningsperspektivet Använda hälsoorientering som en strategi för att skapa en effektivare hälso- och sjukvård - mer och bättre vård för pengarna (när det gäller fetma hos barn är samarbete och kommunikation över hela vårdkedjan och ut i samhället en viktig del)! 

Behandlande

Inledning

Förekomst av övervikt och fetma ökar vid flera olika psykiska sjukdomar och många av de läkemedel som används vid behandling av dessa kan ge viktökning som biverkan.

Påverkan på aptit och vikt förekommer som huvudsymtom vid förstämningssyndrom som depression och bipolär sjukdom. Viktökning till följd av medicinering kan både vara en effekt av en framgångsrik behandling av grundsjukdomen och en biverkan av medicineringen. Patienter med ätstörningsproblematik i form av bulimia nervosa och hetsätningsstörning löper risk att utveckla övervikt. Prevalensen för hetsätningsstörning förefaller öka i takt med graden av övervikt. I vissa material uppfyller så hög andel som 30 % av patienterna som söker vård för sin övervikt kriterierna för hetsätningsstörning.

En extra utsatt grupp bland patienter med psykiska sjukdomar är patienter med psykossjukdom, som schizofreni, som i mycket hög utsträckning drabbas av metabola komplikationer inkluderande fetma. Dessa patienter har oftare ett livsstilsmönster inbegripande sämre kosthållning, fysisk inaktivitet och rökning. Jämfört med de klassiska neuroleptika har de nyare atypiska antipsykotika i högre grad kopplats till en viktökning och ökad risk att utveckla typ 2-diabetes.

Ansvarig

Klinikchef/enhetschef.

Målgrupp

  • Individer som har eller riskerar psykofarmakainducerad fetma.
  • Individer med psykossjukdom

Riskgrupper

  • Individer som medicinerar med psykofarmaka som kan ge upphov till viktökning (se tabell nedan).
  • Individer med psykossjukdom.
  • Diagnoser som ätstörningar med hetsätningsproblematik, förstämningssyndrom och ångestsyndrom har också kopplats till ökad förekomst av fetma.
  • Patienter som är överviktiga (BMI 25-30 kg/m2) och/eller har en måttlig bukfetma med midjeomfång 80-88 cm (kvinnor) respektive 94-102 cm (män) utan samtidiga riskfaktorer för eller redan manifest kardiovaskulär sjukdom eller diabetes.

Målsättning

  • Att förebygga och motverka psykofarmakainducerad fetma.
  • Att nå patienter med psykossjukdom med hälsofrämjande och förebyggande insatser.
  • Att identifiera riskfaktorer för typ 2-diabetes och kardiovaskulär sjukdom hos patienter med psykossjukdom.

Åtgärd

  • Kontrollera vikten vid behandling med psykofarmaka som kan ge viktökning som biverkan. Viktigt att följa vikten redan tidigt i behandlingen för att fånga en eventuell snabb viktökning.
  • Informera och ge förebyggande råd om kost och motion.
  • Överväga preparatbyte vid betydande viktuppgång.

Preparat som kan ge upphov till viktökning:

  Antidepressiva Stämningsstabilisatorer Atypiska antipsykotika
Hög risk för viktökning Mirtazapin (Remeron®) TCA (Anafranil®, Klomipramin®, Saroten®, Tryptizol®) Valproinsyra (Ergenyl®, Absenor®) Litium (Lithionit®) Klozapin* (Clozapine®, Leponex®) Olanzapin* (Zyprexa®)
Risk för viktökning SSRI vid långtidsbehandling ffa Paroxetin (Seroxat®) Karbamazepin (Hermolepsin®, Tegretol®) Gabapentin (Neurontin®) Quetiapin (Seroquel®) Risperidon (Risperdal®)

*Preparat som även har kopplats till andra metabola komplikationer som diabetes mellitus och påverkan på blodlipider .

  • Ge patienter med psykossjukdom livsstilsrådgivning. Informationsmaterial i form av broschyrer. Information och utbildning om livsstilsåtgärder i grupp och/eller individuellt.
  • Identifiera riskfaktorer för typ 2-diabetes och kardiovaskulär sjukdom hos patienter med psykossjukdom. Beakta hereditet, kostvanor, fysisk inaktivitet, rökning och alkohol.

Förslag till metabol screening hos patienter med psykossjukdom:

Före behandling med antipsykotika* 6-8 v. efter behandlingsstart 3-6 månader efter behandlingsstart Årlig kontroll vid okomplicerad terapi*
  • blodsocker
  • vikt, längd, BMI
  • blodtryck
  • blodlipider
  • vikt, BMI
  • ev. blodsocker vid Klozapin- eller Olanzapin-medicinering.
  • blodsocker
  • vikt, BMI
  • blodlipider
  • blodsocker
  • vikt, BMI
  • blodtryck
  • blodlipider

*Hos högriskpatienter med ytterligare riskfaktorer bör man överväga oral glukostoleranstest och/eller följa Hb1AC.

Remissindikationer

  • Patienter med BMI> 30
  • Förhöjt fasteblodsocker, nedsatt glukostolerans eller typ 2-diabetes
  • Hyperlipidemi
  • Hypertoni
  • Sömnapné (länk), PCO (länk), leversjukdom (länk) eller andra komplikationer till fetma

Remissinstans

I första hand allmänmedicin. I vissa fall medicinklinik.

Samarbets- eller samverkanspartner

Allmänmedicin, medicinkliniker, företagshälsovård, kommuner. 

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet som specifik terapi inom hälso- och sjukvård 

 

Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård 

Kost

I kostbehandling av övervikt och fetma inkluderas kostbehandling, råd om ökad fysisk aktivitet samt beteendemodifierande behandling. Kostbehandlingen kan kombineras med period av pulverkost eller läkemedel. I behandlingen ingår även uppföljning och utvärdering av den behandling som patienten genomgår. Kostbehandlingen kan genomföras som individuell sådan eller i kombination med gruppträffar.
Utgångspunkten för kostbehandling av övervikt och fetma i Västra Götalandsregionen är Livsmedelsverkets riktlinjer samt att den skall bedrivas av legitimerad dietist eller specialutbildad sjuksköterska. Flera personalgrupper inom både öppen- och slutenvård kan ge allmänna kostråd till patienter med övervikt eller fetma. Sådana kostråd är exempelvis:

  • äta regelbundet
  • äta grönsaker och frukt varje dag
  • begränsa sig till en portion
  • begränsa mängden sötsaker, läsk och snacks
  • använda vatten som törstsläckare

Det är av yttersta vikt att samtliga personalkategorier som kommer i kontakt med patienter med övervikt eller fetma förmedlar samma innehåll i kostråden och att dessa är enligt vetenskap eller beprövad erfarenhet. När patienten får samma kostbudskap från olika personalkategorier som hon/han möter i vården förstärks budskapet i sig.

Läs mer om kostbehandling av övervikt och fetma hos vuxna


Senast uppdaterad: 2017-05-16 15:44