Fysisk aktivitet som behandling

För dig som arbetar behandlande med fetma hos vuxna.

Med fysisk aktivitet avses all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens sammandragning och som resulterar i energiförbrukning (Caspersen, 1985). Detta innebär att allt från hushållsarbete, arbets- och fritidsaktiviteter, aktiv transport i vardagslivet i form av t.ex. promenader och cykling till fysisk träning ingår i begreppet fysisk aktivitet. Mätningar visar att cirka varannan svensk inte når rekommenderad fysisk aktivitetsnivå.

Fysisk aktivitet som behandling

Regelbunden aerob fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitetsnivå kan ha god effekt för att bibehålla vikten (Stevens, 2006) men forskningen idag har inte kunnat visa att ökad fysisk aktivitet ensamt är en effektiv behandlingsmetod för viktminskning (Eliasson B, 2015). Vid behandling av fetma för viktnedgång måste fysisk aktivitet kombineras med kostomläggning, se avsnittet om Kost.

Kost

Däremot ger ökad fysisk aktivitet ge många andra positiva hälsoeffekter och minska risken för att utveckla exempelvis hjärt-, kärlsjukdom, diabetes typ 2, psykisk ohälsa och rygg-, ledbesvär vilket är mer vanligt förekommande hos patienter med övervikt/fetma (FYSS 2015).

Ordination

  • Patienter med fetma kan ha svårigheter att genomföra viss typ av träning på grund av exempelvis nedsatt rörlighet eller smärta. Därför är det extra viktigt att dosera utifrån patientens funktionsförmåga och hitta anpassade aktiviteter som är realistiska för individen att genomföra.

  • En del patienter är ovana eller osäkra kring att vara fysiskt aktiva. Det är viktigt  att utröna patientens beredskap till en beteendeförändring och tilltro (self-efficasy) till att klara den.

  • Patientens intressen ska styra valet av fysisk aktivitet.

  • Doseringen av den valda fysisk aktiviteten ska anpassas individuellt efter patienten. Att starta försiktigt, för att sedan succesivt öka dosen (frekvens, duration och intensitet) är ett bra sätt för att undvika misslyckande för patienten och för att förebygga skador och värk från leder och muskler.

Uppföljning

Uppföljning av den rekommenderade aktiviteten ska vara individuellt anpassad och är en förutsättning för att kunna utvärdera och sätta nya mål. Detta är av stor vikt för att öka patientens motivation och ge en ökad möjlighet till beteendeförändring.  

Fysisk aktivitet på recept (FaR)

FaR är en behandlingsmetod inom hälso- och sjukvården och används som komplement till, eller ersättning för, läkemedel i såväl förebyggande som behandlande syfte. FaR-behandlingen består av individuellt samtal kring fysisk aktivitet, individanpassad ordination och individuell uppföljning. FaR kan vara en hjälp för både patient och personal vid behandling med fysisk aktivitet.

All legitimerad vårdpersonal inom hälso- och sjukvården har möjlighet och rätt att förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR).

Fysioterapeut

Det kan vara av värde att tidigt skriva en remiss till fysioterapeut för funktionsbedömning och doserad fysisk aktivitet/träning (FYSS, 2015).

Rekommendationer kring fysisk aktivitet för vuxna

Rekommendationen är framtagen av Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA) och antagna av Svenska Läkaresällskapet 2011.

För att främja hälsa, minska risk för kroniska sjukdomar, förebygga förtida död samt för att bevara eller förbättra fysisk kapacitet rekommenderas:

  • Fysisk aktivitet på måttlig intensitetsnivå under minst 150 minuter/vecka, alternativt hög intensitetsnivå under minst 75 minuter/vecka.

  • Aktiviteten bör spridas ut över flera av veckans dagar och utföras i pass om minst 10 minuter.

    • Aktiviteten ska vara av aerob karaktär med måttlig–hög intensitet. Exempel på fysisk aktivitet som uppfyller denna rekommendation är 30 minuters rask promenad 5 dagar per vecka, 20–30 minuters löpning tre dagar per vecka eller en kombination av dessa.

    • Ytterligare hälsoeffekter kan uppnås om man ökar intensiteten och/eller antal minuter per vecka.

  • Utöver ovanstående bör muskelstärkande fysisk aktivitet utföras minst 2 gånger per vecka för flertalet av kroppens stora muskelgrupper.

  • Långvarigt stillasittande bör undvikas. Regelbundna korta pauser ("bensträckare") med någon form av muskelaktivitet under några minuter rekommenderas. Detta gäller även dem som uppfyller rekommendationerna om fysisk aktivitet ovan.

  • Den som är över 65 år bör även träna balans. Äldre eller individer med kroniska sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättning, som inte kan nå upp till rekommendationerna ovan, bör vara så aktiva som tillståndet medger.

  • Gravida rekommenderas att vara regelbundet fysiskt aktiva, men valet av aktiviteter kan behöva anpassas till tillståndet.

Det finns ett dos-responssamband mellan fysisk aktivitet och hälsoeffekter som talar för att ”lite är bättre än ingen, mer är bättre än lite” (Haskell, 2007). Noterbart är att minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom och förtida död även observeras vid fysisk aktivitetsvolymer under den rekommenderade folkhälsorekommendationen (Tanasescu, 2002).

Hälsovinster med fysisk aktivitet

Ökad fysisk aktivitet är förenat med minskad risk för ohälsa, oavsett om man är normalviktig eller har en övervikt/fetma. Till dessa hälsovinster kan bland annat räknas en markant minskning av hjärt-kärlsjukdom (Nocon, 2008). Tillräcklig dos av fysisk aktivitet har också visats kunna minska många andra vanliga livsstilsrelaterade sjukdomar såsom typ 2-diabetes, bröstcancer, koloncancer, osteoporos och depression (Eyre, 2014).

Risker med fysisk aktivitet

Rekommendation/ordination om fysisk aktivitet ska alltid individanpassas och görs detta, så finns det inga kontraindikationer. Vinsterna med fysisk aktivitet överväger klart riskerna och fysisk aktivitet på måttlig intensitetsnivå är förenad med mycket små risker. De risker som finns, vid fetma, är i princip desamma som gäller vid alla andra tillstånd. Exempelvis bör patienten vid misstänkt kardiovaskulär sjukdom genomgå ett arbetsprov innan fysisk aktivitet på hög intensitetsnivå rekommenderas/ordineras (FYSS, 2015).

Borg RPE-skala – att mäta upplevd ansträngning

Att utföra fysisk aktivitet på en högre intensitetsnivå ger ökade förbrännings- och hälsoeffekter. Borg–RPE-skalan mäter självskattad ansträngningsnivå under och direkt efter genomförd fysisk aktivitet. Skalan är ett validerat mått på intensitet som korrelerar väl till pulsfrekvens.

Senast uppdaterad: 2017-06-26 14:42