Förskrivningsprocessen

Förskrivaren ska ha kunskap om förskrivningsprocessen och om det ansvar och de skyldigheter som följer med den.

Förskrivningsprocessen är generell och ska följas vid all förskrivning av hjälpmedel. Patientens erfarenheter och kunskap om den egna funktionsnedsättningen och de egna behoven ska tillvaratas. Patientens delaktighet i och inflytande över processen ska säkerställas.

Beroende på ärendets komplexitet kan faserna i förskrivningsprocessen vara mer eller mindre omfattande. Förskrivaren har ett helhetsansvar för alla faser men kan också samverka med andra befattningshavare i processen. Alla befattningshavare som medverkar i förskrivnings-processen har ett eget yrkesansvar för sin insats även om valet av lämplig specifik produkt är förskrivarens.  När det finns flera specifika produkter tillgängliga inom sortimentet ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som hen föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hens behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.

Behovsbedömningen och faserna i förskrivningsprocessen är hälso- och sjukvårdsåtgärder som ska dokumenteras i patientjournal.

I figuren nedan presenteras de olika delarna av förskrivningsprocessen

Bedöma behov av insatser

Bedömningen av patientens behov är central. Identifiera patientens hälsotillstånd och utgå från det behov av stöd som patienten själv eller närstående uttalar. Din bedömning bör ske utifrån ICF.

Utifrån behovsbedömningen planeras och genomförs sedan behandlingsinsatserna. Om hjälpmedelsförskrivning ingår som en planerad åtgärd utreder du hjälpmedelsbehovet utifrån dels patientens funktionsnedsättning, dels underlättande eller hindrande omgivningsfaktorer. Hjälpmedelsbehovet ska relateras till andra vidtagna eller planerade åtgärder och integreras i den samlade bedömningen.

Dokumentera planerade och beslutade insatser samt mål med hjälpmedelsförskrivningen i en vårdplan. Följ alltid utgångspunkterna för förskrivning. Som stöd kan du använda den modell som finns framtagen som stöd för beslutet om huruvida ett hjälpmedel ska förskrivas eller inte. Modellen består av fyra delar: förväntad effekt, användningsfrekvens, riskanalys samt konsekvens av att inte få hjälpmedel.

Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt

Efter behovsbedömningen ska du prova ut, anpassa och välja lämplig produkt som motsvarar patientens behov. Patienten ska ha inflytande och vara delaktig i valet av specifik produkt. Du ska också säkerställa att hjälpmedlet fungerar säkert och ändamålsenligt. När det finns flera specifika produkter tillgängliga inom sortimentet ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som hen föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hens behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.

Samordna produkten med eventuellt tidigare förskrivna hjälpmedel och bedöm om hjälpmedlet kan användas på ett säkert sätt i den miljö det ska användas eller om det krävs anpassning.

Kontakta och få godkännande av den vårdgivare som har kostnadsansvaret för hjälpmedel när:

  • det anges i produktanvisningen
  • kriterier eller anvisningar i produktanvisningen inte medger förskrivning
  • produktanvisningen inte medger dubbla utrustningar
  • patientens behov inte tillgodoses av det upphandlade sortimentet
  • produktanvisning saknas.

Identifiera eventuella risker i samband med användandet av hjälpmedlet. Om du ser att det finns risker med användningen ska dessa om möjligt tas bort eller begränsas. Om detta inte är möjligt ska du ta ställning till om hjälpmedlet ändå ska förskrivas. Din riskanalys ska dokumenteras i patientens journal och berörda ska informeras. 

Specialanpassa, initiera och utfärda anvisning vid behov

Ibland behövs en specialanpassning av det valda hjälpmedlet, exempelvis om patientens behov inte tillgodoses genom vanlig anpassning av hjälpmedlet. Innan en specialanpassning görs ska du försäkra dig om att det inte finns alternativa hjälpmedel inom eller utanför sortiment som kan förskrivas i stället.

En specialanpassning innebär att:

  • produkter kombineras på ett sätt som tillverkaren inte avsett
  • konstruktionsmässiga ingrepp eller tillägg görs på en färdig produkt
  • en ny produkt konstrueras och tillverkas
  • produkten används på ett nytt sätt eller inom ett nytt användningsområde.

Om ett hjälpmedel specialanpassas eller syftet med produkten ändras tar den som vidtagit åtgärden över produktansvaret från den ursprungliga tillverkaren. För specialanpassade hjälpmedel finns en särskild registreringsskyldighet. Produktansvaret påverkas däremot inte om du anpassar en medicinteknisk produkt genom att justera produktens egna inställningar eller genom att använda de tillbehör som tillverkaren anvisar.

Vid specialanpassning ska du ta fram en särskild anvisning och följa särskilda rutiner. Du ansvarar för hjälpmedlets särskilda konstruktionsegenskaper och för den funktionella riskanalysen medan tekniker (eller annan person som utför specialanpassningen) ansvarar för den tekniska riskanalysen. Innan patienten börjar använda hjälpmedlet ska du godkänna den utförda specialanpassningen.

Informera

Informera patienten muntligt och skriftligt om hur hjälpmedlet fungerar och ska användas. Informationen ska vara tydlig och lätt att förstå. Lämna även över tillverkarens bruksanvisning till patienten; om så behövs ska du även utforma en individuell och situationsanpassad anvisning som tar hänsyn till användarens och omgivningens situation. Informera även om vart patienten ska vända sig för underhåll, om behov eller förutsättningar förändras eller om hjälpmedlet inte fungerar så som det är tänkt.

Det är viktigt att du som förskrivare anpassar informationen utifrån mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar samt säkerställer att patienten tagit till sig och förstått den. Även närstående eller annan användare kan behöva information om hur hjälpmedlet används.

Du ansvarar inte för att informera och instruera all personal som använder hjälpmedlet eller den som assisterar patienten vid användningen. Däremot är det viktigt att du informerar exempelvis en kontaktperson, som i sin tur kan informera vidare. Därutöver ska respektive arbetsgivare ha lokala rutiner så att personalen har tillräcklig kompetens och får den information och instruktion som behövs för att utföra sina arbetsuppgifter. Arbetsgivare ansvarar för att detta finns.

Bifoga alltid lånevillkoren vid förskrivningen. För vissa hjälpmedel finns dessutom särskilda tillägg till lånevillkoren enligt produktanvisningarna. En särskild låneförbindelse bifogas om produktanvisningen kräver det. 

Instruera och träna

Du ansvarar för att patienten kan använda och hantera hjälpmedlet som det är tänkt. Därför måste du gå igenom bruksanvisningen tillsammans med patienten eller annan användare samt instruera hur hjälpmedlet ska användas, bedöma behovet av träning och lägga upp en plan för träningen.

Följa upp och utvärdera funktion och nytta

Du som förskrivare ansvarar för att följa upp och utvärdera alla hjälpmedelsförskrivningar. I utvärderingen ingår att bedöma om avsedd funktion och nytta uppnås enligt uppsatta mål, att hjälpmedlet motsvarar patientens behov och att eventuella risker analyseras.

I produktanvisningar anges om det för ett hjälpmedel finns särskilda uppföljningskrav som ska följas under hela förskrivningsperioden. 

Det är du som förskrivare som bedömer när utvärdering kan ske, i samband med utprovningstillfället eller när patienten använt hjälpmedlet en tid. Faktorer som påverkar när utvärdering ska ske kan exempelvis vara diagnos, funktionsnedsättning, förväntad prognos eller övriga tillstånd (exempelvis vikt eller missbruk). Det kan också bli fråga om flera utvärderingar, där resultatet av en tidigare utvärdering är en viktig grund för ditt beslut om huruvida det behövs ytterligare uppföljningar.  

Om behov finns av fortsatt uppföljning eller utvärdering efter att vårdansvaret övergått till en annan vårdgivare ska förskrivningen överrapporteras till den nya vårdgivaren.

Om uppföljning och utvärdering visar att målen nåtts kan ären­det avslutas. I samband med detta ska du informera patienten om vart och till vem hen ska vända sig om behov eller förutsättningar förändras. Om en uppföljning däremot visar att ett hjälpmedel är olämpligt ska förskrivningen upphöra och hjälpmedlet återlämnas.

Nedan finns modell som du kan använda för att avgöra behovet av uppföljning och utvärdering.

Inget uppföljningsbehov

Hjälpmedelsärendet avslutas när du bedömer att både A och B är på nivå 1 samtidigt som patienten (eller närstående/personal) har förstått information och instruktion samt kan ta ansvar för att kontakta ansvarig vårdgivare om behovet förnyas eller förändras. Dokumentera bedömningen. Du behöver inte rapportera över ärendet till annan vårdgivare.

Uppföljningsbehov kan finnas

Om du bedömer att A eller B är på nivå 2 ska du ta ställning till om det behövs uppföljning. Om så är fallet – planera för hur och hur ofta den ska ske. Om ingen uppföljning behövs kan du avsluta ärendet. Dokumentera bedömning och eventuell plan. Behövs däremot uppföljning rapporterar du över ärendet till annan vårdgivare om det medicinska ansvaret för patienten inte kvarstår inom den egna verksamheten.

Behov av fortsatt uppföljning

Om du bedömer att A eller B är på nivå 3, eller om patienten inte kan ta ansvar för att ta kontakt vid förnyat eller förändrat behov, ska du planera för återkommande uppföljning och hur ofta den ska ske. Dokumentera bedömning och plan. Rapportera över ärendet till annan vårdgivare om det medicinska ansvaret för patienten inte kvarstår inom den egna verksamheten

Vid samtliga analysnivåer

Oberoende av analysnivå ska du alltid:

  • informera patient (närstående/personal) om vart de kan vända sig vid förnyat eller förändrat behov
  • försäkra dig om att patient (närstående/personal) har förstått den information och den instruktion de har fått.
Senast uppdaterad: 2017-03-31 08:38