Minorietsspråk och språklagen

Språklagen slår fast att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och lätt att förstå. Svenska är huvudspråk i Sverige. Det innebär att svenska är samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Alla som bor i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra offentliga organ ska vara svenska.

Minoritetsspråken ska skyddas

Det finns också en lag som handlar om våra minoritetsspråk. Finska, jiddisch, meänkieli (dialekt av finska), romani chib och samiska är nationella minoritetsspråk. Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja dessa språk. Även det svenska teckenspråket har en ställning som på många sätt motsvarar minoritetsspråken.

Den som tillhör en nationell minoritet och den som har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket respektive det svenska teckenspråket. Den som har ett annat modersmål än de nu nämnda ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål. 
Särskilt ansvar har de kommuner som har utsetts som förvaltningsområden.

Alla myndigheter har skyldighet att informera alla nationella minoriteter om deras språkliga rättigheter. Språkrådets informationstext ”Din rätt att använda nationella minoritetsspråk” kan användas som mall för informationstext på exempelvis webben. På sidan här finns den svenska informationstexten även översatt till de nationella minoritetsspråken.

Minoritetsspråk, Språkrådets webbplats

Webbplatsen för de nationella minoriteterna


Senast uppdaterad: 2017-04-04 10:49