Aktivitetsmönster över tid

En positiv förändring i fysisk aktivitet hängde ihop med en minskning i symptom för depression, ångest och utbrändhet, och vice versa. Resultaten visar att förändring i aktivitetsmönster över tid, och inte bara nuvarande nivå av fysisk aktivitet, är viktigt att uppmärksamma i preventivt hälsoarbete kopplat specifikt till psykisk ohälsa

Titel

The relationship of change in physical activity with change in depression, anxiety, and burnout: A longitudinal study of Swedish health care workers

Författare

Magnus Lindwall, Göteborgs universitet, Marcus Gerber, Berns universitet, Mats Börjeson, Göteborgs universitet, Ingibjörg H Jonsdottir och Gunnar Ahlborg Jr, Institutet för stressmedicin Göteborg.

Bakgrund

Även om finns många tidigare studier avseende sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa (t ex depression), så har merparten av dessa enbart undersökt sambandet mellan nivå av fysisk aktivitet och depression vid ett tillfälle snarare än att kartlägga hur sambanden ser ut longitudinellt över tid med fokus på förändring.

Dessutom har ännu färre studier undersöka samband både på "mellanindividsnivå" (hänger förändring i aktivitet och psykisk hälsa jämfört med andra ihop med varandra?) och "inomindividsnivå" (om en person är mer aktiv vid ett mättillfälle än vad som är förväntat för honom/henne, rapporterar även hen lägre grad av depression, ångest och utbrändhet än förväntat?)

Syfte

Syftet med den aktuella studien var att undersöka sambandet mellan förändring i fysisk aktivitet och förändring i psykisk hälsa (depression, ångest och utbrändhet/utmattningsdepression) över fyra mättillfällen och 6 års tid.

Metod

Urvalet var 3 717 personer (86 % kvinnor, medelålder ca 47år) anställda inom vården i Västra Götalandsregionen som följdes upp vartannat år vid 4 tillfällen (totalt över 6 år, 2004-2010).

Fysisk aktivitet mättes med hjälp av Saltin Grimby skalan, som är en fråga med fyra svarsalternativ. Depression och ångest mättes med Hospital Anxiety and Depression (HAD) scale and utbrändhet med the Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ). S.k. Bivariata latent tillväxtkurvor användes för att analysera förändring i variablerna samt samband mellan förändring.

Resultat

På gruppnivå blev försökspersonerna mindre aktiva över studieperioden, men rapporterade även färre/mindre symptom gällande depression, ångest och utbrändhet över tid.

Högre nivå av fysisk aktivitet vid första mätningen (baslinjemätningen) hade samband med lägre nivåer av depression, ångest och utbrändhet vid baslinjemätningen.

En positiv förändring i aktivitet hängde även ihop med en positiv förändring i psykisk hälsa ; personer som blev mer aktiva (jämfört med genomsnittet) rapporterade en mer uttalad positiv förändring (dvs större sänkning i poäng gällande symptom för depression, ångest och utbrändhet) jämfört med genomsnittet.

Förutom dessa samband på mellanindividsnivå, visade även analysen att fysisk aktivitet och psykisk hälsa hängde ihop, dock svagare, på inomindividsnivå; personer som rapporterade mer fysisk aktivitet än förväntat vid ett mättillfälle uppvisade även lägre grad av depression, ångest och utbrändhet vid detta tillfälle.

Slutsats

Fysisk aktivitet och psykisk hälsa uppvisar inte enbart samband vid ett och samma tillfälle (s.k. tvärsnittssamband) utan även longitudinellt över tid.

En positiv förändring i fysisk aktivitet hängde ihop med en minskning i symptom för depression, ångest och utbrändhet, och vice versa.

Resultaten visar att förändring i aktivitetsmönster över tid, och inte bara nuvarande nivå av fysisk aktivitet, är viktigt att uppmärksamma i preventivt hälsoarbete kopplat specifikt till psykisk ohälsa.

Publicerat

Health Psychol, 2014

Senast uppdaterad: 2017-04-03 14:27