Biologiska markörer och UMS

MCP-1, EGF och VEGF verkar inte vara lämpliga markörer för långvarig psykosocial stress så som tidigare föreslagits.

Titel

Monocyte chemotactic protein-1 (MCP-1) and growth factors called into question as markers of prolonged psychosocial stress

Författare

Ingibjörg H. Jonsdottir, Daniel Hägg och Kristina Glise, Institutet för stressmedicin Göteborg och Rolf Ekman, Göteborgs universitet.

Bakgrund

Detta är den första vetenskapliga artikel från ISM som innehåller den engelska versionen av de diagnostiska kriterierna för Utmattningssyndrom (UMS). Bakgrunden till studien är en studie som föreslog ett antal markörer (MCP-1, EGF och VEGF) som potentiella stressmarkörer för långvarig psykosocial stress.

Resultat

Vi ville med denna studie bekräfta om så var fallet , men det visade sig att cirkulerande nivåer av MCP-1, EGF och VEGF tillsammans med flera andra cytokiner inte skiljde sig signifikant mellan kvinnliga patienter med UMS och friska kontroller. För att ytterligare undersöka om inflammation förekommer hos patienter med utmattning, mättes den klassiska inflammationsmarkören C-reaktivt protein (CRP) i en annan grupp patienter (n=89) och kontroller (n=88). Där ser vi en liten men signifikant ökning av CRP nivåer hos patienterna.

Slutsats

MCP-1, EGF och VEGF verkar inte vara lämpliga markörer för långvarig psykosocial stress så som tidigare föreslagits. Förhöjda nivåer av CRP visar att långgradig inflammation kan förekomma hos patienter med utmattning på grund av långvarig stressexponering, men denna inflammation tycks inte återspeglas av ökad cirkulerande MCP-1 eller andra cytokiner som mättes.

Publicerat

PLoS One, 2009

Senast uppdaterad: 2017-04-03 13:42