Olika diagnoser

Skandinaviska allmänläkare sätter olika diagnoser vid bedömning av patienter med ospecificerad stress- och smärtproblematik. Vilken behandling som föreslås, överensstämmer bättre

Titel

Diagnoses of patients with severe subjective health complaints in Scandinavia. A cross sectional study

Författare

Silje Maeland, Erik L Werner och Marianne Rosendal, Universitetet i Bergen, Norge, Ingibjorg H Jonsdottir, Institutet för stressmedicin, Liv H Magnussen, Holger Ursin och Hege R Eriksen, Universitetet i Bergen, Norge.

Bakgrund

Vilken diagnos som ställs kan för patienten få stor betydelse, delvis för vilken behandling som föreslås men även ställningstagande avseende sjukskrivning. Det får också betydelse för statistik vilken diagnoskoder som används och följaktligen också jämförelse mellan olika population och mellan olika länder.

Syfte

Målsättningen med studien var att undersöka hur allmänläkare verksamma i Danmark, Norge eller Sverige bedömer patienter avseende vilken diagnos man ställer och vilka behandlingsåtgärder som föreslås.

Metod

Etthundratjugosex allmänläkare från Norge (n=56), Sverige (n=29) och Danmark (n=43) tillfrågades att göra en klinisk bedömning av 9 olika patienter. Patientmötena, som grundar sig på riktiga patientfall som har sökt vård i Norge, var inspelade på video som kunde således bedömas av samtliga läkare i deras respektive hemmamiljö. Videofilmerna var inspelade på norska med svensk eller dansk textning. Patienterna spelades av skådespelare och läkaren av en allmänläkare. Samtliga läkare tillfrågades att sätta en huvuddiagnos, samt i förekommande fall en sekundär och tertiär diagnos om dessa bedömdes förekomma. Läkarna tillfrågades även att föreslå behandlingsåtgärder.

Resultat

De nio patienter som bedömdes av läkarna i studien fick mellan 13 och 31 olika huvuddiagnoser. När fler än en diagnos ställdes tillhörde dessa ofta olika diagnoskategorier (ex psykiska tillstånda eller rörelseapparatens sjukdomar) vilket indikerar att problemen bedöms vara multifaktoriella. Direkta jämförelser mellan olika länder var svåra att göra men det var tydligt att norska läkare satte flest antal diagnoser följt av läkare från Danmark och Sverige. När det gäller behandlings rekommendation så var det vanligast att föreslå psykologsamtal.

Slutsats

Skandinaviska allmänläkare sätter olika diagnoser vid bedömning av samma patienter och det varierar också vilken klassificering diagnoserna tillhör, dvs om de klassificeras som psykologiska tillstånd, problem med rörelseapparaten eller övriga diagnoser. Vilken behandling som föreslås, överensstämmer bättre än diagnossättning och vanligast är att läkaren föreslår psykologsamtal. Den stora variationen som sågs i diagnossättning mellan olika läkare får betydelse på många olika sätt. För individen kan det betyda att man möts olika utifrån vilken diagnos man har fått samt vilken behandling som föreslås. Det kan även få konsekvenser hur man bedömer behovet av sjukskrivning.

Att samma patient kan bedömas så olika i denna småskaliga studie innebär med all sannolighet att stor diskrepans mellan olika läkare förekommer i vardaglig klinisk praxis. Detta gör att statistik som presenteras kan bygga på hur olika bedömningar som förs och tolkningar av epidemiologiska data, exempelvis hur vanliga olika diagnoser blir således mycket osäkert.

Publicerat

ISRN Public Health, 2012

Senast uppdaterad: 2017-04-03 13:47