Kulturens krönika, december 2016: Marit Kapla

Den statliga Medieutredningen som nyligen presenterades, beskriver hur en svagare medieoffentlighet får negativa konsekvenser för demokratin. Den satsning på medie- och informationskunnighet (MIK) som utredningen föreslår, är nödvändig för att stärka demokratin, menar Marit Kapla, redaktör för tidskriften Ord&Bild.

När jag läser igenom den färska, statliga Medieutredningen fastnar jag för en kort mening med ett hisnande innehåll. "De sociala medierna har påverkat medieekologin mer de senaste fem åren än någon annan förändring på 500 år."

Sedan 2011 har alltså mer förändrats på medieområdet än mellan 1516 och 2011. Inte konstigt att det ibland känns som om verkligheten byter ansikte i realtid framför våra ögon, som ett trolleritrick ur filmerna om Harry Potter. Svårast att känna igen är begreppet sanning.

När jag började på journalisthögskolan 1989 lärde vi oss att sträva efter objektivitet i rapporteringen. Samtidigt diskuterade vi det mycket. Är det möjligt att beskriva verkligheten på ett objektivt sätt? Färgas inte alltid beskrivningen av ett subjektivt perspektiv? Hur kan man som journalist arbeta i spänningsfältet mellan objektivitet och subjektivitet?

Trots vårt ifrågasättande fanns en självklar tilltro till fakta, som vi förutsatte att våra läsare, lyssnare och tittare delade. Vi utgick från att ett sakförhållande, bevisat med dokument och förstahandsuppgifter från av varandra oberoende källor, gäller som sanning. På senare tid har fler och fler avfärdat den typen av sanning.

Medborgare blir "medieborgare"

Nyligen påstod till exempel USA:s framröstade president Donald Trump att det avlades tre miljoner "olagliga" röster i presidentvalet. Att det saknas faktaunderlag för påståendet, verkar han inte se som ett problem. Twitter, som han i det här fallet kommunicerade i, är ett av de sociala medier som förändrat medievärlden så radikalt. Som har gjort medborgarna till "medieborgare", som de kallas i Medieutredningen. Det vill säga människor som använder medier för att själva producera innehåll samt sprida innehåll till andra.

Jag har garanterat skyllt massmedierna för mycket ont genom åren, men nu när tyngdpunkten förskjutits till sociala medier där var och en är sin egen ansvarige utgivare och algoritmer stänger in oss i åsiktsmässiga ekokammare, står det klart vilken omistlig samhällsfunktion de fyller. Medier som når många ger oss en värld vi delar med andra, även med de som inte är som oss. De binder ihop ett samhälle och minskar avståndet mellan grupper.

Jag vill inte hamna i samma fälla igen, och skylla sociala medier för all världens ondska. De innebär fantastiska möjligheter för möjligheten att uttrycka sig, föra dialog och för att ta del av information och kvalificerad journalistik. Men när våra världsbilder glider isär och sanningsbegreppet befinner sig i upplösning, gungar marken under de demokratiska institutionerna.

Allvarligt hot mot demokratin

Medieutredningen identifierar stora brister bland befolkningen i grundläggande informationskunskap och källkritik. Den slår fast att om bristerna inte åtgärdas, kan det utgöra ett allvarligt hot mot demokratin. I ljuset av det framstår den genomgripande framtidssatsning på medie- och informationskunnighet (MIK) som utredningen föreslår i en framtidsskiss, som nödvändig. Idén om att etablera ett nationellt program på Lindholmen Science Park i Göteborg, för forskning, utveckling och innovation på området ­– Medier & demokrati – ligger helt i linje med den ambitionen.

Jag skulle vilja tillägga att medierna inte kan lösa problemet på egen hand. Begrepp som sanning och demokrati är beroende av att den övriga samhällsutvecklingen också stärker offentligheten. Det krävs ett samhälle med mindre segregation, där människor från olika grupper träffas dagligen i skolor och affärer, på gator, bussar och spårvagnar. Ett samhälle med ett mindre pressat arbetsliv där föreningar och ideella organisationer samlar människor med olika bakgrund kring gemensamma intressen.

Det handlar om att bryta ner barriärer och få olika grupper att mötas och interagera. Bara så avmystifierar vi varandra, och inser att vi i första hand är människor allihop. I en fungerande offentlighet kan vi urskilja samtidens mänskliga ansikte, och tillsammans bygga en framtid för alla.

Marit Kapla

Om skribenten

Marit Kapla är frilansjournalist i Göteborg med en bakgrund på bland annat Värmlands Folkblad, Nöjesguiden och Sveriges Television. Mellan åren 2007 och 2014 var hon konstnärlig ledare för Göteborg Film Festival och sedan april 2016 är hon en av två redaktörer för tidskriften Ord&Bild.

Senast uppdaterad: 2017-08-29 10:18