Kulturens krönika, oktober 2014

Ännu ett val till riksdag, kommuner och landsting har passerat och kulturen lyser alltjämt med sin frånvaro. Ändå skulle en av de stora frågorna, invandringen, mycket väl kunna diskuteras ur ett kulturellt perspektiv.

Det skulle kunna vara en ny utgångspunkt för att förstå vad som händer förutom genom de traditionella glasögonen - ekonomi och mänskliga rättigheter. Så många som kommit till vårt land och bidragit till den kultur som vi idag betraktar som självklar skulle kunna berätta om sina erfarenheter. Så många som har sina rötter här sen länge men som inspirerats av andra kulturer kunde få oss att förstå vårt samhälle och oss själva.

Spännvidden i hur vi lever våra liv i ett och samma land kanske aldrig har varit större. Andelen äldre som formades i ett småskaligt svenskt 50-tal lever sida vid sida med en ungdomsgeneration som till största delen växer upp i ett urbant och globalt samhälle. Den tekniska utvecklingen bygger om grundvillkoren för våra liv vare sig vi vill eller inte. Kraven på anpassningsförmåga och så kallad förändringsbenägenhet har aldrig varit större. Mitt i allt detta ska vi vara människor och finna det som förenar oss alla. Längtan efter de stora gripande gemensamma upplevelserna, längtan efter upplevelsen av helhet och mening med våra liv.

Trots den bedövande tystnaden i valrörelsen tror jag vikten av den kulturella dimensionen i utvecklingen av framtidens samhälle bara kommer att bli större och större. Det möter jag i alla samtal jag har med både kulturproffs och andra med samhällsansvar i olika sammanhang runtom i Västra Götaland – såväl politiker som tjänstemän. Kulturen är inte bara fest och underhållning eller en plats där vi i lugn och ro kan odla vår själ undan det jäktiga vardagslivet. Kulturen är en partner i byggandet av samhället som allt fler är nyfikna på.

Därför är ansvaret stort för oss som arbetar med kulturen som yrke. Vi måste kunna formulera oss klart om hur vi kan bidra. Utgå från oss själva och det vi gör med den självklarhet som vår egen kunskap ger oss, men också kunna förklara våra insikter och delge våra kunskaper till de som inte självklart förstår våra utgångspunkter. Vi måste aktivt ge möjligheter till delaktighet och medskapande samtidigt som vi värnar konstens egenvärde och professionella villkor. Vi måste samtidigt kunna arbeta på flera plan. Genom enskilda projekt eller enskilda människors konstnärskap likaväl som genom organisationer och institutioner. Inte minst genom att fånga upp den stora potential till engagemang som finns i civilsamhället, det samhälle vi alla är en del av och där det spkontant kan uppstå nya mötesplatser och arenor för att dela våra upplevelser. Möjligheterna är fler än vi anar för att bygga nya gemenskaper tillsammans. Gemenskaper som kan bli kittet i ett uthålligt samhälle för våra efterlevande.

Staffan Rydén,
Kulturchef
Västra Götalandsregionen

Senast uppdaterad: 2017-10-18 12:26