Personer med funktionsnedsättning skall beredas möjlighet till ett jämlikt och aktivt deltagande i samhällslivet. För att möjliggöra detta måste de funktionshindrande konsekvenserna av olika funktionsnedsättningar minimeras. Hjälpmedel för det dagliga livet för personer med funktionsnedsättning är ett av flera viktiga medel för att nå full delaktighet.
Målet med hjälpmedel är att:
- förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga
- kompensera för nedsatt eller förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet
Barn/ungdomar med funktionsnedsättning skall så långt det är möjligt ges samma förutsättningar till lek och utveckling som barn/ungdomar utan funktionsnedsättning.
Definition av hjälpmedel
Hjälpmedel är en del i vård och behandling och kan inte frikopplas från andra vård- och behandlingsinsatser. Det finns ingen fastställd definition i lag eller annan författning av begreppet hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Varje sjukvårdshuvudman (landsting/region, kommun) fastställer vilka enskilda produkter hälso- och sjukvården tillhandahåller som personliga hjälpmedel i det dagliga livet. En förteckning över personliga hjälpmedel som kan förskrivas i Västra Götaland finns under ”Produktanvisningar”. Dessa hjälpmedel är ett lån med nyttjanderätt.
Grundprincipen är att produkter som finns att köpa i allmän handel och som vanligen ingår i hemmiljön inte kan förskrivas. Det gäller även produkter som är dessas motsvarighet, t.ex. greppvänliga saxar. Exempel på allmän handel är apotek, affärskedja, postorder- och internetföretag. Det finns dock produkter som innebär avsteg från grundprincipen och för dessa finns det produktanvisningar.
I begreppet hjälpmedel för det dagliga livet för personer med funktionsnedsättning ingår:
- hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan skall kunna tillgodose grundläggande personliga behov och utföra vardagslivets aktiviteter, t.ex. att äta och dricka, att klä sig, att sköta sin hygien, att förflytta sig, att orientera sig och att kommunicera med omvärlden (höra, se, tala, känna och förstå)
- hjälpmedel som möjliggör vård och behandling i hemmet relaterade till den funktionshindrades individuella behov
- hjälpmedel som kompenserar förlust av kroppsdel eller nedsatt kroppsfunktion eller som kompenserar nedsatt funktion under en begränsad tidsperiod.
Hjälpmedelsförskrivning skall planeras i samverkan med den enskilde. Patienten/brukaren skall ha ett reellt och aktivt inflytande i förskrivningsprocessen, dvs. vid behovsbedömning, utprovning/träning av hjälpmedlet, förskrivning och uppföljning.
Utgångspunkten för förskrivningen av ett personligt hjälpmedel är att:
- hjälpmedlet är en del av en habiliterings-, rehabiliterings- och vårdinsats
- en behovsbedömning skett utifrån en helhetsbedömning av personens situation
- gemensamma riktlinjer i Västra Götaland och kompletterande lokala rutiner hos sjukvårdshuvudmannen beaktats.
Medicintekniska produkter
Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584) är en säkerhetslagstiftning som syftar till att förebygga olyckor. Där definieras medicintekniska produkter och vilka säkerhetskrav som skall uppfyllas.
De flesta personliga hjälpmedel för daglig livsföring och för vård och behandling är medicintekniska produkter. Dessa produkter är särskilt konstruerade för att användas vid funktionsnedsättning. Innan ett hjälpmedel som inte är en medicinteknisk produkt upptas i sortimentsförteckning eller motsvarande skall en riskanalys upprättas.
- CE-märkning
Grundprincipen är att endast produkter som är CE-märkta enligt det medicintekniska direktivet kan förskrivas som personliga hjälpmedel. Det finns dock produkter som innebär avsteg från grundprincipen och för dessa finns det produktanvisningar. CE-märkningen innebär att tillverkaren ansvarar för att produkten är säker att använda inom angivet användningsområde om bruksanvisning och skötselföreskrifter följs.
Kombineras CE-märkta produkter måste samtliga berörda tillverkare ge sitt godkännande att kombinationen kan ske.
Tillverkarens ansvar för produkten upphör att gälla vid förändring av produkten genom ingrepp i produktens konstruktion eller om den används på ett sätt som strider mot tillverkarens anvisning. CE-märkningen upphör att gälla vid s.k. specialanpassning.
Tillverkaransvaret övertas av förskrivaren.
Se även avsnittet "Anpassning/specialanpassning" i avsnittet Huvudprocess.
Tillbehör
Som tillbehör räknas komponenter som krävs för att uppnå/upprätthålla det förskrivna hjälpmedlets funktion, prestanda eller säkerhet. Tillbehör förskrivs på samma villkor som grundhjälpmedlet.
För produkter som ingår i hjälpmedlet, som förbrukas under användningen och som finns att köpa i allmän handel som t.ex. lampor och batterier gäller följande princip: Hjälpmedlet levereras komplett vid förskrivningen och därefter ansvarar patienten/brukaren själv för att vidare införskaffa dessa tillbehör. Ev. undantag framgår under respektive produktanvisning. Patienten/brukaren står också själv för driftskostnader, ex. kostnader för elförbrukning.
ISO-klassificering
Dokumentets produktanvisningar är uppbyggda efter den internationella klassificeringen av hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. ISO-klassificeringen används av tillverkare för att kategorisera produkter och i nationella databaser. ISO-klassificeringen används även lokalt inom hjälpmedelsverksamheten och används på produktanvisningarna i denna handbok. Tre nivåer finns: Produktområden med tvåsiffrig kod, produktgrupper med fyrsiffrig kod, produktundergrupper med sexsiffrig kod.
Idag används Hjälpmedelsinstitutets tolkning och översättning av den fjärde versionen av ISO 9999. ISO-klassificeringen kan beställas på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, www.hi.se