Hallå där, Eva Appelqvist, kostchef i Marks kommun.

Mark, 2010

Kinna_Vinnarlaget

Grattis till stora Matsäkerhetspriset! Hur lyckas man få ett så fint pris för sina säkerhetsrutiner?

- Vi har satsat på intern utbildning och vi har en eldsjäl, Sonia Svedberg som är verksamhetsutvecklare och har det övergripande ansvaret. Sonia driver arbetet tillsammans med Britt-Marie Andersson, verksamhetsutvecklare, Gun-Britt Nilsson, enhetschef och Birgitta Hansson som är kock på Lindängsskolan. Genom mycket praktiska utbildningar och sammankomster i dialogform har vi fått igång engagemang och diskussion i köken. Motiveringen till priset var: ”Genom målinriktat arbete har de nått mycket gott resultat där en stolt och kunnig personal skapar trygghet för gästerna”.

Varför är det så viktigt med säker mat i skolköken?

- Säkerhetsrutiner i skolköken ger trygghet för personalen som vet hur de ska hantera olika situationer. Det underlättar också arbetet att har utarbetade rutiner. I förlängningen ger det en trygghet för våra matgäster för de ser och kan lita på att det är ordning och reda, inte minst gäller det hanteringen av specialkoster. Vi ser ofta att ingrediensförteckning ändras på olika livsmedel som vi använder och då går larmet snabbt eftersom kockarna är noga med att alltid läsa även om det är en produkt som ofta används. Man önskar ju helt att leverantören ska vara tydlig med förändringar i innehållsförteckningar, men en dubbelkoll är alltid bra.

Vad betyder vinsten för er köksorganisation?

- Vinsten betyder mycket  framför allt för personalen som fick ett kvitto på att allt detta slit med journaler, rutiner, uppföljningar och riskanalyser är ett arbete där vi är på helt rätt väg och i jämförelse med andra är bäst. Vårt material är levande och rutiner och annat utvecklas och justeras ständigt i dialog med personalen som hittar nya sätt att arbeta och med våra livsmedelsinspektörer som är en fantastisk samarbetspartner i detta arbete.

Vilka tips vill du ge andra kommuner och skolor som vill förbättra sina säkerhetsrutiner?

- Om det finns möjlighet, avdela någon person som kan arbeta med detta intensivt under en period – det är ett jättearbete som måste pågå ständigt.  Utbilda några personer som kan bli ”ambassadörer” och som har särskilt ansvar för arbetet. Skaffa och behåll kompetensen i organisationen. Ta hjälp av kommunens livsmedelsinspektörer, de är till god hjälp när det gäller utformning av material till exempel.
 
Nu har vi kommit dithän att när inspektörerna gör revision eller inspektion får de (utan att göra avkall på sin myndighetsutövning) bra samtal med kökspersonalen som upplevs kunniga och stolta. Man kan ställa frågor och få visa på de rutiner som gäller just i ”mitt kök”.  En trygghet för personalen och en extra hjälp för att höja statusen för de viktiga yrkesgrupper som vi jobbar med.

uiqt|wB{swtui|{isilmuqvH{x5{m{swtui|{isilmuqvH{x5{muiqt|wB}tzqsi5jz}vvH{x5{m}tzqsi5jz}vvH{x5{muiqt|wBxw{|H%vozmoqwv5{mxw{|H%vozmoqwv5{m