Mötesplatser som inspirerar

Kulturinstitutioner utgör viktiga vattenhål för bildning, kreativitet och nyskapande. Men mötesplatser för kultur skapas också vid sidan av institutionerna och utanför storstäderna. Fler och fler väljer en livsstil där närheten till natur, kultur och lokalt engagemang spelar en avgörande roll. Vilken betydelse har inspirerande platser för människors utveckling och engagemang? Kan kulturen bli en utvecklingsmöjlighet inom den växande besöksnäringen? Hur kan kommun och region stödja en utveckling där platser både kan överleva och utvecklas i framtiden?

Kulturens roll i samhällsutvecklingen 3 - Mötesplatser som inspirerar from Kultur i Väst on Vimeo.

Värd: Lars-Erik Hammar, Natur- och kulturarvsutvecklare i Västarvet

Talare: Barbro Steensby-Bolonassos chef för Bibliotek Fisksätra i Nacka. Hur gick det till när Bibliotek Fisksätra utvecklades till en viktig demokratisk arena och mötesplats för medborgarna i området?
Se Barbros presentation (pdf)

Talare: Lars Lindkvist Linnéuniversitet i Kalmar/Växjö.
Lars Lindkvist är professor i företagsekonomi, organisation och ledarskap. Hans forskningsområde är främst organisering av kulturella och kreativa näringar.
Se Lars presentation (pdf)

Moderator Catharina Bergil Världskulturmuseet.

Referat från seminariet:
 
Mötesplatser som inspirerar

Barbro Steensby-Bolonassos, chef Fisksätra bibliotek
Lars Lindkvist, professor Linnéuniversitetet i Kalmar
Catharina Bergil, seminariets moderator, Världskulturmuseet

Kultur kan vara ett verktyg både för utveckling och tillväxt inom till exempel besöksnäringen och för att stärka demokrati och delaktighet. Barbro Steensby-Bolonassos, chef Fisksätra bibliotek, och
Lars Lindkvist, professor Linnéuniversitetet i Kalmar, talade om inspirerande mötesplatser.

Seminariedeltagarna hälsades välkommen av Lars-Erik Hammar från Västarvet. I sin inledning presenterade han kort arrangörerna Västarvet, Kultur i Väst och KulturUngdom. De två första förvaltningar inom Västra Götalandsregionen och den tredje en ideell förening som med regionala medel är verksam inom konst och kultur och även engagerade i internationella projekt. Han filosoferade också kring rubriken ”Mötesplatser” och visade på värdet av bra platser där människor kan mötas och inspirera och stimulera varandra till ny och innovativ verksamhet. 

Moderatorn Chatarina Bergil från Världskulturmuseet presenterade seminariets upplägg. Tanken är att visa kommuners och regioners aktiva roll i att stödja och aktivera möten och mötesplatser. Huvudtalare är Lars Lindkvist, professor i företagsekonomi, organisation och ledarskap på Linnéuniversitetet, Kalmar och Växjö samt Barbro Steensby-Bolonassos, chef för Fisksätra bibliotek i Nacka där man håller på att privatisera sina bibliotek. Dessa kommer att tala i cirka 20 minuter vardera sedan följer ett samtal och slutligen tre exempel från vår egen region.

Lars Lindkvist
Lars Lindkvist började med att tala om boken Kulturens kraft för regional utveckling som han skrivit tillsammans med Lisbeth Lindeborg. I antologin söker 22 forskare och andra verksamma inom kulturen svar på vad regionala satsningar på kulturen har lett till. Både svenska och europeiska exempel beskrivs. Boken kom för cirka 1 år sedan och är nästan slutsåld vilket tyder på ett stort intresse för dessa frågor. Just nu skriver de på en engelsk version som även kommer att innehålla ett antal nya exempel.
  
Ett av dem är Vandalorum som invigdes 16 april i Värnamo. Ett djärvt projekt som kommer ur ett lokalt initiativ, en plats för upplevelse av konst och design men också en utbildningsplats för nya formgivare. Det startade ursprungligen redan 1984 och en otrolig massa kontakter och idéer genom åren och en stark uthållighet har format projektet. År 2000 anslog landstinget 15 miljoner och Värnamo kommun gick in med en tomt inklusive anslutningar. Man ville sätta Värnamo på kartan.

Näringsliv stöttade  
Trots det saknades många miljoner. Hur skulle man få ihop detta i Gnosjö med alla snåla smålänningar? Det lokala näringslivet bestämde sig för att stötta projektet. Man såg det som ett egensinnigt projekt som envist segat sig upp ur den småländska myllan, i grunden handlar detta kulturprojekt i vid bemärkelse om kommunikation och utforskandet av konsten som inspiration och drivkraft. Man såg att Vandalorum skulle bidra till en god utveckling genom att skapa attraktivitet inte bara till Gnosjöregionen utan för ett mycket större område, som en stimulerande attraktion för besökare från när och fjärran. Och nu 2011 slår portarna upp!

Kulturen i ekonomin
Denna inledning illustrerade de två teserna som drivs starkt i boken.
1. Kulturen kan vara en stark utvecklingsmöjlighet inom besöksnäringen
2. Kulturella mötesplatser betyder väldigt mycket för delaktighet och för ortens utveckling

Hur mycket betyder kulturen i ekonomin? Det är förvånansvärt hur stor den här delen är. En norsk utredning (Kartlegging av kulturnäringene i Norge – ökonomisk betydning, vekst- og utviklingspotential) visar att kulturnäringen är 3,5 % av BNP – nästan lika stor som verkstadsindustrin, lite större än livsmedelsindustrin, dubbelt så stor som jordbruket och tre gånger så stor som det norska fisket. De kulturella näringarna är bland de som växer starkast i Norge framför allt den gren som kallas utövande konst som har betydligt större tillväxt än de flest andra näringar. 

KEA-rapporten inom EU som lyftes fram för några år sen har haft stor betydelse. Man ser den kreativa kulturella sektorn som ett solsystem. Konstnärerna är i centrum, den traditionella kulturproduktionen som ofta är offentligt finansierad och som är så viktig i sitt egenvärde. Längre ut finns Cultural industries, såsom film, TV, musik och dataspel. Nästa ring är Creative industries, exempelvis design och arkitektur. Och utanför detta finns Related industries, såsom mp3-spelare och annan tillverkning som har anknytning till de inre ringarna. EU visar i sin statistik på storleken på sektorn; 7,2 miljoner anställda inom de kulturella näringarna, 4 % av sysselsättningen och 2,7 % av EU:s BNP. Det är tre gånger så många som den europeiska bilindustrin. Det finns med andra ord starka ekonomiska siffror som visar på hur viktigt det här är.

Lärdomar om konst
Slutsatserna i boken visar att konst och kultur är av stor vikt, inte minst i skolverksamhet. Eisner, Yale University ,visar att de viktigaste lärdomarna är att konst:

• Lär individer att problem kan ha mer än en lösning
• Främjar att individer får fler och större perspektiv
• Klargör att ord och språk inte kan ge uttryck för allt
• Lär individer att tänka i och utifrån olika material
• Ger oss upplevelser som vi inte kan få från andra källor.

I boken behandlas vad som hänt de senaste 20 åren. Följande slutsatser kan skönjas;

• Oavsett ogynnsamma förutsättningar kan alla platser utvecklas med kultur
• Askungeprincipen gäller ofta, det vill säga revanschkänsla motiverar. Med hjälp av kulturen förändrar man utvecklingen.
• Pluralism och heterogenitet ger framgång – alltså man kan inte kopiera andra exempel utan inspireras av dem.
• Att få med sig befolkningen är viktigt visar många exempel.
• Spektakulära och djärva satsningar lönar sig – hitta det unika på den här platsen.
• Går inte utan stöd från det politiska etablissemanget. Det startar i kommunhuset!
• Hindret är gnällspikarna, de som lyfter fram att det var mycket bättre förr.

Några exempel att framhålla är; Virserums konsthall, Furillen, Dalhalla och Vandalorum.

• På frågan om vilket som är hönan och ägget svarade Lindkvist ”Det är kulturen som skapar platserna, en attraktiv miljö – då flyttar näringslivet dit!”.
• På önskan om att få ett råd svarade Lindkvist att man måste vara öppen för möjligheter och öppen misslyckanden. Han citerade Ingvar Kamprad - den som inte gör misslyckanden – gör inget alls.
• På frågan om att utveckla vad som menas med att inspireras och inte kopiera svarade Lindkvist att man måste ta avstamp i de lokala förutsättningarna. Fråga invånarna och låta dem artikulera det viktiga och unika.
• På frågan om kulturens instrumentalisering svarade Lindkvist att han ser det som självklart att all kultur har ett egenvärde. Det offentliga ska finansiera och stötta den ifrågasättande kulturen. Det är grunden.

Barbro Steensby-Bolonassos
Barbro Steensby-Bolonassos gav ett fördjupat exempel på ett eldsjälens initiativ eller en inspirerande mötesplats; förändringen av Fisksätra bibliotek till demokratisk arena med tydligt medborgarinflytande.  
  
Hon började med att berätta om sin bakgrund som bland annat innehöll en ockupation av ett museum 1968. Ungdomarna var dock artiga nog att ringa i förväg och berätta om sin happening som gick ut på att de skulle ta över museet för kvällen.
   
Hon berättade också om bibliotekens roll för alla medborgare, inte minst för personer som kommit från andra länder. Hon redogjorde vidare för den gängse mentala bilden av institutionen – vårt västerländska tempel med stabila pelare som hon kallar det. Steensby-Bolonassos ifrågasatte denna bild och vill skapa en värdegrund som ”ger korsdrag mellan pelarna”.
  
Fattiga och rika
Hon presenterade sedan sin kommun Nacka, öster om Stockholm. En kommun som har 90 000 invånare, 100 pågående byggprojekt, en stark moderat styrning och sex stora bibliotek – alla i centrum. Saltsjöbaden är platsen för de rika och Fisksätra är platsen med människor från över 80 nationer och kanske 50 språk. I tio års tid arbetade hon för förändring av biblioteket. I Fisksätra bor de fattigaste – eller kanske inte – för det beror på hur man räknar fattigdom? De fick ett uppdrag att profilera sitt bibliotek. I diskussioner kom man fram till att man var en arena för demokrati.
  
Arbetsgruppen undersökte med besökarna hur man ”gör demokrati”. Hur bygger vi institutioner som uppfattas som legitima? Demokratiska redskap behövs. En öppen, fri och saklig kommunikation medborgare emellan för att de bättre argumenten i världen ska kunna segra. Man behöver skapa samhälleliga institutioner som låter en sådan kommunikation äga rum. Detta blev visionen som skapade förändring.
  
Den lilla förorten var full av projekt, men de hängde inte ihop. Man visste inte om varandra. Man behövde struktur. Tillsammans tog man Nackas kulturpolitiska program och tuggade ner det till det egna området och gjorde ett förslag till ett lokalt kulturpolitiskt program. Nu går det pricka av en hel del i det. En förfärande bild växte fram av hur det är för människor som vill skapa kultur och aktiviteter här. Biblioteket fick då 100 000 kronor till elevplatser på biblioteket för att ha kultur varje dag för barn och ungdomar.

Nödvändig struktur
Men var fanns kapitalet i området? Steensby-Bolonassos fick för flera år sedan en inbjudan att skriva en krönika i en tidning och tog tillfället i akt och skrev en framtidsvision av samhället, där hon bland annat sa att ”Språk är en rikedom” för individen och för samhället. Hon ville att Fisksätra skulle ses på andra sätt. Flera punkter i krönikan har hon nu kunnat pricka av.
  
Steensby-Bolonassos menade att det inte alls är svårt att skaffa pengar till projekt men om det inte finns struktur kastar man pengarna i sjön. Hon talade om allmänningens idé. Hon ser biblioteken som en allmänning. Människor samarbetar om de har nytta av samarbete. Filosoferna, statsvetarna, forskarna, ekonomerna och praktikerna är förebilder.
  
Hur långt kan ett bibliotek vara en resurs för förändring av en plats? Hur bidrar vi till lokalt inflytande? Mycket händer nu, bland annat finns Sveriges största ungdomsråd i Fisksätra. Ett Guds hus, för svenska kyrkan, katolska kyrkan och muslimska föreningen, byggs i Fisksätra. På biblioteket förs diskussionen och utvecklas idéer. Ett arkiv har startats. Hon visar många fler exempel. I sin verksamhet upplever Steensby-Bolonassos mycket halleluja just nu, vilket hon ser en fara i. Vi strävar mot en utopi och det är strävan som är det viktigaste. Vad ger ett samhälle status? Steensby-Bolonassos drömmer om att centrum ska ha en ny arkitektur som ska slå alla med häpnad. Hon har i alla fall 37 månader på sig säger hon med glimten i ögat.
  
Steensby-Bolonassos avslutade med ett upproriskt ”Ockupera biblioteken!”

Frågor
• På frågan om hur Fisksätra bibliotek ska klara sig utan sin eldsjäl svarade hon att det finns en fantastisk påfyllnad av unga människor. Hon är inte alls orolig. Alla beslut tas i köket på biblioteket – håller en idé inte där håller det ingen annanstans heller. Och även de ”sura tanterna” behövs, de har också kloka tankar och de håller högtflygande idéer kvar på jorden.

• På frågan om den pågående privatiseringen av biblioteken påverkar den demokratiarena som byggts upp svarade hon att ett kommunalt demokratiskt beslut förstås ska följas och det gäller att hitta det bästa möjliga. Hon oroar sig dock för två saker. 1) Flera som är aktiva i arbetet har sagt ”ska biblioteket gå med vinst då kommer jag inte att jobba gratis här” och hon kan räkna upp 300 exempel på hur människor bidrar. De kommer och gör saker hela tiden och utan det skulle stället vara ganska trist. 2) Att försvara yttrandefriheten är viktigt i Sverige och faktiskt är varken personal eller medborgare särskilt insatta i vad det betyder. I ett bolag där den rättigheten kan kringskäras är det inte lika lätt att försvara medborgarnas rätt till yttrandefrihet.

En fundering kom från Staffan Hjalmarsson i publiken. Som konstnär har han varit inbjuden till Virserum och ställt ut där. Han känsla var att han blev ett insäljningsargument för träinsdustrin som tjänar jättemycket pengar. Det var en grotesk upplevelse som konstnär. 

Lindkvist svarade att utställningen var en biennal där man ville visa hur man använder trä för ett hållbart samhälle och han kan förstå att det kan finnas problem i gränssnittet mellan biennalens syfte och konstnärens syfte. Det är dock den största utställningen som finns för dem som arbetar i det materialet och arrangemanget var en fråga för överlevnad för Virserums konsthall. Steensby-Bolonassos inflikade att frågor som rör kvalitet, integritet och respekt är grannlaga och att man måste vara mycket noga med hur man använder sina kontakter och sitt förtroende.

Tre exempel från Västra Götalandsregionen
Exempel 1 – Bibliotek i Lilla Edet som ska samlokaliseras med Lödöse museum. Med hjälp av en arkitekt har en integrerad lösning kunnat skapas utan tillbyggnad. De båda institutionerna kommer att behålla sina profiler och sin särart

Exempel 2 – Gula huset i Uddebo. En rivningshotad fastighet har tagits över av en förening. De renoverar på ideell basis. De vill skapa en plats för alla i samhället. Uddebo, med 300 invånare var utdömt av Tranemo kommun. Nu är det liv i Uddebo igen. Alla som är aktiva är delägare i huset.

Exempel 3 – Biograferna i Västra Götaland. En stor digitaliseringsvåg pågår som ger biograferna möjlighet att se opera, teater med mera från världens stora scener. Dessa digitala mötesplatser är viktiga.






 

 

 

uiqt|wBxmzvqtti5u5rwpiv{{wvHs}t|}zq%vi{|5{mxmzvqtti5u5rwpiv{{wvHs}t|}zq%vi{|5{muiqt|wBjrwzv5{swoH%vozmoqwv5{mjrwzv5{swoH%vozmoqwv5{muiqt|wBxw{|H%vozmoqwv5{mxw{|H%vozmoqwv5{m