Platsens själ – om socialt och kulturellt samspel på orten

Talare: Maria Henriksson Kulturchef i Mariestad.
Mariestad genomförde tillsammans med lokala aktörer Graffiti Mariestad sommaren 2010. Maria Henriksson berättar om hur kulturen kan bli en viktig del av samhällsutvecklingen.
Se bildspel från Marias presentation (pdf )

Talare: Bert-Ola Bergstrand Handelshögskolan i Göteborg. Bert-Ola Bergstrand är doktorand med inriktning på socialt kapital och lokal utveckling. Han är också engagerad i olika sociala och kulturella initiativ. Exempel från biosfärsområdet Vänerkulle, Bergsjön och projektet Dynamiskt Tillväxtkapital.
Se bildspel från Bert-Olas presentation (pdf)

Moderator David Karlsson Nätverkstan Kultur i Väst

 

Platsens själ – om socialt och kulturellt samspel på orten from Kultur i Väst on Vimeo.

Referat från seminariet:

Platsens själ – om socialt och kulturellt samspel på orten

Maria Henriksson, kulturchef Mariestads kommun
Bert-Ola Bergstrand, doktorand Handelshögskolan, Göteborg
David Karlsson, seminariets moderator, Nätverkstan
Ulrica Wallin, värd, Kultur i Väst


Hur bygger man upp socialt kapital i en lokal miljö? Bert-Ola Bergstrand råd var att utgå ifrån människornas kunskaper på platsen; gräv där du står och synliggör resurserna. Maria Henriksson berättade bland annat om det graffitiprojekt som sommaren 2010 planerades och genomfördes i Mariestad. Och David Karlsson frågade om det är vår platsbundenhet som räddar oss från att tappa fotfästet totalt?

Ulrica Wallin hälsade alla välkomna, och sa att ”Platsens själ” är det mest poetiska namnet bland dagens seminarier. David Karlsson tog sedan över och berättade att seminariet skulle handla om socialt och kulturellt samspel på konkreta platser. Man vill bo på en plats med själ, med identitet. Det måste finnas ett mål, ett innehåll i utvecklingen. Det pågår nu livaktiga diskussioner om kulturens roll, konstaterade han vidare. I dessa kulturpolitiska diskussioner kan man urskilja två tendenser:

1. Man håller på att komma över motsatsställningen mellan Konstens egenvärde contra kulturens nytta.
2. Det finns en ökad insikt om kulturpolitikens platsbundenhet.

Kanske kan det platsbundna rädda oss från att tappa fotfästet, funderade David Karlsson. Det pågår hur som helst en maktförskjutning från det nationella till det regionala – och i bästa fall till den lokala nivån. Det finns en kulturens motståndsrörelse, menade David Karlsson: Cultural Planning. Utgångspunkten är den konkreta platsen med dess specifika förutsättningar.

Cultural Planning startade i den kulturpolitiska strategi som Göteborgs stad tog fram 1998 och nu arbetar tio kommuner i Västra Götalandsregionen enligt denna metod. David Karlsson citerade Lisbeth Lindeborg, journalist och statsvetare, som startade denna debatt för 20 år sedan: ”Oavsett hur liten en stad eller by är, oavsett hur stor en region är, oavsett hur belastande en historisk bakgrund är eller oavsett hur urusel en image eller oavsett hur otydliga förutsättningar som är för handen, kan alla platser förvandlas till en kulturby, kulturstad eller kulturregion av rang”.

Kontroversiellt i Mariestad
Maria Henriksson berättade om det graffitiprojekt som sommaren 2010 planerades och genomfördes i Mariestad. Platsen var silon vid vattnet. Den har alltsedan den byggdes varit illa omtyckt, trots att den fyllt en funktion. Nu skulle rivas för att lämna plats åt en hamn.
  Björn Nordén, pensionär, före detta företagare och eldsjäl i Mariestad, kom med en idé och bjöd in konstnären Carolina Falkholt till ett möte den 13 april. Två månader senare startade projektet.
   
Allmänheten inbjöds att måla nedre delen av silon. Den övre delen målades av proffs från Göteborg, Stockholm, New York och Spanien, stående på skylifts. Man ville skapa en mötesplats. Många kom, inte bara ungdomar utan också flera barnfamiljer.
  
De som ville måla kunde köpa sprayburkar. Men projektet var kontroversiellt. Först var det på gränsen till upploppsstämning, eftersom det såg ut som klotter. Det fanns också många praktiska problem och organisatoriska brister.
  
Maria Henriksson konstaterade att det är komplicerat att driva projekt där allmänheten är involverad. Bland annat blev bilar nedstänkta. Man försökte bemöta allmänheten i Mariestads-Tidning. Dock fick Mariestad en turistattraktion, mötesplats och konstverk. En tid därefter revs silon. Det sista mötet med graffitigruppen blev början på något annat – ett socialt forum med representanter från kommun, näringsliv, civilsamhället och kulturliv.

Socialt kapital tar tid
Bert-Ola Bergstrand har jobbat både teoretiskt och praktiskt med begreppet ”socialt kapital”. Han är sedan tio år bosatt i Bergsjön, Göteborg, och är involverad i kulturens utveckling där. Han presenterade bland annat projektet Dynamiskt tillväxtkapital som startade 2007.
  
Bert-Ola Bergstrand förklarade socialt kapital som ett nätverk med gemensamma normer och samarbete inom eller mellan grupper. Han talade om de tre begreppen ”bonding” – kopplingar inom grupper, ”bridging” – kopplingar mellan grupper, och ”linking” – kopplingar mellan grupper i en hierarki.
   
Han menade att vi måste jobba gemensamt för att lösa de stora samhällsutvecklingsfrågorna, exempelvis klimatet. Det är inte bara en kunskapsfråga utan handlar om hur man skall fördela resurser och komma framåt i processerna. 

Hur bygger man då socialt kapital i en lokal miljö? Bert-Ola Bergstrands råd var att utgå ifrån människornas kunskaper; gräv där du står, bygg upp en story, försök finna verktyg och synliggör resurserna. Han påpekade också att det tar lång tid att bygga socialt kapital. Om processen är för snabb är det risk för tillbakaslag.

Han avslutade med ett citat från Björn Grinde, Chief scientist Public Health, Norge: ”The real challenge is not to construct buildings, nor putting a man on the moon, but to deal with human nature”.

Diskussion
David Karlsson (DK): Om den offentliga förvaltningen, det privata näringslivet och akademin samlar sig kring en fråga blir det en dynamik i utvecklingsprocessen. Men det finns skillnad mellan kommunerna. En del kommuner har starka institutioner, en del inte. Hur kan man få till stånd en produktiv social process, om man inte har starka institutioner?

Maria Henrisson (MH): Genom samarbete. Det är ett väldigt modernt kommunalt begrepp att tala om stuprör och hängrännor, men att jobba över gränser, i hängrännor, är en förutsättning. Man måste jobba över förvaltningsgränserna men också med näringsliv och andra lokala aktörer. Det finns också ett litet universitet, Da Capo, i Mariestad, som vi samarbetar en del med. Ett universitet stärker självbilden.

Bert-Ola Bergstrand (BOB): Det finns utvecklingsprocesser överallt, men det gäller att sätta igång dem. Det behöver inte vara så jättemärkvärdigt, men man måste starta och komma igång. Börja med ett möte.

MH: Man måste få dynamik i processen. Mariestad är en liten kommun, före detta bruksort, före detta residensstad, med hög ungdomsarbetslöshet. Därför är det viktigt att jobba med föreningsliv och gräsrötter, men också med folk utifrån. Om man kan skapa ett möte mellan de två strukturerna – då får man en spännande dynamik.

DK: Behöver vi de nya begreppen ”socialt kapital” och ”civilsamhälle”? Är det inte samma sak som föreningslivet eller folkrörelser?

BOB: Socialt kapital är mötesplats mellan praktik och akademi. Socialt kapital är positivt i sig. Det finns ett mervärde i det.

DK: Hur mycket av socialt kapital är kulturell verksamhet?

BOB: Det finns nästan alltid en kulturell bakgrund. Det genomsyrar det sociala samspelet. En god historia kan börja nästan hur som helst. Den blir vad människor gör den till.

DK: Hur organiserar man sociala processer på bästa sätt?

MH: Jag har inte svar på det just nu, men funderar ofta på det. Hur är man spontan om man är kommunalanställd? Kommunens uppdrag är egentligen förvaltande. Kommunaltjänstemän kan inte vara så spontana. Man måste samarbeta. Inte helt enkelt i en kommunal struktur, men vi behöver hitta nya former.  I Mariestad fanns en stark grupp. I en stark grupp stöttar man varandra och kan övertyga fler.

DK: Hur kan kommunen stötta sociala eller kulturella processer?

MH: Genom långsiktiga projekt, men budgetera även en mindre pott till spontana projekt. Kan även gälla regionen för det är inte lätt att söka pengar inom regionen heller. Vissa projekt tappar sin energi om man har tre års framförhållning. Då är de inte aktuella längre.

DK: Har du, Bert-Ola, stött på spontana kommuner under dina studier?

BOB: Varje kommun har sin profil. Det är olika former på olika ställen: I Vårgårda dominerar företag, civilsamhället och föreningarna, medan i Lidköping är förvaltning väldigt stark. Det kan fungera bra på båda ställena. Det är väldigt kontextberoende. Om det pågår en bra process i ett samhälle är det bättre att inte rota för mycket utan stödja. Jobba med inställningen. Vi är inte förvaltare utan utvecklare. Det handlar om kommunikation på plats, bemötande i lokalsamhället.

DK: Vilken roll kan Västra Götalandsregionen ha när det gäller att stötta processer för lokal utveckling?

MH: Det kan finnas skillnad på den lokala kulturpolitiken och den regionala. Det är jätteviktigt med kunskap. Och att regionen har ett ordentligt utbyte också mot politiker; gäller inte bara kultur utan vad som är viktigt för utveckling. Tjänstemännen inom kommunen har ofta bra fokus på vad som händer inom regionen. Men lokala politiker har inte tillräcklig kunskap om den regionala kulturpolitiken, så lokal och regional kulturpolitik stämmer ofta inte överens. Det måste bli tydligare.

DK: Kan regionens kulturpolitiker hjälpa till?

BOB: Forskningen kan hjälpa till på regional nivå. Trovärdiga bilder med akademisk kvalitet. Involvera människorna för att göra enklare kartläggningar. Närmare kontakt mellan region och universitet. Få fram akademisk kvalitet. Sprida ut resultaten till kommunerna. Skapa handböcker om civilsamhällsutveckling. Regionen kan göra analyser över vad som pågår inom den egna organisationen. Jag har jobbat i fem år med projektet dynamiskt tillväxtkapital men aldrig blivit tillfrågad av regionen om vilka erfarenheter han har. Däremot har Tillväxtverket hört av sig.

Frågor från publiken
Ulf Nordström, kulturstrateg Region Värmland: Jag har ett konkret exempel. Vi driver ett projekt i Arvika med stöd av Region Värmland. Det kallas för modell A. Arvika har 26 000 invånare. Kommunen är känd för sin musikfestival och har en stark kulturtradition överhuvudtaget. Det är också en gammal industristad. Så vad finns att utveckla i skärningspunkten mellan kultur, näringsliv och besöksnäring? Vi har haft en lång rad dialogmöten och konsulter, men ska nu gå in i en ny fas, med mer verkstad. Vad finns att utveckla i kommunen? Hur gör man det utan att förlora själen? Hur fångar man upp det sociala kapitalet?

BOB: Tidsaspekten är viktig. Det behövs tid. Sociala kapitalet kanske behöver fem år. Man skall inte vara alltför nära, utan stödja, men inte vara alltför drivande.

MH: Utgångspunkten, idén, är väldigt viktig och är drivkraften. Utgå från festivalen och jobba kring den.

Kent Javette, chef BoU-förvaltningen Vänersborgs kommun: Det är oerhört viktigt att bygga relationer. Utifrån ett medborgarperspektiv måste det bli ett samspel mellan politiken och medborgarna. Politiken sätter agendan, de är folkets representanter. När politiken satt upp målen, kan målen understödja eller motverka processerna. Decimera inte tjänstemännens kreativitet, samtidigt kan tjänstemännen inte vara så spontana. Tjänstemännen har skyldighet och rättighet att hjälpa politiken. Långsiktighet, tydlighet och samspel är mycket viktigt.

MH: Politiken är viktig och sätter visionen och målen. De har mycket kontakt med medborgarna. Men det ska även tjänstemännen ha i projekten. Tjänstemännen jobbar med hur-frågorna. Jag vill inte nedvärdera tjänstemännen – de gör ett jättebra jobb, men den kommunala organisationen med den politiska förankring som ständigt måste ske gör att det inte är lätt att vara spontan.

DK: Att vitalisera den representativa demokratin, är inte det en ambition i de här processerna?

BOB: Hur många använder facebook? Rätt många. Vi går in i helt nya plattformar som bidrar till att snabbt sprida information och det kommer att påverka det politiska systemet snabbt. Medvetna samhällsentreprenörer använder sig av de nya medierna. Nya utmaningar kommer och de måste lösas.

Birgitta Adler, regionutvecklare på kultursekretariatet, Västra Götalandsregionen, med ansvar för frågor kring civilsamhället och ideella sektorn: Det blev ju reaktioner när silon revs. Man vill att människor skall engagera sig för sin ort och sin framtid, men hur tog ni hand om människorna efteråt?

MH: Graffitiprojektet tog mycket energi. Men vi kom rätt snabbt igång med ett nytt förslag: Fängelset, som inte använts sedan september 2010. Idén var att sommaren 2011 dra igång ”Artists in Residence” i fängelset. Men det blev helt stopp i nämnden. Varför? Fortfarande var en del arga och många förstod inte dimensionen på projektet. Det finns en stark konservativ grupp i Mariestad. Graffitigruppen har nu ändrat namn till Labbet. Gruppen hålls ihop och är på väg in i ett stort utvecklingsprojekt om Mariestads vision – ”Stadslaboratoriet”. Hela Mariestad kommer att bjudas in i sommar för att tycka till om den nya visionen. Det handlar om att involvera medborgarna och att föra ett samtal. Konstnären Anna Viola Hallberg håller i den konstnärliga processen. Mötespunkten i projektet är graffiti men nutidsanalys, historiskt perspektiv och framtidsperspektiv finns också i projektet.

Annelie Olsson, dokumentärfilmare, producent:

Jag fick av en slump kännedom om graffitiprojektet via konstnären Carolina Falkholt. Jag hade velat att projektet dokumenterades, men det fanns inga pengar för det. Mariestads kommun kanske kunde ha påverkat Film i Väst som borde ha kunnat göra något. Man borde ha bevarat projektet och processen som en storytelling i ett dokumentärt filmberättande.

Kerstin Arnesson, kulturutvecklare i Falköpings kommun:

I Falköping finns ett bra exempel på det vi talar om. Jag tänker på Dragon Fly Festival som har många olika ingredienser, som musik, konst och ”slow food”. Den drivs av en grupp ungdomar från England som köpte ett hus i Börstig och bosatte sig där. De lärde sig snabbt svenska, tog kontakter, talade med politiker, och så vidare. Ekehagen fornby ligger nära där de bor. Det var platsen för själen. Massor av trollsländor avgjorde valet av platsen (”Dragon fly” betyder ”trollslända”). Första sommaren var det fler internationella gäster än Falköpingsbor. Det här var något udda som dök upp i Falköping, men de har fått pengar från studieförbund och kommunen och söker medel från regionen och troligen Leaderpengar. Nu börjar Falköpingsborna förstå. Många har också fått jobb med festivalen. Man måste hänga på och vara med och stötta. Ungdomarna vill göra det nu. Det går inte att planera fram sådana projekt.

Carl Forsberg, poet:

Det pratas mycket här om politiker, medborgare, akademin och kulturutveckling, men inte så mycket om poesin. Redan 1995 kom boken ”Färdväg” av Jan Östergren och Göran Printz-Påhlson. Det är en översättningsvolym av 30 engelskspråkiga poeter. I den finns också ”Platsens poesi – satsens poesi”, en av de vackraste texter som skrivits om poesi de senaste 20 åren. Göran Printz-Påhlson försöker hitta ett spår bland de 30 nobelpristagare och kandidaterna och hittar Platsens poesi. Många år innan Cultural Planning dyker upp har alltså Platsens poesi funnits. Det är otroligt viktigt att få med poeterna, konstnärerna. De har redan varit där i flera år. Långt innan tjänstemän och politiker har konstnärerna varit där. Deras känselspröt är så finkalibrerade.

Bengt Källgren, enhetschef Kultur i Väst:

David Karlsson frågade vad regionerna ska göra och hur regionerna kan stödja? Det finns två syften. Bidra till samhällsutvecklingen med stöd av kultur och bidra till kultur och konstarter i sig. Det handlar om att befinna sig på två nivåer. En strategisk nivå där det handlar om att göra kartläggningar och förmedla forskningsresultat till bland annat beslutsfattare. Men också att vara direkt verksamhetsstödjande och processtödjande. Man ska bygga på de idéer och den kraft som finns i kommunerna. Vi kan leda processen från idé till verklighet.

DK: Några avslutande ord – vad är det viktigaste att ta med sig hem?

BOB: Börja inte med verktygen! Se kulturen som en del av samhället! Ett exempel är staden Langeneck som drabbades av stor utflyttning. Man började där en process och satte igång en dialog i början av 90-talet med föreningar, affärer, pizzeria, och så vidare. Och de ställde upp. Ungdomar jobbade för byn och fick pizza som belöning. 2004 hade man en egen valuta kopplad till euron. Man kunde växla in 1000 euro till lokal valuta och man har därmed bundit upp resurserna lokalt. Begreppet Langeneck Bewusst Leben (Conscious Living) skapades. Man deltog i en tävling i Europa om bästa turistort för byar och vann. Man skapade en historia för hela byn och en folder som beskrev lokala värden för platsen, Langeneck Energy Portal. Men det tog 15 år att nå till denna nivå.

MH: Jag vill framhålla konstens egen bäring. Den har ett väldigt starkt värde och är kittet i processerna. Konsten är det viktiga.

Kommunal planering och organisation står inför nya utmaningar. Nya politiska landskap, en ökad inflyttning till städerna, ett växande socialt tryck och en alltmer global verklighet påverkar också hur man hanterar och använder det kulturella kapital som finns i samhället.

På vilka sätt kan man planera för ett samhälle som inkluderar alla olika aspekter av kultur? Hur kan miljötänkande, hållbarhet, socialt entreprenörskap och kultur samspela i lokalsamhället?

uiqt|wBrwpiv5tqvljtwuH%vozmoqwv5{mrwpiv5tqvljtwuH%vozmoqwv5{muiqt|wBjrwzv5{swoH%vozmoqwv5{mjrwzv5{swoH%vozmoqwv5{muiqt|wBxw{|H%vozmoqwv5{mxw{|H%vozmoqwv5{m