Hillevi Gunnarsson och Peter Jarbring är rörande överens om att det som förenar slöjd och byggnadsvård är att materialen står i fokus och att arbetet är miljövänligt och hållbart.
I natursköna omgivningar, bland ståtliga gamla byggnader i Nääs utanför Lerum stiger vi in i en värld av slöjd och byggnadsvård.
Här förvaltar Slöjd och Byggnadsvård en över hundraårig tradition i konsten att arbeta med händerna och skapa föremål med hållbara, naturliga material.
En mustig doft av trä fyller den gamla träslöjdsalen och höstsolen sprider ett varmt ljus genom de höga, spröjsade fönstren. Vid snickarbänkarna står tre kvinnor och tre män i högar av hyvelspån, engagerade i sitt skapande av svepaskar.
Deras kursledare Jonatan Malm har varit noga med att förmedla att det är hyvling som gäller – att slipa med något så modernt som sandpapper är inte aktuellt. Detsamma gäller användningen av lim. Det formbara, tunna träet som kallas svep får inte limmas utan ska i stället sys ihop för hand enbart med smala rötter. Något som också bildar vackra detaljer på svepaskarna.
Viktoria Holmqvist är textilarkeolog till vardags och hon säger att det här är första gången hon står i en träslöjdsal sedan skoltiden. Hennes ansikte lyser upp när hon visar sitt alster som efter två kursdagar är på väg att bli klart.
– Jag har använt färsk sälg. Men roten jag sytt med… fråga mig inte vad det är för träslag. Vi fick själva gå ut och dra upp rötterna igår när vi började kursen. Och vi fick även hugga några rejäla ekstockar som vi tog med in för att klyva till svep, berättar hon.
Otto Salomon - slöjdens fader - lade grunden
Glädjen över att få slöjda går inte att ta miste på. Så har det varit på Nääs i över 130 år, då Otto Salomon – även kallad slöjdens fader – lade grunden till det som skulle bli en världsledande slöjdskola.
Här utbildades slöjdlärare ända fram till 1960-talet. Sedan dess har en stiftelse sett till att byggnaderna fortfarande används för att främja slöjd, och inte minst byggnadsvård. Hit kommer i dag privatpersoner från hela Sverige och även från våra närmaste grannländer för att gå en kurs i exempelvis konsten att lägga tak, mura kakelugn, tälja, smide, broderi, växtfärgning, repslagning, dans eller att bygga enkla musikinstrument tillsammans med sina barn. Utbudet är väldigt stort.
Hillevi Gunnarsson är en av flera hemslöjdskonsulenter i Västra Götalandsregionen vars uppgift är att sprida kunskap om och väcka intresse för hemslöjd, främst på lokal nivå. Hon skrattar när hon får frågan vad ordet slöjd betyder, och vad det egentligen är för skillnad på slöjd och hantverk?
– Det frågar vi oss ofta också. Själva ordet slöjd är ett gammalt svenskt ord som betyder slug, och det syftar på att man förr i tiden ofta fick hitta på egna lösningar och skapa sina egna vardagsföremål med hjälp av de material man hade till hands. Men det är ju ett hantverk också, så det är ingen större skillnad.
Tar emot besök och ger råd
Tillsammans med byggnadsantikvarien Peter Jarbring visar hon runt i en annan av de vackra Nääs-byggnaderna som bland annat rymmer en butik och en utställningshall. De berättar att hit kan vem som helst komma och få tips och råd, kanske om hur man bäst isolerar ett 1800-talshus eller inreder en lägenhet i stan i tidstypisk 60-talsstil.
Både Hillevi Gunnarsson och Peter Jarbring är rörande överens om att det som förenar slöjd och byggnadsvård är att materialen står i fokus och att arbetet är miljövänligt och hållbart.
Och sist men inte minst är det viktigt att det är stimulerande för själen att slöjda – oavsett om det är trä, näver, lin, hampa, ull, skinn, tenn eller bomull som far mellan fingrarna.
Text: Malin Husár
Foto: Andreas Olsson