Som liten stod Gustavo Dudamel hemma och dirigerade framför en bandspelare. I dag är han en dirigent av världsklass och leder bland andra Göteborgs Symfoniker.
Få personer har förmågan att charma och fängsla så många människor som Göteborgs Symfonikers 29-årige chefdirigent.
Supertalangen Gustavo Dudamel är en verklig stjärna som hyllas världen över för sin energi, känsla för musiken, sitt entusiastiska ledarskap och inte minst – sin varma, ödmjuka framtoning.
Absolut tystnad. En dämpad harkling från någon i publiken. Ljuset är koncentrerat till ett begränsat område kring en upphöjd Gustavo Dudamel. Så höjer han taktpinnen och snart exploderar Konserthuset i Göteborg i en underbar, pulshöjande ljudsymfoni som skapar rysningar i hela kroppen.
Att få uppleva en av Gustavo Dudamels konserter är stort. Men el maestro själv vill inte att ett konsertbesök ska vara något som bara är en smal publik förunnat. Hans stora passion i livet är att nå ut till alla människor och sprida den glädje och ”sensibilitet” som musiken ger.
Hittills tycks han vara på rätt väg. Publiken är väldigt blandad och många unga lockas till hans konserter.
– Kultur är en rättighet, ingen lyx. Om ni i Sverige kan ha gratis skola eller kanske sjukvård så måste kulturen också vara gratis. I Venezuela är det inskrivet i konstitutionen att musikundervisning är en medborgerlig rättighet, säger Gustavo Dudamel.
Han började tidigt att skolas i musik genom El Sistema, Venezuelas omfattande musikundervisningsprogram. El Sistema är även ett socialt projekt som till stor del riktar sig mot låg- och medelklassens barn och ungdomar. I dag kan ett besök i en fattig förort betyda mer för honom än en stort uppslagen konsert i Los Angeles, London eller Wien.
– När man kommer till ett fattigt område känner man sig verklig. Där möts man av äkta människor och äkta känslor, förklarar Gustavo Dudamel.
Ledare för tre orkestrar, på tre kontinenter
Han blev en lovande violinist men önskan att få dirigera tog så småningom överhanden. Nu står han, trots sin unga ålder, som ledare för tre stora orkestrar på tre olika kontinenter.
Några veckor om året befinner han sig på svensk mark för att leda konserter och repetera med Göteborgs Symfoniker, som han hyllar starkt för deras generositet och öppenhet för nya intryck. Senaste besöket var i början av juni när han under en intensiv vecka stod i centrum för The Simón Bolívar Youth Orchestra Festival.
Den venezuelanska symfoniorkestern Simón Bolívar Youth Orchestra är ingen vanlig ungdomsorkester. De cirka 240 medlemmarna är alla skolade i El Sistema och de väcker uppmärksamhet för sin skicklighet vart de än reser i världen, så även i Göteborg.
Och sedan förra året är han även musikalisk ledare för Los Angeles Philharmonic, ett annat prestigefyllt uppdrag.
– Jag rör mig som i en gigantisk triangel mellan Venezuela, Los Angeles och Göteborg, skrattar Gustavo Dudamel samtidigt som han konstaterar att han inte hittar särskilt mycket ledighet i den nästan fulltecknade kalendern – en stark kontrast till hur det såg ut för bara sex år sedan, då det bara fanns totalt två konserter inbokade.
Viktigt att arbeta i en gemenskap
Men trots att han erövrat världen och blivit överöst med beröm från alla håll och kanter, har Gustavo Dudamel lyckats behålla sin enorma ödmjukhet. Han är allt annat än sinnebilden av en stram, snobbig dirigent.
På frågan om vad han har för mål i livet – han tycks ju redan ha kommit nästan så långt man kan i karriären som dirigent – blir svaret allt annat än egoistiskt.
– Visst har jag många drömmar, men de handlar inte om att uppnå en viss position för egen vinning utan jag vill framför allt fortsätta jobba i en gemenskap, försöka påverka människor med musikens kraft och tänka på andra.
Så fortsätter Gustavo Dudamel att inlevelsefullt förklara sin passion för musiken. Sedan reser han sig med ett brett leende och utbrister med djup stämma och skämtsam ton:
– So, let´s rock!
Text: Malin Husar
Foto: Anna Hult