Anders Hellberg var tidigare arbetslös. Nu är han maskinsamordnare och den som ansvarar för att maskineriet ombord fungerar. – Det finns ingen nu levande person som någonsin har kört ett fartyg med ett sånt här maskineri. Det är verkligen häftigt att få vara med om detta!
Lukten av nyhyvlad ek och tjära sätter sig i näsborrarna redan ute på landgången. Nere i maskinrummet slår hammaren mot gjutjärnet i ångmaskinen när Lasse och Dan sätter smörjningen till kolvarna på plats. Framme i fören finjusterar Kotten en av de handgjorda hyttdörrarna och utanför, längs ena skrovsidan, drevar Wega bordläggningen med remsor av lin.
– Alla vi som fått delta i det här projektet har haft en otrolig tur. För hur många får vara med och bygga en hjulångare?!
Det pågår ett världsunikt skeppsbygge i Forsviks gamla bruk, ett stenkast ifrån en av Göta Kanals idylliska slussar. En kopia av en av kanalens allra första ångbåtar håller på att ta form. Både skrov och ångmaskin är byggda med traditionella metoder. Något liknande fartyg finns inte bevarat någonstans i världen.
Nästa sommar sker jungfruturen, en resa som inte bara kommer att föra passagerarna till huvudstaden utan också ett och ett halvt sekel tillbaka i tiden. Besättningen kommer att vara klädd i tidstypiska kläder, maten lagas på vedspisen i kabyssen och ångpannan eldas med ved ifrån vedupplag utmed kanalen. Passagerarna kan få prova rollen som befälhavare, hugga i som eldare, eller hjälpa till att dra runt hjulångaren i kanalens tväraste svängar.
På Vätterns botten med brännvinslast
Historien om Eric Nordevall tar sin början i mitten av 1830-talet. Göta Kanal är precis färdigställd och sju hjulångare måttbeställs för att passa i slussarna. Man bygger fiolskrov, med en midja på mitten där skovelhjulen ska sitta. De drivs av två ångmaskiner som kan skrämma upp fartyget i drygt åtta knop om eldarna är flitiga.
Skeppet döps efter en av kanalbyggets ingenjörer, Erik Nordvall. När den första turen mellan landets två största städer avgår enligt tidtabell så innebär det ett historiskt steg ifrån det traditionella resandet med häst och vagn till de nya maskindrivna transportmedlen.
En junidag, tjugo år senare, går Eric Nordevall på grund söder om ön Jungfrun i Vättern. Både passagerare och brännvinslast kan räddas men skeppet går till botten. Haveriplatsen faller i glömska tills vraket upptäcks av två amatördykare på 45 meters djup. Året är 1980 och det visar sig att Eric Nordevall står kölrätt på botten i mycket gott skick. Det syrefattiga sötvattnet har bevarat skrovet och djupet har skyddat henne från vrakplundrare.
200 sjukskrivna och arbetslösa har deltagit i projektet
Vraket mäts och dokumenteras noggrant under marinarkeologiska undersökningar. Med hjälp av detta och återfunna originalreklamritningar av ångpanna och maskin, tas nya gjutmodeller fram. 1995 startar bygget av Eric Nordevall II. Med gammal skeppsbyggeri- och maskinteknik bygger man så nära originalet som möjligt med hänsyn till dagens sjösäkerhetsregler.
Men på Forsviks Bruk byggs inte bara en hjulångare. Här byggs människor också. Projektet erbjuder långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna en väg tillbaka. Under de senaste tio åren har 200 personer fått chansen att delta efter egna förutsättningar. Över hälften av dem har kunnat återgå i arbete.
– Det finns många öden här. Jag gläds med varje människa som kommer igång igen, säger Wega Thelander. Hon är själv en av dem. Hon hade jobbat på kansliet hos en idrottsförening i Karlsborg i många år, då hon plötsligt stod utan jobb.
– Jag kom hit för att det fanns en ledig plats på kontoret men jag kände direkt att det var båtbygget jag ville vara med på. Att jag fick chansen har betytt så mycket för mig! När jag kom hit var jag blyg, osäker och utan självförtroende. Jag trodde inte att jag klarade nånting. Idag är det stor skillnad. Även om jag inte kan precis allt, så vågar jag i alla fall prova. Det är tack vare den fantastiska arbetsmiljön och gemenskapen här. Det låter kanske löjligt men vi är som en stor familj. Vi hjälps åt och vi värnar om varandra, säger Wega som idag kan titulera sig skeppsbyggare.
Kunskaper tas till vara och fler historiska båtar restaureras
Nu går projektet in i sin slutfas och alla krafter läggs på att färdigställa passagerarfartyget som sjösattes på nationaldagen förra sommaren. Ångmaskinerna är på plats, pannan är proveldad och durkarna lagda. Det återstår att lägga klart övre däck och inreda hytter, salong och byssa. När skovelhjulen är monterade vidtar provkörningar i Bottensjön under hösten.
I juni nästa år sätter ett stycke flytande kulturhistoria kurs mot huvudstaden. Under resan kommer Västra Götalands kommuner längs Göta Kanal att få en lysande chans att locka besökare. Samtidigt är fartyget ett bevis på ett historiskt, marint hantverkskunnande utöver det vanliga. Efter den turen kommer passagerartrafiken på kanaler och sjöar att ta vid.
Och på Forsviks varv fortsätter vällingklockan i brons att klinga in arbetarna till frukost. Kunskaperna man samlat på sig ska tas tillvara liksom de över hundra år gamla varvslokalerna. Historiska båtar ska repareras och underhållas. Det ena ger det andra och historian om Eric Nordevalls öden och äventyr är långt ifrån över.
Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav