Marinbiolog Kennet Lundin på Naturhistoriska Museet i Göteborg, är expert på marina, ryggradslösa djur och har doktorerat på havslevande plattmaskar. – Ända sedan jag kom till Fjällbacka som barn har jag varit fascinerad av livet under ytan. Ingen annanstans i landet finns en så otrolig, marin artrikedom som här på västkusten, säger han.
Rev som bubblar av metangas, vidsträckta trädgårdar av solfjäderformade svampdjur och klippraviner med bråddjup à la Grand Canyon. Så ser vårt vackra och dramatiska landskap längs västkusten ut. Under ytan.
– Jag skulle önska att alla visste vilket spännande havslandskap vi har så nära inpå oss. Ingen annanstans i landet finns en sådan otrolig, marin artrikedom som här, säger marinbiolog Kennet Lundin på Naturhistoriska Museet i Göteborg.
Intresset för djurliv har han haft sedan barnsben. När kompisarna spelade fotboll i 70-talets Karlskoga satt Kennet hellre och betraktade någon liten skalbagge på marken. Och så, en sommar, kom han ifrån Värmlands djupa skogar till Fjällbacka.
– Jag var 13 år och blev helt uppslukad av livet i havet! Hela det sommarlovet höll jag mest till på, eller under, bryggorn.
Fascinationen för livet under ytan har hållit i sig. Idag är hans specialitet marina, ryggradslösa djur. Det vill säga i princip alla smådjur i havet som inte är fiskar.
– Det finns hur mycket spännande varelser som helst! På 50 meters djup växer manshöga piprensare som lyser i mörkret om man petar på dem. De är koralldjur och inuti dem bor bland annat den lilla drakulamasken som vränger ut sitt svalg och sätter två vassa tänder i sitt byte. I badvikarna kan man spana efter snigelkotten, en snigelliknande havsanemon med taggar på ryggen. Den är väldigt söt och håller till i ålgräs, en tångart med långa gräsliknande blad, tipsar Kennet.
Han berättar entusiastiskt vidare om nakensnäckornas våldsamma kärleksliv och att världens längsta djur, slemmasken Lineus longissimus, ligger ihoprullad till små nystan på våra bottnar. Den kan tänja ut sig till en längd på 40 meter och harpunerar mindre maskar med sin gifttaggsförsedda snabel.
Räknar Västerhavets arter och hittar nya
Kennet Lundin är en viktig kugge i Västra Götalandsregionens arbete med den marina delen inom Artdatabankens rikstäckande artprojekt. Syftet är att kartlägga alla våra svenska djurarter både över och under ytan.
– Någon liknande inventering av Västerhavet har inte gjorts sedan 20-talet. Då hittade man mer än 2700 arter. Tyvärr kommer vi inte ens i närheten av den siffran idag. Många arter är borta och ett par av dem finns idag bara kvar i en liten burk med sprit här på museet, berättar Kennet och ger fler exempel på ett hav i snabb förändring:
– Så sent som på 50-talet fanns det uttrar i innerskärgården och längre ut simmade både tonfisk och brugd. Idag är de borta. Vi som är medelålders minns hur vi badade i kristallklara vikar inomskärs när vi var små, medan våra barn får simma i grumligt vatten med slemmiga algtrådar.
Arbetar för att skydda de marina djurens miljöer
Vårt hav mår inte bra och orsakerna till det är många och komplexa. Men så länge det finns liv finns det hopp. Och liv finns det, trots allt.
– En jättespännande plats är Svaberget, ett grund utanför Smögen där man inte kommit åt att tråla. Det verkar vara en första landningsplats för djur som sveps in med havsströmmar ifrån Nordsjön. Där har vi sett flera stora, sjuarmade sjöstjärnor. Vi har också hittat porslinssnäckor som aldrig synts så här långt norrut förut och en helt ny krabba som inte fått något svenskt namn ännu.
Bara några distans bort upptäcktes nyligen att världens tyngsta, åtta-armade bläckfiskart, som kan väga upp till 60 kilo, håller till i en djupskreva på ett par hundra meters djup.
– Att hitta dessa platser och att freda dem är viktigt. Det är också viktigt att veta hur man ska bevara dem på bästa sätt, menar Kennet.
På expeditionerna till havs går han och de andra marinbiologerna igenom bottenfynd som vinschas upp till fartyget i en bottenskrapa. Stenar, grus och lera rensas bort och havsdjuren läggs i kärl som tas in i hytterna för att granskas i lupp och mikroskop.
– Exemplaren vi sparar fortsätter vi att arbeta med här på museet resten av året. Vi sorterar, artbestämmer, lägger dem i sprit och sätter etiketter på. Är vi osäkra på någon art så skickar vi den vidare till andra experter. Jag har postat sjöpungar till Berlin, kräftdjur till Japan och snäckor till USA. Det är som att lägga ett marint pussel. Till slut växer en bild av vår biologiska mångfald fram.
Kennet digitaliserar dessutom all information så att den ska bli tillgänglig för alla på nätet.
– Jag vill verkligen att folk ska få veta mer om allt fantastiskt liv som finns i havet. Då kommer de också att engagera sig mer. Det är absolut inte för sent att rädda Västerhavet, det finns fortfarande så mycket vi kan göra!
Några av djuren i Västerhavet
Röd sjösol
Denna vackra sjöstjärna finns det gott om i Bohusläns ytterskärgård. Den lever på andra sjöstjärnor och när den går på jakt kan den komma upp i höga hastigheter - för att vara sjöstjärna – genom att dra sig fram med sina vattenfyllda slangfötter.
Drakulamask
När den centimeterlånga drakulamasken ska fånga ett byte vränger den ut sitt svalg och använder sina två vassa tänder. Exakt vad den äter vet man ännu inte.
Nakensnäcka
Vissa nakensnäckor har ett mycket aggressivt parningsbeteende. Så fort de möts försöker de, ganska våldsamt, att sätta sina spermiepaket på varandra. Samtidigt försöker de undvika att bli träffade av någon annans paket. På bilden visas en Limacina clavigera.
Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav
(Marina djurbilder: Bild 1 och 2, Kennet Lundin, Bild 3, Klas Malmberg)