Alma Forsberg, 20 år är uppvuxen på en fårgård på Gotland och har alltid älskat djur. Framtidsplanerna är klara – hon vill ta över föräldragården och kanske öppna zoobutik. Men först vill hon skaffa sig en bred kunskap om djur. Därför valde hon Djurvård på naturbruksgymnasiet i Dingle, där hon snart tar studenten.
Djur, djur, djur – det är vad 20-åriga Alma Forsbergs liv består av. I framtiden vill hon starta zoobutik, klippa får i Australien och ta över gården hemma på Gotland. Men först tar hon studenten på naturbruksgymnasiet i Dingle där hon stortrivs. Som fisken i vattnet, skulle man kunna säga.
I morse ringde Alma Forsbergs väckarklocka 06.00. Efter att ha gått ut med hunden, matat katterna och sprayat sina ödlor började skoldagen där alltifrån djuranatomi och foderlära till att mjölka kor och städa kaninbajs, kan stå på schemat.
– Det är mycket praktiskt arbete med djuren här och det gillar jag. Jag har alltid haft svårt att sitta still och tycker om att jobba med kroppen. Ibland kan vi avsluta en teorilektion med att gå ner i djurhuset och praktisera det vi lärt oss. Det funkar väldigt bra, tycker Alma som går tredje och sista året på Djurvård på Dingle naturbruksgymnasium.
Hon är född och uppvuxen på en fårgård på Gotland och vill gå i sina föräldrars fotspår. Men först tänker hon skaffa sig en så bred kunskap om djur som möjligt.
– Här får jag lära mig om både lantdjur, djurparksdjur, sällskapsdjur, fåglar, reptiler och fiskar. Det kan ju faktiskt hända att jag inte vill klippa får I resten av mitt liv. Eller att jag får problem med ryggen. Då känns det bra med en utbildning som kan ge jobb både på djursjukhus, i djurpark, zoobutik eller inom eget företagande, resonerar Alma.
"Fåren är min framtid, reptilerna min fritid"
Att Dingle har en av landets större djuranläggningar och många, olika djurarter ser hon förstås som en stor fördel. Men det som fick henne att åka tvärs över landet just hit berodde faktiskt mest på skolans ovanligt många reptiler!
– Jag älskar alla djur men har jag lite tid över så hamnar jag ofta på reptilavdelningen! Om fåren är min framtid så är reptilerna min fritid, skrattar Alma.
Hon är inte ensam om att ha åkt långväga för att gå på Dingles naturbruksgymnasium. Två tredjedelar av eleverna bor så pass långt ifrån skolan att de valt att bo på internat. Många har, precis som Alma, tagit med sina hundar och andra husdjur.
Just idag har hon jouren tillsammans med fyra andra elever. Under en hel vecka ska de se till att djuren i stallar, hägn, burar, voljärer, terrarier och dammar har det bra. Inför morgonens djurparkstur lastar Alma en fyrhjuling full med olika sorters djurfoder, vatten och rena skålar och baljor. Först på tur är fåren som ivrigt bräker och trängs för att komma närmast när Alma serverar havre och ensilage till frukost.
– Får är trevliga, nyfikna djur som nog är mycket smartare än vad folk tror, menar Alma. Hon berättar om lammet Nala som hon under sin uppväxt hemma på fårgården fick chansen att nappa upp. Nala blev under sina nio levnadsår en gosig kompis som älskade att skutta med matte på promenad.
Den nära kontakten med djuren är lärorik
Nästa stopp är vid den gamla lagården där kelsjuka getter och grymtande minigrisar ger Alma ett hjärtligt välkomnande. Hon tar sig tid att klappa om de sociala getterna en liten stund, innan hon matar grisarna Tomas, Ida och Lena och kollar att deras halm är torr och fräsch.
Alpackorna Rudolf och Kututu, står uppe på en kulle med utsikt över fälten som omgärdar skolområdet. Froströken ligger i ett stråk strax ovan mark och vintersolen får snön att gnistra. När Alma kommer in i hägnet närmar de sig försiktigt. Rudolf är modigast och sträcker fram sin långa hals med en blick i sina stora, bruna ögon som skulle kunna charma vem som helst.
– Alpackorna är roliga! Vi brukar sätta på dem en grimma och ta med dem på promenad. Och de är lätta att städa efter! Till skillnad från många andra så går de in och gör sina behov på ett och samma ställe, berättar Alma.
När även ankor, chinchillor, illrar och kaniner utfodrats återstår det för Alma att diska skålar och baljor. Terrarier och fågelburar ska städas och Alma försöker också ta sig tid att hantera djuren.
– Alla djur, utom möjligen fiskar, behöver aktiveras på ett eller annat sätt. Det är viktigt att ha koll på hur de beter sig så att man ser att de mår bra. På jourveckorna lär man sig så mycket om djuren, de dagliga rutinerna och hur det verkligen funkar. Sånt som man inte hinner se på bara en lektion, konstaterar Alma medan hon fuktar ett par skäggagamer.
Sparar för fårklippning i Australien
Den 29 april tar Alma sin studentexamen. Sedan hoppas hon få jobb på mjölkgård för att tjäna ihop pengar till sin efterlängtade Australienresa där världens skickligaste fårklippare finns. Hon konstaterar att de tre åren på naturbruksgymnasiet varit de bästa under hela hennes skoltid.
– Lärarna är suveräna och för min del var den här utbildningen jätterätt! Jag har brunnit för djur ända sedan jag var liten och eftersom jag har lite läs- och skrivsvårigheter så passar det mig bra att varva teori och praktik. Fast visst kräver det en hel del plugg när ska man lära sig all anatomi och fysiologi på både ormar och kor och allt däremellan, säger Alma och berättar att hon förra året lyckades få MVG på en svenskauppsats för första gången i sitt liv.
– Jag skrev en uppsats om fårgårdar och tyckte att ämnet var så himla intressant. Det var nog därför jag lyckades. Då var jag riktigt, riktigt glad!
Det hon kommer sakna mest ifrån Dingle är klasskompisarna och vissa lärare. Och så alla djuren förstås.
– Trädgårdsboorna är mina favoriter. De är vakna, snabba och hugger gärna. De kallas för Almas ormar för det är nästan ingen annan som gillar dem, säger avgångseleven som förmodligen kommer att trivas utmärkt i landet ”down under”, bland ormar och får.
Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav