Victoria Quiding är befälhavare på Älv-vira och korsar numera Göta Älv istället för Atlanten. – Visst är det skillnad men jag känner fortfarande att jag är till havs. När solen går upp och vattnet ligger som en spegel så är detta är en otroligt vacker tur. På kvällen när alla ljusen i stan tänds är det också jättefint. Dessutom finns det gott om både sjöfågel och säl. Och när jag kommer hem efter jobbet så gungar det!
Från Göteborgs centrum till Hisingen på fyra minuter – Älvsnabbaren gör skäl för sitt namn. Och inte nog med att det är en miljövänlig och trevlig tur, den är gratis också! Victoria Quiding är en av befälhavarna som tryggt kör passagerarna över älven i alla väder.
Det klonkar till när landgången tar i piren. Fotgängare och cyklister strömmar av färjan, på väg från skolor och jobb. Hem till fredagsmys eller mot affärer och after work. Eller kanske bara ute på en nöjestripp över älven för att känna gunget under fötterna och andas saltstänkt luft. Ett gratisnöje så gott som något! Sedan i våras kostar nämligen Älvsnabbarens turer över Göta älv, från Rosenlund i centrala Göteborg till Lindholmspiren på Hisingssidan, inte en krona.
– Många fler åker nu när det är gratis. Det är jättebra! Helst skulle man satsa ännu mer på båttransporterna över älven. Om folk vet att det är tätt mellan turerna så ställer de bilen istället för att köra de långa omvägarna mellan Hisingen och stan. Sjövägen är miljövägen, fastslår befälhavaren på Älv-vira, Victoria Quiding, 34 år.
Ditt fartyg, Älv-vira, ser lite udda ut om man jämför med de andra mer moderna båtarna?
– Ja, hon är byggd 1954 och är en tvålkopp i stål kan man säga. Ingenting stoppar Gamla Bettan! Hon går i alla väder, både dimma, kuling och is. Tack vare sin platta botten klarar hon isen bäst av alla våra båtar. Fast hon är betydligt mer svårmanövrerad än de andra. Det gillar jag, det blir mer utmaning!
Och hur hamnade du i Älv-Viras styrhytt?
– För mig har havet varit en självklar del av livet så länge jag kan minnas. Jag tog faktiskt mina första steg ombord på en båt där min pappa var kapten. Jag älskade att följa med honom eller morfar ut. När jag var femton gick jag till sjöss som mässjungman. Sedan gick jag Sjöbefälsskolan och efter det har jag manövrerat containerfartyg på destinationer som Antwerpen, Hamburg, Liverpool, New York och Baltimore. Färjorna här hemma har jag kört sen i fjol.
Längtar du aldrig tillbaka ut till de sju haven?
– Jag trodde nog att jag skulle göra det, men jag stortrivs här! Man missar så mycket när man är borta fem veckor i sträck. Att äta sin egen mat och sova i sin egen säng är helt klart underskattat.
Och turen över älven är fantastiskt kul att köra.
Blir det inte långtråkigt att köra samma sträcka ett par hundra gånger i veckan?
– Nej, tvärtom faktiskt! När man korsar Atlanten så kan det gå timmar utan att man ser en annan båt. Här händer det något hela tiden. Det är rena rock´n roll-körningen! Massor av folk och hur mycket båttrafik som helst. Jag måste hela tiden hålla koll på alltifrån kajaker och fritidsbåtar till Paddor, Stena-båtar och de riktigt stora fartygen som ska in till Cityvarvets flytdockor. Samtidigt är strömmarna i vattnet så starka och skiftande att man får vara på helspänn hela tiden. Det är därför vi bara jobbar i sex-timmars pass. Mer orkar man inte.
Händer det att dina passagerare trillar i vattnet?
– Nej, inte hittills i alla fall och det är jag väldigt glad för! Ibland kommer det ombord ungdomar med en väldig massa energi i kroppen som vill börja klättra här och där. Då brukar jag få säga till. Passagerarna ombord är ju mitt ansvar. Det är jag som ska se till att de kommer säkert fram, säger Victoria Quiding.
Hon lyfter handen för att tjingsa på en stammis som kommer springande ombord. Uppe i styrhytten räknar den digitala klockan ner sekunderna till avgång. Grinden stängs och landgången höjs med ett susande ljud. Älv-Vira lämnar Lindholmspiren för en fyra-minuters båttur där hav möter stad, ljudet av måsar blandas med spårvagnsgnissel och horisonten skyms av Göteborgs skyline.
Text: Jeanette Bergenstav Foto: Patrik Bergenstav