Hennes framgångssaga är omtalad. Tonårstjejen som blev drogad på krogen och rik på att sälja självförsvarsspray. Idag är Therese Albrechtson, 24 år, en prisbelönt affärskvinna som vill inspirera fler att starta eget.
– Jag ska bli VD, sa Therese Albrechtson, nitton år och nyckläckt student. Att omgivningen förfasades när hon valde bort Handelshögskolan, att banken vägrade låna ut pengar och att hon var för ung för starta-eget-bidrag stoppade henne inte.
– Ju fler som sa nej, ju mer sporrad blev jag. När man brinner för något som jag gjorde då, så lyckas man till slut, säger Therese.
Idag, fem år senare, basar hon över tre bolag (sitt första har hon sålt med god vinst), hon är EU-ambassadör för kvinnligt företagande och håller inspirerande föredrag om entreprenörskap.
Lånade pengar av Partille Tidnings läsare
Therese är uppvuxen i Partille i en familj utan företagarpåbrå. Det var när hon gick sista året på gymnasiet som hon under en utekväll plötsligt segnade ihop på dansgolvet.
– Mina vänner hjälpte mig hem så inget farligt hände. Men när jag läste om fem andra tjejer som hade blivit drogade och våldtagna på samma ställe så insåg jag vilken tur jag hade haft.
Händelsen gjorde henne förbannad och i ett Ung Företagsamhet-projekt i skolan satsade hon allt på att marknadsföra självförsvarssprayen Bodyguard.
– Jag älskade verkligen att göra affärer och vår produkt var suverän. Hur många våldtäktsmän går inte fria, därute?! Min magkänsla var så stark att jag tackade nej till platsen på Handels för att köra vidare. Det är jag glad för idag!
För att kunna köpa ensamrätten till sprayen behövde Therese en halv miljon kronor. Det problemet löstes när lokaltidningen i Partille skrev om hennes affärsidé.
– I intervjun passade jag på att säga att jag behövde låna pengar. Massor av folk hörde av sig! De lånade ut mellan 5 000 och 95 000 kronor som jag lovade att betala tillbaka inom ett år.
Therese blev en bättre företagsledare efter olycka
Med kontor på flickrummet och lager i mammas garage började livet som egen företagare. Mellan säljturnéerna, då hon kuskade runt i sin lilla Opel med bagaget full av sprayflaskor, knäckte hon extra som godisupplockare. På kvällarna klistrade hon etiketter på flaskorna tills hon nästan somnade. Och efter sex månader hade Therese betalat tillbaka varje lånad krona.
När det väl började rulla på, så rullade det fort. Therese investerade i nya företag och kunde anställa. Men för två år sedan när agendan var späckad av affärsmöten, nätverksträffar och företagsevents, tog allt plötsligt stopp.
– Jag skulle gå ner med en balja tvätt till tvättstugan. Trappan var brant och jag halkade baklänges och slog bakhuvudet i varje trappsteg. Trettio stycken…
På sjukhuset konstaterades flera, små hjärnblödningar och Therese var illa däran. Hon hade minnesluckor och tålde varken ljus eller ljud. Att leda företag var inte till att tänka på. Nu handlade det om att överleva. Hon sålde sitt första bolag, sin ”bebis” Bodyguard, och tvingades lära sig att delegera.
– Jag var borta i nästan ett år och jag är fortfarande begränsad av skadan. Men det är ofta ur problemen man hittar nya vägar. Idag tar jag hand om mig själv och jag har blivit en bättre företagsledare, tycker Therese som just nu upplever att det finns en positiv trend kring entreprenörskap.
– Entreprenörer behövs! Oavsett om man anställer eller kör själv i sin källare så skapar man ju arbetstillfällen.
Vill sporra till steget att starta eget
I Västra Götaland är nyföretagarandan god, enligt Therese.
– Att vi är först ut i landet med eget ”Mind your own business”-kontor är positivt. Det finns mycket hjälp att få för den som vill starta eget. Mitt råd är att gå på alla nätverksträffar och seminarier. Hemma i soffan får man inga nya kontakter.
Med sina föreläsningar vill hon sporra de som brinner för en affärsidé att ta steget.
– Det är bara att köra! Vi lever i en föränderlig värld så det gäller att inte fastna på planeringsstadiet. Man måste våga satsa och utmana sina rädslor. Det är så man utvecklas.
Therese lever som hon lär. Det var inte längesedan hon själv rusade gråtande ut från sitt första föredrag om ungt företagande. Veckan därpå stod hon på scenen igen, en erfarenhet rikare. Och trots att hon är osäker på engelska tackade hon utan att tveka ja till att tala på en EU-konferens i Prag.
– Jag förberedde mig i tre dagar och hade lärt mig vartenda ord utantill. Men jag råkade säga ”the fiancé situation” istället för ”the financial situation” vilket ledde tankarna åt helt fel håll. Det var förstås jättepinsamt. Samtidigt är det ofta när man gör bort sig som folk kommer ihåg en, säger Therese med ett leende.
Hon har vant sig vid att sticka ut. För att hon är ung. För att hon är kvinna. Och för att hon, enligt egen utsago, kan vara klumpig och fastna och ramla vid de mest olämpliga tillfällen.
– Vad gör det om hundra år brukar jag tänka, säger Therese som, trots att hon gjort en kometkarriär inom näringslivet och imponerat på såväl Ingvar Kamprad som ”SAS-Janne” Carlzon och Maud Olofsson, både är ödmjuk och lyckas stå kvar med båda fötterna på jorden. Kanske för att farfar fortfarande brukar fråga när hon ska skaffa sig ett riktigt jobb.
Text: Jeanette Bergenstav