När mörkret faller över Götaplatsen och andra människor går hem för att fira helg, då börjar Jenny Ryderberg jobba. Hennes arbetsinsats granskas av tusentals par ögon, så det gäller att inte darra på handen. Men hon kan inte tänka sig något roligare än att spela kontrabas i Göteborgs Symfoniker.
När 31-åriga Jenny Ryderberg lutar det imponerande träinstrumentet mot sig och höjer stråken till en smekning, så fortsätter soundtracket till en historia med lyckligt slut. Den om hennes önskan att en gång få bli medlem av Göteborgs Symfoniker (GSO).
– Jag hade jättemånga skivor med GSO. Första symfonin jag spelade i en stor orkester var Sibelius nummer 2. Jag var 13 år och lyssnade säkert på tio olika inspelningar av den symfonin och tyckte att GSO:s var bäst. Så, jo, jag drömde faktiskt om att få spela den med den här orkestern. Och det fick jag till ju slut, säger Jenny och skrattar.
Huset fullt av spänning under provspelningarna
Men vägen till Konserthuset i Göteborg var inte rak som linjen på ett notblad. Efter nian i Borås flyttade Jenny till Falun och Musikkonservatoriets gymnasieutbildning. Två år där följdes skolning vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm och ett år som utbytesstudent i Berlin. Men sedan var det dags - för infernot.
Det är hennes egen beskrivning av hur det är att spela upp och försöka ta en plats i Sveriges nationalorkester, som ägs av Västra Götalandsregionen.
– Det är som Dantes Inferno när det är dags för provspelningar, hela huset är fullt av spänning och ångest, det känner man direkt. Det är en otroligt pressad situation för de sökande och under första rundan har du fyra minuter på dig som kan avgöra resten av ditt liv. Det är ett hemskt sätt att söka jobb på, men det är ändå det absolut mest rättvisa.
Hur kan det vara det med de förutsättningarna?
– Jo, eftersom alla sitter bakom en skärm och spelar. Även om någon i juryn känner någon som ska spela upp, så har du ingen aning om vem det är som sitter där. Oavsett om du är färsk eller erfaren, så har alla samma chans, säger Jenny.
Hur stort är intresset för en plats i GSO?
– Oerhört stort. Häromveckan hade vi 80 personer på viola som provspelade för ett jobb...
Turnerar över hela världen
Den som väl tar sig igenom den musikaliska skärselden och får en plats i ensemblen blir en av totalt 108 musikanter, som tillsammans skapar himmelska toner i Stora salen vid Götaplatsen.
Och inte bara där, förresten.
Turnerandet ingår i arbetsbeskrivningen som tillsvidareanställd musikarbetare och har tagit Jenny Ryderberg till, bland annat, Kanarieöarna, Italien, Tyskland och Japan. Ett glamouröst liv, kan tyckas, men resorna tar också på krafterna.
– Naturligtvis är det roligt att komma iväg och spela utomlands, men ju äldre man blir desto mer inser jag hur tufft det är att resa och jobba mycket. I höst planerar vi en turné då vi ska spela fem konserter i rad och då är det flyg varje dag innan konserten. Det kan vara hårt ibland att försöka prestera på absoluta topp, när man har rest fem timmar och inte fått värma upp som man är van vid, säger Jenny Ryderberg.
Men det var just vid ett av dessa konserttillfällen utomlands, som hon fick uppleva ett ögonblick av sann musikalisk lycka. Platsen var Royal Albert Hall i London.
– Under de så kallade promenadkonserterna är parkettplatserna de billigaste och man vet att människorna som står där har köat i många timmar för att komma in. När de står och hänger på scenkanten ser vi deras ansikten väldigt väl i strålkastarljuset. Den här gången var det packat med folk och jag såg en medelålders man och hans ögon glittrade och tårarna rann när han lyssnade på Barbara Bonney, som sjöng makalöst vackert. Jag ryser bara jag tänker på det. Det var fantastiskt att få vara en del av en så stark upplevelse, för då blir det det även för mig som musiker, säger Jenny.
Fula toner händer alla någon gång
Men innan orkestern framträder för publik har musikerna repeterat verket – både ensamma och tillsammans - i två veckor. Med tanke på att Jenny och hennes kollegor får ut tre verk varje vecka, så är det en hel del noter och toner att hålla i huvudet.
Vad behöver man ha för egenskaper för att vara medlem i en stor orkester?
– Du måste kunna se sig själv som en liten kugge i ett större hjul. För många kan det vara en utmaning, att tvingas se bort från sin egen personliga tolkning av ett stycke och ge vika för dirigentens eller kollegors uppfattning, säger Jenny.
Händer det att någon spelar fel?
Oh, ja. Det händer alla förr eller senare och det mesta skrattar man åt. Som när någon kommer på en tiondels sekund för sent att alla har slutat spela och så hörs bara en enda kort jätteful ton i en i övrigt tyst konsertlokal, säger Jenny.
Men tro inte att det är någonting som avskräcker Jenny Ryderberg.
– Jag har varit med i GSO i tio år och jag kommer nog att arbeta här hela mitt liv.
Videoinslag med Jenny Ryderberg
Text: Jan Nyman
Foto och video: Johan Främst