En otrolig känsla när krafterna kom tillbaka

Åsa NordinGå igenom en lungtransplantation eller dö. För en utomstående kan det låta som ett lätt val. Men för Åsa Nordin var det ett svårt beslut att fatta.
– En transplantation var något stort och skrämmande som jag absolut inte ville vara med om. Och jag hade väldigt svårt för tanken på att någon annan skulle behöva dö för att jag skulle leva, säger Åsa.
Det har gått elva år sedan hon skickades hem med sina motstridiga känslor. Hon fick jul och nyår på sig att tänka. Lille systersonen Christoffer, fyra år, blev den som hjälpte Åsa att bestämma sig.
– När han sa ”Åsa, lova att du inte dör” så fanns det bara ett val. Utan nya lungor så skulle jag ju dö. Min systers pojkar betyder väldigt mycket för mig, de har ju bara en moster. Och jag var 28 år och hade massor kvar i livet att göra.
Åsa sattes upp på väntelista och mådde allt sämre.

Som en fånge i hemmet

– Jag blev som en fånge i mitt eget hem. Skulle jag någonstans fick jag åka rullstol och ha med syrgas. Ibland låg jag med hög feber tre, fyra veckor i sträck. Jag kände mig som en belastning för att jag inte kunde hjälpa till hemma. När min sambo hade stått och lagat en god middag som jag kräktes upp efter tio minuter, fick jag dåligt samvete.
Tiden före transplantationen låg Åsa kopplad till en apparat som hjälpte henne att andas, den största delen av dygnet. Så när hon efter drygt två års väntan fick tjugo minuter på sig innan ambulansen hämtade henne, var hon mer än redo.
– Det kändes som om jag skulle gå mitt livs match. Jag hade inget att förlora! Lungbytet gick bra men efteråt fick Åsa invärtes blödningar och måste opereras ytterligare två gånger.

En otrolig känsla

– När krafterna äntligen kom tillbaka var det en otrolig känsla. Bara att kunna duscha och ta på mig kläderna själv var underbart, säger Åsa och minns när hennes yngsta systerson Filip skulle lära sig att cykla.
– Jag höll i därbak och han trampade fortare och fortare. Plötsligt tvärbromsade han och utropade ”Men Åsa, du har ju lärt dig springa!”. Då var jag lycklig.
På årsdagen av lungbytet förlovade hon sig med sin Thomas som stått vid hennes sida under hela den långa kampen.

Drabbades av cancer

 Två år senare fick Åsa cancer i en kota i ländryggen. Då tappade hennes familj nästan sugen. Själv beskriver hon cellgifterna och strålningen som en enkel match jämfört med det hon redan uthärdat. Idag är hon friskförklarad ifrån cancern. Och väldigt fysiskt aktiv.
– Är man född med cystisk fibros så är man van vid att träning är något tungt och jobbigt. Men sjukdomen påverkar inte mina nya lungor, så nu blir jag bara piggare och gladare av att motionera. Varje gång jag är ute och joggar tänker jag på hur häftigt det är!
När Åsa var som sjukast drömde hon om att kunna gå en promenad. Idag har hon och hennes syster klarat Tjejklassikern – det vill säga kortare versioner av Vasaloppet, Lidingöloppet, Vansbrosimmet och Vättern runt. Och på World Transplant Games, OS för transplanterade, tog Åsa guld på 100 meter bröstsim och brons i tre kilometer löpning.
– Det trodde ingen när jag var liten och låg på tippbänk medan mamma och pappa dunkade slemmet ur bröstet på mig, säger Åsa och konstaterar att hon faktiskt har fått ett helt nytt liv. Och Christoffer och Filip har fått en pigg moster. Som kan springa.

FAKTA LUNGTRANSPLANTATION

Den första lungtransplantationen på Sahlgrenska gjordes 1991. Nu utför man 30-40 lungtransplantationer per år. Patientens diagnos avgör ifall en eller båda lungorna transplanteras. Ungefär 90 procent av patienterna lever ett år efter ingreppet och femårsöverlevnaden är drygt 65 procent.

WORLD TRANSPLANT GAMES 2011

 Den 18-25 juni 2011 avgörs World Transplant Games, ett OS för transplanterade, i Göteborg. Ett tusental deltagare ifrån världens alla hörn gör upp om medaljerna i bland annat friidrott, cykling, tennis, bordtennis, simning, volleyboll, innebandy, boule och golf. Alla har en sak gemensamt – det är tack vare organdonation och en lyckad transplantation de fått chansen att kunna delta. 
Här kan du läsa mer om OS för transplanterade i Göteborg

Text: Jeanette Bergenstav
Foto: Patrik Bergenstav

 

 

uiqt|wB&jm||qvi5i%xmt{{wvH%vozmoqwv5{mjm||qvi5i%xmt{{wvH%vozmoqwv5{muiqt|wB%wmjjzmlis|qwv5%vozH%vozmoqwv5{m%wmjjzmlis|qwv5%vozH%vozmoqwv5{muiqt|wBxw{|H%vozmoqwv5{mxw{|H%vozmoqwv5{m