6. Administrering/Överlämnande

Version 2.0, reviderad enligt beslut av Ledningsgruppen, Sjukhusapoteket VGR Förslag till revidering av Regionala rutiner för läkemedelshantering, Kapitel 6 2014-04-24

Ändringar i denna version

6.3 Dokumentation av administration och iordningställande är förtydligat
6.4 Specifika doseringstider är borttaget
6.7 Hela stycket om handräckning och delegering är omarbetat. 6.7.1 ”Hjälp med intag” är borttaget
6.8.2 Ny hänvisning ”kunskapsunderlag från Läkemedelsverket om Enteral administrering”
6.11 Omarbetat textinnehåll, information knuten till vissa journalsystem är borttaget.
6.12 Hänvisning till SU:s antidotlista borttagen då all information ska hämtas från Giftinformationscentralens databas
6.13 Helt ny text i enlighet med ny författningstext (LVFS 2012:14)
Samt ändringar av redaktionell karaktär

6.1  Befogenheter

En sjuksköterska, läkare eller tandläkare som iordningställt ett läkemedel har själv ansvaret för administreringen av läkemedlet till patienten.

När patientdoser av ett läkemedel iordningställts av en receptarie eller apotekare (eller via dosmaskin) ska en sjuksköterska, läkare, tandläkare eller den som ordinerat läkemedlet ansvara för administreringen av läkemedlet till patienten.

Sjukhusfysiker får administrera perorala radioaktiva läkemedel. Sjukgymnaster får administrera läkemedel som ska ges till patienter i samband med fysioterapi.

Studerande som genomgår klinisk praktiktjänstgöring inom hälso- och sjukvården får administrera läkemedel under tillsyn och ansvar av legitimerad sjuksköterska, läkare eller tandläkare.

Om det är nödvändigt av tekniska krav, sterilitetskrav eller liknande får en annan sjuksköterska, läkare eller tandläkare än den som iordningställt ett läkemedel ta ansvar för att administrera det till patienten. Ansvarsfördelningen och tillvägagångssättet ska i sådana fall framgå av den lokala instruktionen för läkemedelshantering.

Inom ambulanssjukvård och slutenvård kan man inte delegera administration av läkemedel till personal som saknar den formella kompetensen.

För ambulanssjukvård finns undantag för medicinsk oxygen: den ansvarige läkaren för ambulanssjukvården får genom generella direktiv låta icke-legitimerad personal iordningsställa och administrera medicinsk oxygen om det är förenligt med god och säker vård. 

Till sidans topp

6.2  Patientidentitet

 Förväxling av läkemedel är en känd säkerhetsrisk och bör ständigt uppmärksammas. Den som administrerar ett läkemedel ska kontrollera patientens identitet och ge patienten det ordinerade läkemedlet vid avsedd tidpunkt. Den som överlämnar läkemedel är alltså enligt författningen skyldig att förvissa sig om att rätt patient får läkemedlet. Det kan ske genom kontroll av identitetsband eller genom att patienten själv uppger sitt namn och personnummer eller i förekommande fall genom god personlig kännedom.

Lokala tillägg kontroll av patientidentitet

Till sidans topp

6.3  Dokumentation

 I journalhandlingen ska det genom signering framgå vem eller vilka som ansvarat för iordningställandet och administreringen av varje ordinerat läkemedel. Om iordningställande och administrering görs av olika personer ska båda momenten signeras och dokumenteras av respektive person.

Plats för lokala tillägg (signeringsrutiner)

Till sidans topp

6.4  Tider

Läkemedel med oregelbunden dosering utgör en patientsäkerhetsrisk och måste ägnas särskild uppmärksamhet, så att de inte glöms bort eller ges i flerdubbla doser. Detta gäller också läkemedel som ges regelbundet med glesa intervall, till exempel 1 gång per vecka eller 1 gång per månad.

Där administreringstid avviker från angiven doseringstid skall korrekt tid anges i ordinationshandlingen.

Till sidans topp

6.5  Information

Vid överlämnandet ska patienten få erforderlig information, t.ex. om hur läkemedlet ska intas (under tungan, sväljes hel, till/mellan måltider, inhalationsteknik etc.). Det är viktigt att motivera patienten till fortsatt behandling. Genom utbildning och information förbereds patienten för den medicinering han/hon förväntas klara av även i eget boende. Informationens mängd och karaktär måste anpassas individuellt till varje patient. Det kan vara bra att be patienten återberätta hur medicineringen ska gå till.

Den som administrerar läkemedlet ska följa upp både positiva och negativa effekter av medicinen under vårdtiden och om det finns några problem i samband med intaget (smak, sväljbarhet etc.). Iakttagelserna dokumenteras och vidarebefordras till patientansvarig läkare. Det är viktigt att information och kontakt mellan vårdpersonal och patient upprätthålls för att säkerställa att patienten har förstått och använder läkemedel enligt ordination.

Informera även patienten om hur denne på ett säkert och miljövänligt sätt hanterar kassation av läkemedel och läkemedelsrester. Säkerhetsaspekten handlar om att läkemedel inte ska hamna i orätta händer och användas i missbrukssammanhang eller att barn eller djur ska komma till skada. För vissa läkemedel är detta extra viktigt, t.ex. östrogenplåster, narkotika och cytotoxiska läkemedel. Privatpersoner ska lämna in sitt läkemedelsavfall till valfritt öppenvårdsapotek.

Till sidans topp

6.6  Utdelad mängd

 Patienten erhåller vanligen endast den mängd läkemedel som är avsedd för omedelbart intag. När man vill träna en patient att själv sköta sin medicinering är det möjligt att lämna ut medicin för flera intagningstillfällen. Detta dokumenteras i journalen. Läkemedel får inte lämnas på sängbord då patienten inte är närvarande, om det finns risk för att andra personer kan komma åt dem.

Till sidans topp

6.7  Handräckning respektive delegering

Med delegering avses att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som är formellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till en annan person som saknar formell kompetens för uppgiften. Alla delegeringar som avser läkemedelshantering skall vara skriftliga, personliga, tidsbegränsade och regelbundet följas upp av den som givit delegeringen för att vara förenliga med god och säker vård.  SOSFS 1997:14).

Inom Öppen vård kan iordningställande och administrering kan delegeras till annan personal med reell kompetens, om det är förenligt med säkerheten för patienten. Se även kap 1

Inom sluten vård är delegering inte tillåten. Vissa undantag från detta, avseende medicinsk oxygen, finns för ambulanssjukvård (se SOSFS 2000:1)

Handräckning innebär att vid ett enstaka tillfälle uppdra åt någon med tillräcklig kompetens och erfarenhet, men utan formell kompetens, att utföra en uppgift. Till skillnad från delegering har sjuksköterskan eller läkaren kvar det fulla ansvaret. (SOSFS 1997:14). Att handräcka kan t.ex. vara att ge ett suppositorium eller att iordningsställa en nebulisator med inhalationsvätskor. Handräckning kan tillämpas inom både öppen- och sluten vård. Se även kap 1.

6.8  Perorala läkemedel

6.8.1  Ingen tablett utan vätska

 Många läkemedel kan ge skador i matstrupen om de fastnar där. Därför bör alltid tabletter, kapslar och pulver som är avsedda att nedsväljas intas med riklig mängd vätska (minst ett halvt dricksglas) och i sittande/stående ställning. Patienter med sväljsvårigheter bör få sina läkemedel i andra beredningsformer, t.ex. som lösning eller suppositorium.

Till sidans topp

6.8.2  Läkemedel via sond

Läkemedel via matningssond ska tillföras av sjuksköterska eller läkare. Sonden ska spolas med vatten både före och efter att läkemedel har tillförts via sond. Observera att extra noggranna rutiner måste iakttas för att undvika förväxling när patienten har både sond och en intravenös infartsväg. För detaljerad information se kunskapsunderlag från Läkemedelsverket 2013 (enteral administrering). Se även kapitel 5.

Till sidans topp

6.9  Läkemedel för injektion och infusion

6.9.1  Kontroll

Omedelbart före användningen ska den som utför infusion eller injektion kontrollera att förpackningen, särskilt membranet, inte skadats och att lösningens utseende inte avviker från det normala.

Till sidans topp

6.9.2  Infusionstid

I första hand ska de användningstider som anges av tillverkarna följas. Samma infusionsflaska/plastpåse får användas högst tolv timmar. Eventuellt begränsas tiden ytterligare av tillsatta läkemedel, se produktresumé och/eller bipacksedel på www.fass.se.

Om aktuell terapi kräver längre infusionstid än tolv timmar ska riskerna med en förlängning ur hygienisk mikrobiologisk synvinkel bedömas i varje enskilt fall eller belysas med tillväxtstudier. Sterila beredningar där en eventuell kontamination medför särskilt stora risker ska endast användas till en patient. För mer information, se Kap 5 och Svensk Läkemedelsstandard (SLS) "förvaring, märkning, lagringstid- och användningstider för läkemedel"

Till sidans topp

6.10  Läkemedel för inhalation

Inhalatorn ska användas på rätt sätt, vara rätt monterad och rengjord innan ordinerad mängd läkemedel fylls i inhalatorn. Patienten får därefter inhalera. Det är viktigt att kontrollera att patienten behärskar tekniken. För potenta inhalationsläkemedel är det viktigt att iaktta skyddsföreskrifter enligt AFS 2005:5. Man bör t.ex. använda så täta masker som möjligt samt inte planera annan verksamhet i rummet efter direkt efter adminstreringen. Se även Kap 5.

Till sidans topp

6.11 Överkänslighetsreaktioner

All överkänslighet ska dokumenteras i journal enligt instruktion för gällande journalsystem. I elektroniska journalsystem markeras läkemedelsöverkänslighet med varningssymboler.

På mottagningar, avdelningar och på annan plats där behandlingar med risk för överkänslighetsreaktion utförs ska det finnas en akutbricka/ask, akutväska eller akutvagn och syrgas samt utrustning för att ge konstgjord andning med andningsmask och andningsblåsa.

Se även Kap 2.

Lokala tillägg registrering av överkänslighet

Till sidans topp

6.12  Antidoter

 Vid förgiftning/överdosering av vissa läkemedel kan specifika antidoter sättas in. Information finns på följande platser:

Förvaltningens antidotsortiment skall meddelas till Giftinformationscentralen minst en gång om året. I deras databas kan uppgift om vilken antidot som skall användas samt tillgänglighet i landet sökas.

Lokala tillägg antidoter

Antidoter Kungälvs sjukhus

 

Till sidans topp

6.13  Biverkningsrapportering

 En biverkan är en reaktion på ett läkemedel som är skadlig och oavsedd. Det är viktigt att all personal som har kontakt med patienten är observant på läkemedelsbiverkningar och rapporterar gjorda iakttagelser (LVFS 2012:14).

6.13.1  Vilka biverkningar ska rapporteras?

Enligt LVFS 2012:14 ska samtliga misstänkta biverkningar av läkemedel rapporteras till Läkemedelsverket. Notera att även förgiftningar med och missbruk av nya läkemedel räknas som biverkningar vad gäller rapporteringskrav enligt EUs regler.

Vid myndigheternas godkännanden av nya läkemedel är endast de vanligaste biverkningarna och interaktionerna kända. Kunskapen om mer ovanliga biverkningar är ofta mycket begränsad. Att rapportera vid misstanke om biverkning är därför av stor betydelse för att klargöra riskprofilen hos nya läkemedel när de kommit i kliniskt bruk. Äldre läkemedel kan få nya indikationer, vilket ibland innebär att nya patientgrupper kan bli aktuella för behandling.

 Till sidans topp

6.13.2  Vem skall rapportera biverkning

 6.13.2 Vem skall rapportera biverkning

Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska snarast rapportera samtliga misstänkta biverkningar av läkemedel till Läkemedelsverket.

Utöver läkare, tandläkare och sjuksköterskor kan även farmaceuter och patienter/konsumenter rapportera biverkningar.

All rapportering ska ske direkt till Läkemedelsverket. På Läkemedelsverkets hemsida  finns mer information om gällande regelverk.

  1. Elektronisk blankett finns på Läkemedelsverkets hemsida. Den elektroniska blanketten skickas digitalt till Läkemedelsverket. Möjlighet finns att bifoga kopior/bilagor.
  2. På läkemedelsverkets hemsida finns även möjlighet att skriva ut pappersblanketter för att rapportera läkemedelsbiverkningar. Dessa skickas till:
    Läkemedelsverket
    Enheten för läkemedelssäkerhet
    Box 26
    751 03 Uppsala

6.13.2 Information / utbildning

Regionala Biverkningsenheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset utbildar och informerar på läkemedelsverkets uppdrag, om biverkningar och oönskade effekter i samband med läkemedelsbehandling och nås på:
 

Läkemedelsverkets e-utbildning om biverkningsrapportering

Till sidans topp

Till startsidan

6.1  Befogenheter
6.2  Patientidentitet
6.3  Dokumentation
6.4  Tider
6.5  Information
6.6  Utdelad mängd
6.7  Biträda
6.7.1  Hjälp med intag
6.8  Perorala läkemedel
6.8.1  Ingen tablett utan vätska
6.8.2  Läkemedel via sond
6.9  Läkemedel för injektion och infusion
6.9.1  Kontroll
6.9.2  Infusionstid
6.10  Läkemedel för inhalation
6.11 Överkänslighetsreaktioner
6.12  Antidoter
6.13  Biverkningsrapportering
6.13.1  Vilka biverkningar ska rapporteras?
6.13.2  Rapporteringsalternativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Plats för tillägg på förvaltningsnivå (kontroll av patientidentitet)

Plats för tillägg på vårdenhetsnivå (kontroll av patientidentitet)

 

 

 

 

 

Plats för lokala tillägg (signeringsrutiner)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Plats för tillägg på förvaltningsnivå (registrering av överkänslighet i journalen)

Plats för tillägg på vårdenhetsnivå (registrering av överkänslighet i journalen)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Plats för tillägg på förvaltningsnivå (antidoter)

Plats för tillägg på vårdenhetsnivå (antidoter)

uiqt|wBjq%vmzsvqvo{mvpm|mvH%vozmoqwv5{mjq%vmzsvqvo{mvpm|mvH%vozmoqwv5{muiqt|wB&rwpiv5ntiz}xH%vozmoqwv5{mrwpiv5ntiz}xH%vozmoqwv5{muiqt|wB%wmjjzmlis|qwv5%vozH%vozmoqwv5{m%wmjjzmlis|qwv5%vozH%vozmoqwv5{muiqt|wBxw{|H%vozmoqwv5{mxw{|H%vozmoqwv5{m