Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Han stärker barns rättigheter

Porträtt

Det bästa med att vara ombud för barnets rättigheter är känslan att göra något bra för alla barn i vårt område. Att kunna bidra till att alla barn ska få en så bra uppväxt som möjligt. Det säger Mattias Wennergren som är Närhälsans ombud för barnets rättigheter.

110 ombud för barnets rättigheter, fördelat på tjugo bolag och förvaltningar. Det är ett av VGR:s sätt att se till att barnrättsarbetet utvecklas och att det finns medarbetare hos oss som har goda kunskaper om barnkonventionen och om hur vi behöver jobba för att efterleva den.

I VGR:s handlingsplan för mänskliga rättigheter ”För varje människa” finns tolv mål. Mål två i planen är ”Stärkta rättigheter för barn och unga”.

Mattias Wennergren arbetar som verksamhetsutvecklare inom hälso- och specialistvård för barn och unga inom Regiongemensam Hälso- och sjukvård (RHS).

Hur upplever du att vara ombud för barnets rättigheter?
–  Det  är fantastiskt att vara ombud för barnets rättigheter! Jag får en liten stolthetskänsla varje gång jag nämner att jag är det. Och jag har lärt mig massor! Vid varje ombudsträff och vid utbildningen av ombud har jag fått lära mig mängder av användbara saker och har dessutom kunnat påverka en del beslut åt det bättre för barnen.

Hur kom det sig att du blev Närhälsans ombud?
–  Jag arbetar som verksamhetsutvecklare och har i flera andra anställningar jobbat med rättighetsfrågor. Det ingick i min tjänst att vara med och ”barnsäkra” verksamheternas utvecklingsprojekt, så det blev ett naturligt steg för mig att bli ombud. 

Vad betyder uppdraget för ditt arbete?
–  Det innebär att vara ett stöd till verksamheter vid t ex utbildningar, diskussioner och när underlag ska skrivas till chefer och politiker. Det är ganska varierande, men mest handlar det om att bevaka så att beslut och förändringar sker i linje med barnkonventionen. Sedan håller jag kontakten med avdelning för mänskliga rättigheter och förmedlar ny information och inspiration till medarbetare från avdelningen.

Hur ser samarbetet med andra ombud ut?
– Jag är på ombudsträffar cirka en gång per termin och där jag jobbar finns det ganska få ombud så jag träffar inte så många barnombud så ofta. Men jag vet att i andra förvaltningar driver ombuden för barnets rättigheter arbeten tillsammans och träffas oftare. Vi har ett nätverk där vi utbyter tankar och idéer. Alla ombud arbetar på olika ställen i regionen vilket gör att det går att lära sig mycket av andra enheters arbete och erfarenheter. Tyvärr är jag ganska ensam med att sitta ute i organisationen och arbeta med strategiska frågor, dock har jag haft en del utbyten med Folktandvården och avdelning för Mänskliga rättigheter. 

Barnkonventionen blir lag 2020, vad betyder det för ditt uppdrag som ombud?
–  Just nu innebär det att hjälpa till med utbildningsinsatser och kartlägga kunskapsnivåerna. De flesta av våra medarbetare är duktiga på barnkonventionen och kan mycket, men som all annan kunskap är det viktigt att fräscha upp den ibland. Därför har min strategiska ledningsgrupp tagit samma beslut som Närhälsan - att alla medarbetare ska ha genomgått en utbildning i konventionen om barnets rättigheter senast under 2019. Till det behövs en implementeringsplan och en fortsättning på hur vi ska arbeta med barnrättsfrågor efter utbildningen. 

Rekommenderar du andra att bli ombud?
–  Ja, det är ett ärofyllt uppdrag, samtidigt behövs det fler ombud. Det är viktigt att barnets perspektiv ALDRIG får glömmas bort! Vi ”vuxna” försöker att ha ett barnperspektiv, men det går aldrig fullt ut. Barn är mycket intelligenta och har ofta bra svar på frågor. 

Vilken typ av frågor kan du påverka i rollen?
–  Jag tror att det finns stor potential i att ombud för barnets rättigheter kan påverka i fler beslut än vad som vi idag kan tro. Jag skulle vilja att vi (all hälso- och sjukvård) blir bättre på att inkludera barn även när barn inte är i centrum. Som ett exempel i hur vi ska utforma våra väntrum, eller när den nya vårdavdelningen ska byggas om/ut. Min åsikt är att alla delar inom hälso- och sjukvården skulle vinna på av att ta in barns tankar och idéer vid beslut och planering. Barn kommer att finnas i lokalerna och vi vet alla att de flesta vuxna gärna skulle springa och leka i skeppet på barnsjukhuset.

Senast uppdaterad: 2019-04-01 12:42