Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Mona Eng, magisterstudent

Kort om Monas projekt

Arbete: Legitimerad audionom, audionommottagning Vänersborg
Universitetsanknytning: Enheten för audiologi, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet
Forskningsprojekt: Det benledda ljudet

"Det benledda ljudet."

Finns det skillnader i hur vi upplever ljudstyrkan beroende på vilken väg det tar in till innerörat? Kan en hörselnedsättning i ytteröra, hörselgång eller mellanöra påverka upplevelsen av det benledda ljudet?

Bakgrund och syfte med studien

Hörstyrkefunktionen, hur angivna ljud skattas på en skala, är av vikt för att kunna programmera och anpassa hörapparater. Det finns mycket kunskap om hörstyrkefunktionen för luftlett ljud som färdas via ytteröra, hörselgång, mellanöra och till sist når innerörat, men hur det benledda ljudet som når innerörat via skallbenet upplevs, vet man mindre om. Den forskning som finns är baserad på normalhörande [1]. 

Syftet med studien var att undersöka hörstyrkefunktionen hos personer med rent konduktiv hörselnedsättning, en typ av nedsättning som är vanlig hos användare av benledda hörapparater, och jämföra den med en referensgrupp av normalhörande personer. 

För att mäta hörstyrke-funktionen tillämpades Categorical Loudness Scaling [2] som är en väl använd metod (se fig 1). Smalbandigt brus på 4 frekvenser användes, 500, 1000, 2000 och 4000 Hz, både luftlett och benlett. Deltagarna presenterades ljud via hörlurar samt benledare och ombads att markera på skalan hur det angivna ljudet upplevdes.

Deltagare 

Interventionsgrupp:

  • 18 personer
  • Rent konduktiv hörselnedsättning          

 Referensgrupp: 

  • 20 personer
  • Normal hörsel

Metod

För att mäta hörstyrke-funktionen tillämpades Categorical Loudness Scaling [2] som är en väl använd metod (se fig 1). Smalbandigt brus på 4 frekvenser användes, 500, 1000, 2000 och 4000 Hz, både luftlett och benlett. Deltagarna presenterades ljud via hörlurar samt benledare och ombads att markera på skalan hur det angivna ljudet upplevdes.

Resultat

Gruppen med rent konduktiv hörselnedsättning visade sig ha:
En större känslighet för svagare ljud gällande benlett ljud. Ett mindre dynamikområde (skillnaden mellan det svagaste ljud man kan uppfatta och obehagligt starkt ljud) för både benlett och luftlett ljud. 

Klinisk nytta

Resultaten från denna studie bör tas hänsyn till i utvecklingen av nya preskriptionsregler för benledda hörapparater samt beaktas när de benledda apparaterna anpassas i den kliniska verksamheten. 

Referenser 

1. Stenfelt S, Zeitooni M. (2013). Loudness functions with air and bone conduction stimulation in normal-hearing subjects using a categorical loudness scaling procedure. Hearing Research, (301) 85-92.

2. Brand, T., Hohmann, V. (2002). An adaptive procedure for categorical loudness scaling. Journal of Acoustical Society of America (112) 1597-604.         

Handledare

André Sadeghi, leg audionom och docent Göteborgs universitet
Bihandledare: Jona Hoffman, MSc, Cochlear BAS

Kontaktuppgifter

E-post: mona.eng@vgregion.se

Senast uppdaterad: 2019-11-29 10:35