Garnfolk - Alpacka

Historik

Alpackan kommer ursprungligen från Anderna och dess ull har använts till textilier av andinska kulturer i tusentals år. Alpackan är en sorts kamel. I Sydamerika finns fyra kameldjur, lama och alpacka samt guanaco och vikunja. Laman och alpackan är tama och de två andra arterna är vilda. Både laman och alpackan tros vara tama former av guanacon.  När spanjorerna invaderade Peru på 1500-talet, slaktades nästan hela stammen av alpacka. Endast några få individer överlevde genom att fly upp i bergen.

Vid 1800-talets mitt fick Europa och Nordamerika kännedom om alpackaullen och den blev alltmer populär och efterfrågad.

Egenskaper

Alpackaullen är fin och mjuk. Jämfört med fårullen är den starkare, mjukare och varmare. I alpackaullens fibrer finns det luftfickor som gör att det isolerar väl mot kyla. Alpackaull är dock inte lika elastisk som fårull, vilket gör att plagg stickade i alpacka lätt kan tappa formen. Beroende på hur garnet spinns så kan det bli lätt eller tungt. Alpackans ull innehåller inget lanolin, ullfett, vilket gör att ullallergiker kan använda ullen.

Det finns två olika typer av alpackor, hucaya och suri. Surin har långa rasta-liknande lockar medan hucayan har fluffigare och kortare päls. Färgerna på ullen varierar i 22 olika basnyanser, från svart – rödbrun – ljusare grå – vit. Den vanligaste färgen är vit.

Miljö/hållbarhet

Alpackan är skonsam mot sin omgivning då de har mjuka trampdynor som inte skadar marken. De betar, men rycker aldrig upp gräset med rötterna. I Anderna lever alpackorna ofta i halvvilda flockar som samlas in en gång om året för klippning. Alpackan måste klippas för att den inte ska bli för varm under sommaren.

Eftersom alpackaullen inte innehåller ullfettet lanolin finns inte heller risk för klimatpåverkande utsläpp vid tvättning.