Romers och resandes historia i Västra Götaland

Äldre historisk bild med romer till häst och vagn.
Fotograf: Rikars Hellström

I vårt land har vi med lagar och förordningar under lång tid särbehandlat romer och resande. Det är grunden för den diskriminering, de fördomar och attityder som vi nu tillsammans måste förändra. Läs gärna mer i faktatexten här nedanför.

År 1229 - 1319

Redan i den så kallade Erikskrönikan från början av 1300-talet ges uttryck för att det fanns peripatetiska eller kringvandrande, mörka, landsstrykare. 

Konungen (Valdemar) war stolt ok fager ok hertogen (Magnus) nokot swart ok mager Thy kallade hon (drottning Sofia) honom ketla böter. (=kittelflickare, kopparslagare, förtennare).

År 1512

... kan man läsa i Stockholms stads tänkebok att den 29 september 1512 det till staden hade ankommit en okänd folkgrupp med främmande utseende, annorlunda seder och ett främmande språk. Det rörde sig om ett 30-tal familjer anförda av en ”herr Anthonius”. Dessa är förfäder till resandefolket i vårt land.

År 1560

Också kyrkan ställde sig avog mot detta folk. 1560 skrev ärkebiskopen Laurentius Petri att prästerna inte ska befatta sig med ”zigenare” (resande), varken döpa deras barn eller jorda deras lik.

År 1637

Det året kom ”Placat om tartarnes fördrifwande af landet” som innebar vad vi i dag skulle kalla en etnisk rensning riktad mot de resande. Före 8 november skulle alla resande och zigenare, lämna landet. Påträffas någon efter detta datum så skall de vuxna männen hängas utan föregående rättegång. Detta är en unik lag i vårt land, att någon kan avrättas utan föregående rättegång. Denna lag hade vi kvar i landet i 110 år.

År 1675

En stor del av resandefolket tvingades till att ta värvning. De många krigen på 1600-talet hade i alla länder tvingat regeringarna att kommendera ut allt manfolk till soldater, oavsett ålder och lämplighet. På kontinenten blev det vanligt att ”zigenare” skulle uttas till arméerna, närmast då som spejare. 1675 utkom i Sverige en kunglig förordning enligt vilken alla ”zigenare” (resande) skulle uttas till soldater.

År 1758

... skrivs i ett sockenstämmoprotokoll från Hyssna socken i Marks härad, Älvsborgs län: 

Om de kringfarande krämare beslutades att ingen må dem mera än en natt härbärgera vid 16 öre samt plikt för var person som över föresatta tiden hyses. Likaledes påmintes om främmande som sätta sig ned uti församlingen, att de icke emottagas och om några sådana förspörjes inkommit, de genast utdrivas.

År 1871

Vid kommunalstämman i Tostareds kommun i Älvsborgs län kan man läsa i protokollshandlingarna från den 3 oktober 1871: 

Stämman fattade beslut att hvilken inom kommunen som gifver något till kringstrykande // personer, skall för hvarje gång sådant sker, erlägga i böter härför 5 Rdr.

År 1896

I Örby kommun i Älvsborgs län vid stämman den 29 december 1896 drar man ytterligare åt tumskruvarna:

Stämman beslöt att ur kommunkassan skall lämnas en belöning af tjugofem (25) kronor till hvar och en som, griper och till vederbörande myndighet införpassar s.k. tattare.

År 1902

I Vinbergs kommun i Halland startas det så kallade Klockaruppropet där kommunen ber staten att sätta alla vuxna ”tattare” i arbetsläger och att ta alla deras barn ifrån dem och låta ”väl kända och allvarliga allmogefamiljer uppfostra dem. Detta upprop undertecknas sedermera av 50 kommuner i Halland.

År 1914-1954

Mellan dessa år var Sveriges gränser stängda för romer. 

Resande och romers historia under 1900-talet har avhandlats i den vitbok som publicerades 2014. Detta århundrade är det enda den svenska staten tycker sig behöva be om ursäkt för, när det gäller behandlingen av romer och resande. Klicka här för att läsa vitboken via regeringens webbplats.

Informationen och texten ovan är sammanställd och skriven av Bennie Åkerfeldt. Mer om Bennie Åkerfeldt hittar du via den här länken.

Nationell minoritet - inte invandrare

En vanlig missuppfattning sker när nationella minoriteter blandas samman med andra minoriteter. De nationella minoriteterna har alltid funnits i Sverige och är väl integrerade. Det arbete som behövs är att hjälpas åt med att upprätthålla och bevara kultur och språk.

Läs mer om romernas historia

Mer fakta om romernas historia hittar du på minoritet.se, en webbplats om de nationella minoriteterna som Länsstyrelsen i Stockholm ansvarar för. Klicka här för att komma till webbplatsen.