Historien om Västsverige

År 1 700 f. Kr – 500 e. Kr. Den här perioden innefattar brons- och järnåldern, den tid i Norden då metaller börjar göra entré i människornas redskap. Gravskicket förändrades, klimatet gick från varmare mot ett kallare och havsnivån var flera meter högre än idag. Göta älv utgjorde en havsvik, i vilken det gick att segla långt upp mot det som idag är Lödöse.

År 536 – 1000. Vikingatiden kallas den sista delen av järnåldern innan medeltiden tar vid här i Norden. Jordbruket blir mer stationärt, städer börjar uppstå och runstenar resas i en tid då släktskap och markägarrätt blir allt viktigare hos en ökande befolkning. Järnet fortsätter få en allt större betydelse och nordborna går i viking.

År 1100 – 1360. Kristendomens inträde förändrar Sverige i grunden och vi får våra första helgon. Man går i kloster, upptäcker djur från andra världar och både järn- och textilindustrin fortsätter att utvecklas. Sverige börjar bli en riksmakt, men sedan knackar digerdöden på dörren.

År 1361 – 1560. Sverige går från maktpolitiskt kaos till en centraliserad kungamakt. Flaggskepp sjunker i Östersjön, men hamnar 500 år senare på konservering i Göteborg. I Västergötland grundas Forsviks industri, det sjungs och dansas till medeltida ballader och i Göta älv simmar ännu den atlantiska stören. Det muras in en del, Kristi törnekrona i Skara domkyrka och en flicka på Torpa stenhus. Under tiden leker barnen vidare, som de alltid gjort.