Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Uppdragsarkeologins mening för samtiden

bild på en person och ett klot i marken

Vivian Smits är Förvaltningen för kulturutvecklings nyaste doktor i arkeologi. I början av september disputerade hon med avhandlingen Kulturarvsparadoxen – om uppdragsarkeologin och kulturarvets användning i samtiden.

Vivian Smits disputerade inom forskarskolan GRASCA vid Linnéuniversitet, en forskarskola vars syfte är att göra uppdragsarkeologin mer konkurrenskraftig. Samtliga doktorandprojekt inom ramen för GRASCA undersöker därför hur uppdragsarkeologin kan utvecklas på olika sätt.

Motsättningen mellan ambition och resultat

Uppdragsarkeologi utgörs av de arkeologiska utredningar och undersökningar som Länsstyrelsen beslutar om när ny mark ska exploateras. Detta för att dokumentera de fornlämningar som kan finnas på platsen där exempelvis en ny väg eller nya hus ska byggas.

Vivian Smits har under många år jobbat som arkeologisk konservator på Studio Västsvensk Konservering. I den rollen fungerar man också som en underkonsult till uppdragsarkeologin och möter ett ständigt flöde av fynd. Många gånger handlar det om vardagliga objekt av samma föremålstyp, men i olika tappningar.

– Merparten av objekten hamnar ju inte i någon utställning, men i ett museimagasin kan det bevaras och kan användas av forskare, om allt vill sig väl, förklarar Vivian. Samtidigt ska kulturarv, förutom att bevaras, användas och utvecklas. Detta medan uppdragsarkeologins kunskap ska vara av intresse inte bara för forskare och myndigheter, men också för allmänheten. I min erfarenhet uppfylls målsättningarna i begränsad omfattning, vilket också resultaten av min forskning pekar på.

Det är denna motsättning som hon kallar för kulturarvsparadoxen, motsättningen mellan ambitionen för kulturarv och de faktiska resultaten som produceras.

– Å ena sidan finns förväntan på kunskap som knyter an till för samhället viktiga frågor. Å andra sidan kan det konstateras att det som framställs vanligen avser ”fakta” om det förflutna vars mening för samtiden långt ifrån alltid är självklart, säger Vivian.

Relevansen för samhället idag

Arkeologisk kunskap är förvisso relevant för forskningen, men för att den ska vara meningsfull för fler intressenter behöver den, enligt Vivians forskning, tillgängliggöras på fler och andra sätt. Och det finns många olika vis att göra uppdragsarkeologins resultat mer angelägna.

– Uppdragsarkeologin gör ju faktiskt redan ett fantastiskt jobb genom att aktivt jobba med en rad olika förmedlings- och kommunikationssätt, framför allt vid de större undersökningarna. Jag tänker dock att om vi ska kunna förmedla mer än kunskap om dåtiden, så bör samhällsanknytningen vara utgångspunkten för undersökningarna.

Med detta menar Vivian att uppdragsarkeologin inte bara kan utgå från syftet att dokumentera och lära sig mer om forntida och historiska förhållanden. Frågan rörande hur denna kunskap kan vara utvecklande för samhället och användas på olika sätt bör vara med redan när man formulerar undersökningsfrågorna. För att uppnå detta behöver fler aktörer engageras i de regionala handlingsprogrammen som Länsstyrelsen hanterar för planering av uppdragsarkeologin.

– Jag ser även att ett större fokus på platskontinuitet kan bidra till att förankra arkeologin på ett tydligare sätt i samhället och skapa förståelse och engagemang för spåren av det förflutna. Genom att skapa bryggor mellan dåtid och nutid får kunskap mening på fler och nya sätt, säger Vivian Smits.

Här kan du läsa Kulturarvsparadoxen – om uppdragsarkeologin och kulturarvets användning i samtiden: http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1683377&dswid=8717

Senast uppdaterad: 2022-11-15 11:11