Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Garnfolk - Fårull

Historik

Fåret är ett av människans allra äldsta tamdjur. Arkeologiska fynd tyder på att människan hållit sig med tamfår redan för 11 000 år sedan. Från början hölls får för köttets skull, dess spinnbara ull utvecklades senare.  I Sverige har tamfår funnits i åtminstone 4000 år.  I Västergötland har man hittat en yllemantel i Hjortmossen i Östra Gerum som är 3000 år gammal.

Sveafåret tillkom under 1960-talet som en korsning mellan raserna finullsfår och texel.

Egenskaper

Ullfiber har en stor förmåga att ta upp fuktighet utan att för den skull kännas blöt. På ullfibern sitter hullingar, epidermisfjäll, som gör att ullen kan förfiltas och att ullfibern är glansig. När ull förfiltas eller valkas som det också kallas, hakar fjällen i varandra.

Ullen bearbetas genom gnidning. Processen går fortare om det sker i varm vätska. Materialet blir allt tätare ju längre processen pågår. I ett tyg som valkats länge kan det vara svårt att urskilja trådar på ytan av tyget.

Ullens inneboende förmåga till förfiltning gör att materialet är känsligt för varm tvätt. För att garnet inte ska filtas, behandlas det ibland med kemikalier, så kallad superwash.

Ullfibern har inte så bra hållfasthet, men i gengäld så är töjbarheten och elasticiteteten hög. Det innebär att ullmaterial inte skrynklar sig.

Hur väl ullen isolerar beror på hur mycket luft som finns i tyget. Ullen från Sveafår är finkrusig och rymmer mycket luft vilket gör den varm och mjuk. Ullen är formbar, vilket är en önskvärd egenskap i materialet. Ullen är känslig för skadedjur som mal och pälsängrar och är även känslig mot mikroorganismer som finns på människans hud.

Miljö/hållbarhet

Eftersom lanolin och andra orenheter måste tvättas ur ullen finns det risk för utsläpp av syreförbrukande ämnen. Annars är ull en relativt hållbar fiber. Ekologisk ull kommer från djur som hållits enligt de krav som finns för ekologisk djurhållning. Lanolinet är smutsavstötande och ofta räcker det med att vädra istället för att tvätta materialet, vilket sparar energi.

Hållbarhet och miljöaspekter påverkas av vilken fårras som ullen kommer från och hur ullen tas om hand. Merinofåret har exempelvis avlats fram för att ge en extremt stor ullmängd, vilket lett till att djuren har hudveck som skadeinsekter bygger bo i. Det finns därför risk för att ullen innehåller insektsmedel som använts på fåren. En metod som ibland används är mulesing, då den överflödiga huden skalperas bort. Detta är mycket plågsamt för djuren, som inte får någon bedövning. Ett bra val är därför att vid inköp av merinoull välja en certifierad mulesingfri produkt.

Genom att byta betesmark ofta och ha fåren i mindre hjordar så går det att förebygga insektsangrepp, vilket är ett krav vid ekologisk fårskötsel.
Om du använder ekologisk ull, kan du känna dig trygg med att djuren vistas i bra inomhusmiljöer, har rätt att vara utomhus, inte går ensamma och inte hålls bundna. 

Senast uppdaterad: 2021-10-05 13:03