Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

I dansande rum

I dansande rum – en upptäcktsfärd i dans och arkitektur

I dansande rum är en metod för att arbeta med dans och arkitektur i grundskolan, inom ramen för ordinarie skolarbete. Till metoden finns en lärarhandledning och material, bland annat monteringsbara boxar. Det går att anpassa materialet, till exempel genom att fokusera mer på lek med yngre barn och mer på tankeprocesser för lite äldre barn.
Metoden kan användas av alla som arbetar med barn och unga i skolan, till exempel pedagoger, dansare och arkitekter. Den kan också användas i annan kulturpedagogisk verksamhet till exempel i kulturskola eller museiverksamhet. 

Här hittar du ett kort filmklipp på hur det kan se ut när man jobbar utifrån metoden: 

 

Lärarhandledning och övrigt material kan du ladda ner som PDF längre ner på sidan.

Vill du arbeta med metoden och vill veta mer? Kontakta Anna Åkerström, danskonsulent eller Mania Teimouri, konsulent för samtida konst, arkitektur, form och design på Förvaltningen för kulturutveckling.

Varför dans och arkitektur?

Att förstå den egna kroppen ökar förståelsen för hur vi fungerar som människor och hjälper oss att kommunicera. Den rumsliga förståelsen hjälper oss att relatera till omgivningen och andra människor. Vi vill med den här metoden inspirera fler till att tillsammans undersöka hur kropp och rum hänger ihop. Vi vill också uppmuntra till skapande och upptäckandet av nya sorters rum och nya rörelser. Här är det viktigt att individen både får undersöka själv – och ta reda på nya saker tillsammans med andra. Läs mer nedan.

I dansande rum – materialet

Materialet består av:
• en lärarhandledning 
• ritning till box i byggsats
• en snurra med lägesord 
• kort med rörelseord
• bildkort med olika kroppsdelar 

Materialet kan anpassas för många olika kroppar och olika förutsättningar. I materialet finns hänvisningar med förslag på hur du kan tänka kring vissa specifika moment. Det är också öppet för att skapa helt egna upplägg och variationer på övningar, beroende på vad din grupp är nyfiken på. Arbetar du med elever som har funktionsvariationer hänvisar vi även till Kultur i Västs skrift Hemma i kroppen. Här får du fördjupning kring hur du kan skapa tillsammans med elever som har funktionsvariationer. Skriften är skapad för danssammanhang men kan användas för flera konstarter.  

Läs mer om boxarna nedan.

Bakgrund

Projektet I dansande rum startades av dåvarande Kultur i Väst (sedan 2020 Förvaltningen för kulturutveckling) hösten 2014. För att undersöka hur dans och arkitektur kan mötas fick arkitekten Sara Förbom och danskonstnären Anna Bergström i uppdrag att arbeta med ett metodutvecklingsprojekt kring hur man lyfter barns berättelser genom dans och rörelse i rummet. Under våren 2015 gjordes en förstudie och planering. Projektet genomfördes i årskurs 3 på Emmaskolan under hösten 2015. 

I dansande rum – lärarhandledning (PDF) (6.69 MB)
Snurra med lägesord (JPG) (1.08 MB)
Box – ritning (PDF) (135.64 KB)
Rörelseord (PDF) (41.94 KB)
Bildkort med kroppsdelar (PDF) 

Genom rörelse och dans kan vi hitta fler rum, inom oss och utanför oss, än vad vi kanske är medvetna om. Vi hittar saker som vi kanske inte förstår på ett tankemässigt plan och vi får möjlighet att formulera oss på nya sätt. Ett kroppsligt/fysiskt undersökande och ägandeskap av vår egen kropp och platsen eller rummet vi befinner oss i, blir möjligt. 

Kropp och rum måste alltid förhålla sig till varandra. Vi kan inte uppleva rum utan kropp och vi kan inte vara kropp utan att ha ett förhållande till ett rum. Någonstans är denna relation en självklarhet men vi behöver konstant medvetandegöra relationen, framför allt då vi i dag lever i en digital tidsålder där kropp och rum fysiskt separerats.

När det gäller rum och rörelse, så behöver de materia för att kunna artikuleras och existera i en byggnad eller i en kropp. Både kropp och rum förhåller sig till ett underlag och påverkas av gravitationen där all massa vill nedåt. Det finns en aktiv punkt som strävar åt motsatt håll, både i den kroppsliga och byggda konstruktionen. Utan den skulle konstruktioner falla samman. 

Om vi ser kroppen som massa, något som är fyllt, så är rummet skulpterat och skapat genom att ta bort massa. Mittpunkten i rummet är i själva verket ickemateriellt och ger därmed plats för att låta kroppen ta rummet i anspråk. Kropp och rum blir därför ett möte mellan volym och massa. Men om kroppen bara var en massa skulle vi bli statiska. Kroppen är snarare en sammansättning av många små delar, som kan ses som byggstenar, och dessa delar relaterar till varandra genom det utrymme och den distans som finns mellan dem. Mellanrummen är som fogen mellan tegelstenar eller friktionen mellan material. Detta utrymme gör massan dynamisk och användbar!

På så vis har både kropp och rum ett samspel mellan massa och mellanrum. Ett samspel mellan skelett och muskler, mellan regel och fasad. Kroppen har oftast ett och samma material att utgå ifrån, medan materialen som används för att skapa en byggnad har förnyats och gett upphov till nya konstruktioner som skapar nya sorters rum. Uppfinnandet av betong och stål ledde till att den första skyskrapan kunde byggas i slutet på 1800-talet!

När det gäller rörelse är sammanfogning genom leder det som gör att konstruktionen håller ihop, något som också begränsar rörligheten. Rent kroppsligt måste vi jobba med mellanrummen i konstruktionen för att skapa rörlighet. På så vis kan vi utöka kroppens rörelsekapacitet och balansera rörligheten genom mängden kraft i våra muskler. Det är därför fysisk aktivitet är så viktigt! Rörligheten i rum och byggnader finns också (ovan nämnda skyskrapa svänger många meter i sidled när vinden ligger på) men det är inte rörligheten som är den främsta orsaken till varför rummet finns. Ändå ger rum och platser oss de gränser som hindrar eller ger möjligheter till att med våra kroppar upptäcka, utforska och bli nyfikna på nya sätt att röra oss genom världen vi lever i

Boxen är ett pedagogiskt verktyg som hjälper eleven att praktiskt förstå en konstruktion och ett material. Eleven får också arbeta med rumslighet, det vill säga hur ett rum kan se ut och upplevas. Boxen kan vara ett eget rum, eller ingå som en del av ett större rum, där eleven också får jobba med skala och storlek.

I pilotprojektet användes flera boxar gjorda av plywood. De skulle vara lätta att sätta samman och ta isär, och fungera som en uppstartsövning, samarbetsövning eller lära-känna-varandra-aktivitet. Hopmonterade kunde boxarna också fungera som till exempel utställningspodier, sittplatser, eller byggas ihop till en mindre scen. 

Du kan bygga en eller flera boxar själv med hjälp av den ritning som finns i materiallistan. Eller så kan du använda dig av färdiga lådor eller backar du finner lämplig.

Saras erfarenhet av att vara arkitekt i projektet

Mitt perspektiv på min egen konstart har omformats och satts i ett större sammanhang i relation till Annas konstart. Under projektets gång har de sinnliga upplevelserna av rum och platser blivit allt tydligare för mig. Jag känner att jag har fått många nya verktyg för att förstå, undersöka och kommunicera rum genom att ha fått ta del av Annas kunskaper.

Något som vi tidigt kom fram till i vår gemensamma process har hängt med mig genom hela projektets gång, nämligen att kropp och rum är oskiljaktiga. Vi kan inte uppleva rum utan vår kropp och vi kan inte heller använda vår kropp utan att vara belägna i någon form av rumslig kontext. Våra rum formas efter våra kroppar och våra kroppar formas efter våra rum, paradoxalt nog. Men det finns verktyg för att utmana dessa föreställningar, rörelsemönster och rumsliga kontexter och genom att ha fått möjligheten att arbeta tillsammans med Anna i detta projekt känner jag en större trygghet inom min egen konstart; arkitektur. Och jag står fast vid att kropp och rum är av största möjliga betydelse för vårt varande här i världen!

Annas erfarenhet av att vara danskonstnär i projektet

Under projektet kändes arkitektur som konstform väldigt teoretiskt för mig i sitt utforskande. Tidigare har jag jobbat mycket utifrån kropp och rum inom mina egna verk och rummet har alltid varit en viktig komponent för mig när jag dansar och skapar. Under mina studier i Storbritannien på Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance, där vi arbetade med Rudolf von Labans teorier, ägnade vi mycket tid åt att reflektera och utforska kroppens relation till rummet genom Labans konkreta verktyg.

Jag har alltid utforskat platser och rum genom kroppen. Jag har inte utforskat kroppen genom rummet – ett arbetssätt jag fått prova under den här processen. Det var intressant att få ett nytt perspektiv genom att dela Saras perspektiv och kunskap, att få nya grepp i mötet med ett rum. Att lära mig mer om rummets konstruktion, skelettet och köttet, som också blev vår gemensamma nämnare för kropp och rum.

Med barnens hjälp blev utforskandet mer kreativt och lekfullt och tog ibland oväntade vägar. Ofta jobbade vi mer renodlat med kropp och rörelse än med ren dans – men det är också min egen väg in när jag koreograferar.

Jag tror att med ännu mer lekfullhet, till exempel med sagans och musikens hjälp hade ännu mer dansuttryck kunnat uppstå, men för mig har det också varit bra att få lägga fokus på kropp och rörelse för att kunna ta in arkitekturen i arbetet. 

Litteratur

Gran, E; Bergström, A; Grimberg, V S; ”Hemma i kroppen”. Göteborg, Kultur i Väst. Skriften kan beställas och läsas här...

Helander, Karin 2012: ”Huvud, axlar, knä och tå: om barn, kultur och kropp”. Stockholm, Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet, Jinab Förlag.

Hillström, Ylva 2014: ”Konst: titta, upptäck, gör”. Stockholm, Alfabeta förlag.

Melin, Staffan: ”Communitydans: inspirerande exempel för dig som vill arbeta med dans, delaktighet och utveckling”. Kultur i Västs skriftserie nr 1 2013. Skriften kan beställas och läsas här...

Rizzon, Anna 2004: ”Mormor är arkitekt: en bok för barn om arkitektur”. Stockholm, Byggförlaget. (Finns som klassuppsättning i skolbibliotekscentralen) 

Sanberg, Eva-Lotta (red.) 2007: ”Give me 5: ett modellskapande konstprojekt med konstnärer i skolan: en dokumentation av ett delprojekt inom ramen för SOS - Skolan och samtidskonsten”. Västra Götalandsregionen. 

Silfverhielm, Lotta 2001: ”Runda rum och höga hus: en liten bok om arkitektur”. Bonnier Carlsens Bokförlag.

Utställningskatalog

”Pioneers of the Downtown Scene New York 1970s: Laurie Anderson, Trisha Brown, Gordon Matta-Clark”. London 2011, Prestel Verlag.

Appar

Bloom

Filmklipp från YouTube

Trisha Brown Dance company framför ”Off the wall – part 2”:
https://www.youtube.com/watch?v=TCQhi_7xa9s (visa mellan 0:59 och 2:00 i klippet)

Trisha Brown Dance company framför ”Floor of the forest”:
https://www.youtube.com/watch?v=2USDOGQicpE (visa mellan 0:16 och 1:20 i klippet)

Sou Fujimoto berättar om sin arkitektur ”Every kind of architectural definition has an in-between space”: https://www.youtube.com/watch?v=iJfJSgp8KGQ 

Senast uppdaterad: 2021-10-05 14:02