Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Döden - en lång historia

På Göteborgs naturhistoriska museum finns mellan åtta och tio miljoner döda. Och ur ett biologiskt perspektiv är döden inte särskilt sorglig, utan en förutsättning för liv!
Livet i de tidiga industristäderna var hårt. Den allmänna dödligheten var betydligt högre i städerna än på landsbygden. Allra värst var situationen för de unga. På webbplatsen Prisma Västra Götaland berättas historien om livet och döden i städerna.
Det första dödsoffret var ettårige Frans Oskar. Veckan därpå dog hans pappa. Koleraepidemin 1866 ledde till att en tiondel av invånarna i Forsvik förlorade livet - här kan du läsa mer om tragedin.
Mandråparen i Vänersborg
Framför Stadshuset, mitt på Plantaget i Vänersborg, står en vacker gatlykta i gjutjärn. Men dess namn har en lätt morbid klang - mandråparen.
Döden och hanteringen av de döda har en lång historia med olika seder och bruk. Sätten att begrava sina närmaste har förändrats – religion och kultur har skapat olika uttryck för den sista vilan, men också geografisk plats och social klass har spelat stor roll för hur traditionerna har utformats.
I en oansenlig rödfärgad byggnad vid kyrkogården i Tämta står en praktfull likvagn. Där har den stått sedan början av 1950-talet och den har successivt fått maka på sig för att ge plats till andra föremål tillhörande kyrkan och kyrkogården.
Senast uppdaterad: 2020-10-06 15:35