Fridas jobb är att hjälpa barn- och ungdomar att utvecklas

I besöksrummet finns fina svartvita bilder av små händer i sanden eller som håller i en vuxens hand. I övrigt är det färgglatt och ljust, på bord och golv ligger leksaker och brädspel för de små och tidningar för de större.

En kvinnlig läkare tar just adjö av en pappa och hans två barn, som önskas lycka till nu, med träning och allt. I korridoren pratar personalen glatt och när Frida försäkrat sig om att jag har vad jag behöver går vi in på ett rum för att prata.

– Redan när jag var tio tänkte jag att jag ville bli barnläkare, för jag ville ha ett jobb som kändes meningsfullt. Pappa var på Skatteverket, vilket verkade lite tråkigt men mamma var sjuksköterska och det verkade viktigt.  

Till Mölndal sökte hon sig för att hon visste att de som jobbade här var riktigt bra. Och det har hon inte ångrat.

Olika sorters bekymmer

När hon kommer på morgonen ringer hon några samtal till föräldrar, det kan ha hänt något akut eller vara planerat.

– Barnen kanske kommer för att de har ont i huvudet eller magen och man får inleda med att prata om annat; det kan vara en Pokemon på tröjan, Little Pony på skorna eller hur helgen varit.

På Barn- och ungdomsmottagningen får barnen träffa en läkare med stor kunskap och empati, som går in för att hjälpa dem vidare med sina svårigheter. Bilder: Monica Bengtson

Under en dag kan Frida ha cirka sex halvtimmeslånga besök och så tillkommer för- och efterarbete. Det handlar ofta om utredningar av olika sjukdomar, epilepsi, astma, allergi etcetera.

– Men det klart roligaste är när jag får träffa patienten, före första besöket vet jag ju inget om personen utan bara mycket om symptomen.

Hennes patienter är från noll till arton år och det handlar om olika sorters problematik, även sociala problem kan innefattas, vilket är en utmaning för läkaren att i samverkan med samhällets övriga instanser försöka överkomma.

Forskar varannan vecka

– Jag jobbar här varannan vecka men varannan forskar jag om barnastma och riskfaktorer.

Att bli forskare var inget hon planerat, men hon träffade under sin första tid som färdigutbildad barnspecialist några intressanta forskare och blev sugen på det.

Allra mest utvecklande för Frida är att hon själv har ansvaret. Hon får tänka färdigt och läsa och lära sig väldigt mycket. Men på vilket sätt hjälper hon då barn- och ungdomar med familjer utvecklas?

– I mina tidigare läkarjobb hade jag inte så långa uppföljningar, jag kan nu allteftersom lägga mer ansvar på familjerna själva, de lär sig se hur det blir bättre för dem om de gör på ett visst sätt, till exempel att ta sin medicin.

– Och så tycker jag att man lär känna familjer och barn här och det är helt underbart när ungdomar, och även små barn, ställer frågor som är så kloka att man själv aldrig kommit på dem.  

Och där var besöket slut. Frida måste återgå. Hon ska träffa nästa patient. Hamnar i svårigheter gör många barn- och ungdomar och när de kommer hit får de hjälp att komma vidare.

Monica Bengtson
monica.bengtson@vgregionen.se