Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Förlossningsläkaren om hur förlossningsvården kan bli ännu bättre

Lars Ladfors är docent och överläkare vid förlossningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han är också medicinsk rådgivare vid Enheten för kvalitetsdriven verksamhetsutveckling, Västra Götalandsregionen, det vill säga den enhet  som fördelar och handlägger de statliga medlen till förlossningsvården. Hans budskap är glasklart: Satsa på barnmorskorna!

Hur ser det ut i svensk förlossningsvård i ett internationellt perspektiv?

– Svensk förlossningsvård är i en klass för sig. Vi har en sammanhållen organisationsstruktur, som fortfarande är statlig och regional i större delen av landet, med extremt välutbildade barnmorskor och ett fantastiskt teamarbete mellan läkare och barnmorskor. Världen är faktiskt förundrad över vilka bra resultat vi har. Vi har låg andel skadade barn och vi har väldigt låg frekvens av onödiga åtgärder under förlossning, typ kejsarsnitt. Det är bara Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Holland som ligger under 20 procent kejsarsnitt i hela västvärlden. Det finns inga ekonomiska incitament i svensk förlossningsvård att öka snittfrekvensen, vilket det gör i många andra länder.

Om man då kan säga att svensk förlossningsvård är god i en internationell jämförelse, varför behöver den då extra pengar?

– De här pengarna, en miljard kronor extra varje år under fem år, ger oss en unik möjlighet att göra något bra. Den störst frågan i miljardsatsningen är bemanning. Det är vår gigantiska utmaning inom hela sjukvården och det ser jag som den viktigaste delen i den här satsningen. Om vi lyckas utveckla någon arbetstidsmodell och någon typ av arbetsinnehåll som gör att vi kan rekrytera och behålla nya barnmorskor hoppas jag att en sådan modell kan användas i den övriga sjukvården också. Det är inte lätt!

Vad är svårigheterna?

– Dels är det att vi har en ny generation barnmorskor som har en helt annan kravprofil än vad vår gamla modell är byggd för, och dels är det delvis en lönefråga. Man måste kanske inse att de här unga människorna som ska gå in i ett tungt, krävande arbete kräver mer – och då kanske man får ge dem mer. Poliser, sjukvårdspersonal och lärare är yrkesgrupper där alla vill ha väl fungerande personer, men hittills har man inte velat betala för det. Men jag tror inte att det bara är en lönefråga. Det finns en kompetensutvecklingsstege för specialistsjuksköterskor i regionen i sex steg. Vi har fått klartecken till att anpassa den till barnmorskor så att färdiga barnmorskor har tre möjliga karriärsteg kvar, som innebär ökad kompetens och ökad lön för varje steg. Sedan har vi diskuterat att införa någon form av 80/20-tjänster, så att barnmorskorna skulle jobba 80 procent kliniskt och 20 procent med verksamhetsutveckling.

Vad gör ni för att förändra?

– Jag tror att man måste våga tänka nytt, våga börja om. På sikt tror jag att task shifting kan bli viktigt. Om du som barnmorska har ett par patienter som är väldigt krävande på ett långt skift är det väldigt skönt att veta att du har en välutbildad undersköterska som kan avlasta till exempel.

För patienterna då, vad är de stora frågorna för dem?

– De flesta är väldigt nöjda med sin förlossning. Det vi får kritik för i patientenkäter är tiden efter förlossningen. Nu vill de som är friska och mår bra gå hem. De som går hem tidigt är mer nöjda än de som ligger inne på BB. Förr låg barn som inte mådde bra på barnavdelningen. Nu ligger barn som mår rätt dåligt på BB. Det gör också att vårdtyngden på BB är mycket tyngre nu. Så hela BB-delen har förändrats oerhört. Där har vi jättemycket att hämta hem.

Vad kan man göra?

– Dels visade en stor utredning från SKL och Socialstyrelsen brister i organisationen, så vi får använda en del av miljarden till att systematiskt se över vårdkedjan. Vi börjar med amningen. Andelen mammor som ammar i Västra Götalandsregionen har gått ner. Vi ligger sämre till än övriga landet, men vi tror att vi kan förbättra det med åtgärder från vår sida. Jag tror att nästan alla kvinnor har en önskan om att amma, men nu går ju i princip alla hem innan de har en etablerad amning. På något sätt måste vi bygga en modell som hjälper mammor som vill amma. Vi tror att de faller ifrån för att de har lite problem och inte får hjälp.

Den andra stora frågan är förlossningsskador och hur de tas om hand?

– Ja, och där har vi dels nollvisionen. Vi ligger näst bäst till i Sverige, bara Gävle/Hudiksvall ligger bättre till. Under 2019 har vi en konsult därifrån, Kristina Holmström, som hjälper oss och Jouko och Tinna Pirhonen föreläser på alla sjukhus i regionen. Att vi ligger näst bäst till på sfinkterskador, beror på att det har gjorts ett väldigt bra arbete. Då vill vi ytterligare stötta det. Vi ska sätta regionala målvärden och försöker få till stånd att införa en modell för perinealskydd. Minskar man variationen, blir det bättre.

Varför har detta blivit en viktig fråga på senare år?

– Det har varit stort mediafokus på detta, vilket har varit väldigt bra. För de kvinnor som fått allvarliga svårigheter har det funnits ett fungerande mottagande, men för den delen kvinnor som får bristningar och problem har det inte funnits något mottagande. Det enda är mödravårdens efterkontroll två månader senare, men det kan ta upp till sex månader att se om kroppens spontana läkningsprocess klarat av problemet. Vi jobbar med att ha bra vårdkedjor i regionen så att mammor som har problem med inkontinens, framfall, smärtor, svårt att hålla avföring vet vart de kan vända sig. Det ska finnas en vårdkedja för dem.

Senast uppdaterad: 2019-03-05 11:35