Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Samtal med Antonia Reuter, psykolog

Hon har mött många människor som på olika sätt har det svårt. Lyssnat till dem, försökt förstå hur de har det och hjälpt dem vidare ut ur osäkerheter och kriser. Hon heter Antonia Reuter och har, efter flera år som psykolog för mödra- och barnhälsovård, varit enhetschef för Psykologenheten för mödra- och barnhälsovården i Göteborg och är nu verksamhetschef för samtliga enheter inom Västra Götalandsregionen. Hon har träffat blivande föräldrar, i huvudsak kvinnor som väntar barn eller som nyss fått barn, men som inte mår bra psykiskt. Det här är ett samtal om hennes erfarenheter i arbetet och om kvinnors ökade psykiska ohälsa i Sverige.

Du har arbetat som psykolog och psykoterapeut i över 25 år. Vad har alla möten lärt dig om människan och hennes kris och utveckling? Är det möjligt att sammanfatta något om det?

- Alla kämpar, alla försöker oavsett livsvillkor, men av olika skäl kan det ändå vara svårt att få till livet; leva upp till ideal som är starka, eller klara sig igenom livskriser, sjukdom eller missbruksproblem. Alla människor bär på inneboende krafter och resurser, de finns där, ser olika ut, fast man inte tror det och för mig handlar det om att hjälpa till så att vi tillsammans få syn på dem och ta ytterligare hjälp då det behövs.

Under sitt yrkesliv har Antonia Reuter varit med om att påverkat utvecklingen inom mödra- och barnhälsovården både nationellt och regionalt i VGR.  Bland annat som chef för Mödra- och Barnhälsovårdsteamet i Haga. En resursenhet som tar emot gravida kvinnor med en beroendeproblematik vad gäller alkohol-, narkotika-, och läkemedel och deras barn. Ofta kvinnor i utsatta livssituationer och där sett att livet kan vända även när det känns hopplöst, men det krävs både tålamod, medmänsklighet och en stor öppenhet i mötet, det vet Antonia.

- Vi måste ge mer resurser till dem som behöver mer - det är helt klart. Vi hör och talar allt oftare om behovet av en mer jämställd och rättvis hälso- och sjukvård. På nationell, regional och lokal nivå. Att tidiga insatser måste finnas, men vägen dit tycks ibland väldigt lång.

Antonia har också träffat barn och vuxna som klarat av att fly över halva jordklotet hit till Sverige. Ser vi deras svårigheter, styrkor och resurser i tillräckligt hög grad, när de söker hälso- och sjukvård?

- De behöver bli respekterade och lyssnade på. Vi behöver förstå att uppfattningar om till exempel psykisk ohälsa och sjukdom och när man söker hjälp kan vara så olika liksom förväntningar på vården.

Tre projekt inom Psykologenheten för Mödra- och barnhälsovård finansieras med hjälp av den statliga satsningen. Beskriv dem kortfattat:

- Två av projektet handlar om att utveckla insatser för kvinnor dels under graviditeten och dels under den första spädbarnstiden. I ett av projekten erbjuds kvinnor som har drabbats av nedstämdhet och depression post partum att få delta i en gruppbehandling tillsammans med andra kvinnor i samma situation. Den första utvärderingen visar på positiva resultat. Det andra projektet avser att pröva en gruppbehandling, i samverkan med ett forskarteam i England, för gravida kvinnor med oro och stress under sin graviditet som till del kan är kopplas till en omställningskris och att de ska bli föräldrar. Gemensamt för många av dem är att förväntningar kring moderskapet är höga och inte infrias. De bär på föreställningen om att ”det är bara jag som tänker och känner så här, att känna mig ensam och misslyckad. Alla andra verkar klara det här så bra och är lyckliga men inte jag”. Det väcker skam att inte må bra trots att man ska bli eller nyss har blivit mamma. Vi testar nu ett nytt arbetssätt och kvinnorna träffas i grupp och delar erfarenheter med varandra och får verktyg för att kunna hantera oro, stress och ångest.

Hur påverkar normer den psykiska ohälsan?

- Det är inte konstigt eller ovanligt att undrar över om känslor, tankar och tillstånd som vi befinner sig i är något sjukt och avvikande. Ofta är det tvärtom – precis så friskt det kan bli! I kontakt med kvinnan kan det vara viktigt att visa att just så här som du känner - sådan är människan! Det spelar ingen roll om vi pratar om amning, menstruationer, graviditet, förlossning eller klimakteriet. Det är naturliga processer som tillhör livet, men på grund av olika skäl och erfarenheter krävs olika av oss och det är inte något som behöver botas utan behöver berättas och pratas om. Att få dela med någon eller några känslor, inför det som väntar eller är nu, är viktigt

Idealbilderna omgärdar kvinnolivet från ung till gammal och är svåra för många att förhålla oss till. Den ideala mamman är närvarande för sina barn, effektiv, har tid med sina relationer, lagar mat – men är det inte just dessa bilder en viktig bov i dramat som bland annat kan leda till psykisk ohälsa?

- Visst, så är det. I det offentliga rummet och på sociala medier ser ingen trött ut. Kvinnor och mammor är smala och vackert mejkade och får ihop bakning och moderskapet, med ett fantastiskt sexliv. Så är det ju inte för de flesta! Det finns så mycket myter kring barnafödandet, moderskap, faderskap och föräldraskap som det är svårt att förhålla sig till. Vi förändras när vi får barn och det finns tabun och känslor av skam; som känslor av ensamhet, isolering, brist lust och på egen tid som vi behöver lyfta fram i ljuset och tala om. Samtidigt som vi har stunder av lycka, det kan vara som att åka känslomässig berg- och dalbana och då behöver man någon att hålla i.

Hur tydligt ser du sambandet mellan ojämställdhet, livsvillkor och psykisk ohälsa?

- Det finns helt klart ett samband. Kvinnor bär fortfarande ofta på ett alldeles för tungt lass och ansvar hemma i familjen, samtidigt som hon i allt högre utsträckning jobbar heltid. Vi har svårt att stiga ur den traditionella kärnfamiljens mönster och forma nya. Mannen och kvinnan delar inte på ansvaret på ett jämställt sätt, självklart med undantag om vi ser på enskilda familjer. En dag brister scenariet och familjeliv, fritid och arbetsliv går inte ihop.

Ekonomiska förutsättningar spelar roll för hälsan. Pengar är inte allt, men underlättar tillvaron och att leva under långvarig ekonomisk stress leder till ohälsa.

Går det att se samband mellan synen på psykisk ohälsa och samhällsutvecklingen?

- Det är så uppenbart att både samhällssystemet och sjukvårdssystemet bidrar till att det friska löper risk för att bli definierat som sjuk, särskilt om man är kvinna som uttrycker psykisk ohälsa. Samtalen kring den psykiska ohälsan har förändrats. På sjuttio- och åttiotalet talade vi mer om yttre faktorer i samhället och människors livsvillkor, som påverkar ohälsan. Man talade om det kollektiva ansvaret: gemenskapen och vikten av att hjälpa varandra, för att må bra. Idag är var och en är sin egen lyckas smed och många hjälpare fokuserar på det ”lilla livet, anknytningen, barndomen och så vidare”, det är också viktigt – men räcker inte och det är för mycket fokus på den enskilda individens ansvar för sitt mående.

Senast uppdaterad: 2019-03-01 14:02