Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

"Vården kommer bli bättre, effektivare och jämlik över hela landet"

Vården ska bli mer jämlik i regionen och resten av landet med hjälp av personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp. De första sju är nu ute på remiss. Det har väckt två stora frågor: hur hanteras multisjuka patienter som finns i flera vårdförlopp och hur påtaglig blir undanträngningseffekten?

Sedan 2017 har alla regioner i Sverige, med stöd av Sveriges kommuner och regioner (SKR), etablerat ett gemensamt system för att styra kunskap inom hälso- och sjukvården. Målet med det gemensamma arbetet är att bästa kunskap ska finnas tillgänglig och användas i varje patientmöte och på så sätt skapa en mer jämlik vård över hela landet. Förra året påbörjades framtagandet av ett antal personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp som alla regioner nu har att införa. Tio vårdförlopp är beslutade och sju av dessa har gått ut på remiss. Åsa Sand är en av dem som fått remissen till sig. Hon är områdeschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och ordförande i samordningsrådet för ortopedi, som är aktiva i införandet av vårdförloppet för höftledsartros i regionen.

- Förhoppningen är att det här vårdförloppet kommer att öka tillgängligheten och att patienterna inte kommer att behöva vänta i onödan. De kommer också att få samma vård oavsett var i regionen de befinner sig, på så sätt blir vården mer jämlik. När professionerna är överens om vilka riktlinjer som gäller blir vården också mer effektiv och kvaliteten ökar, säger Åsa Sand.

Åsa Sand, områdeschef Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Bra vårdkedjor ger oss möjlighet att bedriva effektiv vård

En annan av Sahlgrenskas områdeschefer är Per Albertsson, som är ansvarig för införandet av vårdförloppet för kritisk benischemi. Han pekar på de standardiserade vårdförloppen som redan idag finns inom cancersjukvården.

- Det är själva modellen som vi bygger detta ifrån. Hjärtinfarktssjukvården är också ett bra exempel, där nationella register gjort vården mer jämlik. Hur ska flödet se ut? Hur ska tidsförloppet se ut? Uppföljningen? Preventionen? Här finns det bra vårdkedjor, som gör det möjligt för oss att bedriva en mer effektiv vård och som sätter patientens behov i fokus.

Per Albertsson, områdeschef Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Vårdförloppen tas fram i nationella arbetsgrupper, med representation från Västra sjukvårdsregionen, och en bärande princip i arbetet är att se processen ur ett patientperspektiv och bättre ta tillvara på patientens egna resurser.

- Det handlar om att patienten ska vara välinformerad och delaktig. När det kommer till just höftledsartros finns det mycket som patienten kan göra själv genom att förbättra sina levnadsvanor, som att till exempel vara fysiskt aktiv. Patienten har störst kompetens att ta hand om sig själv. Vårdförloppet som tagits fram är strukturerat så att patienten får en tidig kontakt med en fysioterapeut och egentligen är operation högst upp i behandlingspyramiden. Det är bara patienter som verkligen behöver operation som ska träffa en ortoped. Så här jobbar redan många idag, så det handlar inte om helt nya metoder, utan om att standardisera och likrikta processen, så att vi överallt kan ta hand om fler med de resurser vi har, säger Åsa Sand.

Vad händer om en patient finns i två vårdförlopp?

De sju första vårdförloppen är idag ute på remiss och tanken är att de ska införas under 2020. Nästa år ska ytterligare 15 vårdförlopp skickas på remiss och införas. Enligt både Åsa Sand och Per Albertsson finns det två huvudsakliga utmaningar med det nya sättet att arbeta.

- När man inför sådana här tydliga processer finns alltid risken för en undanträngningseffekt. När man har utsett de här vårdförloppen har man också pekat ut dem som prioriterade områden. För varje val man prioriterar, så prioriterar man bort något annat, säger Åsa Sand.

Den största utmaningen jämte undanträngningseffekten är enligt de båda multisjuka äldre.

- Många äldre har flera sjukdomar. Om man som patient hamnar i två olika vårdförlopp, vilket är det som gäller då? Patienten söker inte med diagnos utan kommer ju med ett symptom. I mitt fall är det ingen skillnad mellan en patient med hjärtsvikt och en med kol, båda två kommer med andnöd. Här är det viktigt att man inte glömmer bort helheten, att man inte bara fokuserar på ett vårdförlopp, vi får inte glömma bort själva läkekonsten. Jag hoppas att vi kan undvika överbehandling, överdiagnostisering – och hela tiden se patientnyttan, säger Per Albertsson.

Viktigt att det här sprider sig över hela linjen

Hur vårdförloppen bäst ska implementeras är en utmaning som förenar alla Sveriges regioner.

- Jag tror att det är viktigt att det här tas hand om i den ordinarie linjen. Det ska inte ligga vid sidan om den vanliga verksamheten. Det ska inte byggas nya organisationer. Det viktiga är att alla chefer på primärvården, slutenvården, i specialistvården och på akuten gör detta känt för alla sina medarbetare. Det är jätteviktigt med ett högt engagemang från alla höga chefer, så att det sprider sig i hela linjen, och i alla ledningsgrupper och alla förvaltningar, säger Per Albertsson.

Åsa Sand är inne på samma linje.

- Det finns forum som kan vara nyttiga i detta fallet. Samordningsrådet är ett sådant. Där sitter verksamhetscheferna för de ortopediska klinikerna. Och så finns de regionala programområdena för de olika diagnosgrupperna, det finns forum där chefer med mandat att driva frågorna sitter – och det är viktigt att det drivs därifrån.

Text: Andreas Kjäll

FAKTA: Här är de sju personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp som varit på remiss

  • Reumatoid artrit
  • Schizofreni - förstagångsinsjuknande
  • Stroke och TIA
  • Kritisk benischemi
  • Höftledsartros
  • KOL
  • Sepsis
Senast uppdaterad: 2020-04-16 08:44