Rangordning
Efter att beredningsgruppen bedömt inkomna förslag till ordnat införande utformar beredningsgruppen, i konsensus, ett förslag till rangordning, d.v.s. grad av rekommendation för införande.
Rangordning har tre nivåer: hög = 1, medel = 2, låg = 3.
För rang 1 krävs att sjukdomen bedöms ha hög svårighetsgrad, att den vetenskapliga evidensen bedöms som starkt och att åtgärden har en gynnsam effekt/risk-balans.
För rang 2 krävs att sjukdomens svårighetsgrad bedöms vara måttlig, att det vetenskapliga underlaget bedöms som måttligt starkt och att det finns en gynnsam effekt/risk-balans. Sedvanliga krav på vetenskaplig evidens kan göras mindre rigorösa om sjukdomen i fråga är sällsynt och svår.
Rang 3 innebär att åtgärden saknar gynnsam effekt/risk-balans och har en svag evidensstyrka, eller saknar vetenskaplig evidens.
Beredningsgrupperna gör därefter för varje förslag som har rangordning 1 eller 2 en fördjupad anlys. Den fördjupade analysen ligger till grund för ett förslag till hälso- och sjuklvårdsstyrelsen om ordnat införande.
Matris för rangordning
| Rang 1 | Rang 2 | Rang 3 | |
| Svårighetsgrad | Mycket hög/hög | Måttlig | Låg |
| Effekt | Mycket god/god | God/måttlig | Liten |
| Risk | Låg/måttlig | Måttlig/hög | Hög |
| Tillförlitlighet | Mycket hög GRADE 4 | Måttlig GRADE 3 | Låg GRADE 2-1 |
| Kostnadseffektivtet | Rimlig | Rimlig | Ej Rimlig |
| Sammanvägning | Den slutliga bedömningen är en sammanvägd bedömning av de fem dimensionerna, som inte kan inte överstiga rangordning utifrån svårighetsgrad, som är en överordnad dimension | ||
