Patientens och närståendes ansvar

Patienten ska ha ett reellt och aktivt inflytande över processen men det är förskrivaren som utifrån behovsbedömningen ansvarar för beslut om ett hjälpmedel ska förskrivas och för val av specifika produkten. När det finns flera alternativ som uppfyller kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten erbjudas möjlighet att välja det alternativ hen föredrar om det framstår som befogat med hänsyn till behov och kostnader.

Det finns inga formella möjligheter för patienten att överklaga ett beslut gällande hjälpmedelsförskrivning. Om patienten inte är nöjd, har synpunkter på insatsen eller bemötandet ska hen i första hand vända sig till förskrivaren eller förskrivarens närmaste chef. Patienten kan även hänvisas till 1177.se/Om du inte är nöjd med vården och/eller till patientnämnden.

Patientens ansvar

Hjälpmedel förskrivs till patienten som ett lån med nyttjanderätt så länge behovet finns kvar och handbokens kriterier för förskrivning uppfylls. När hjälpmedel förskrivs till barn är vårdnadshavaren ansvarig. Patienten ansvarar för att hjälpmedlen hanteras enligt bruksanvisning, råd och instruktioner som ges vid förskrivning och leverans. Patienten har ansvar att förmedla information om exempelvis skötsel, hantering och förvaring till personer som kan komma att hantera hjälpmedlet.

Patienten kan bli ersättningsskyldig om:

• hjälpmedlet inte hanteras enligt bruksanvisning
• hjälpmedlet skadas utöver normal förslitning
• hjälpmedlet förloras
• hjälpmedlet förändras genom exempelvis att klistra på märken eller skumgummi, måla eller montera på krokar och liknande
• hjälpmedlet inte återlämnas efter uppmaning från vårdgivare.

Hjälpmedlet levereras komplett vid förskrivningen. Därefter ansvarar patienten för att köpa delar som ingår i hjälpmedlet, som förbrukas under användningen och som finns att köpa i allmän handel, till exempel lampor och batterier. Undantag från detta framgår av respektive produktanvisning. 

Närståendes ansvar

Den som har vårdnaden om ett barn har enligt lag ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad blir tillgodosett (6 kap. 2 § föräldrabalken). Makar, partners, sambos har däremot inte någon omvårdnadsskyldighet gentemot varandra enligt lag, inte heller vuxna barn gentemot föräldrar. Deras insatser, liksom insatser från andra närstående, bygger helt på frivillighet.

Närståendes medverkan och delaktighet är ofta en förutsättning för en väl fungerande vård. Det är därför viktigt att deras synpunkter beaktas vid planering och förskrivning av hjälpmedel, under förutsättning att sekretessen inte hindrar detta. Utgångspunkten är att all samverkan kring patienten ska ske på patientens uppdrag och villkor.

Det är viktigt, och kan ha stor betydelse för hjälpmedlets funktion och nytta, att närstående får lära sig använda hjälpmedlet samt får information om vart de ska vända sig om hjälpmedlet inte fungerar.