000000 Om dövblindhet
Dövblindhet är en kombination av syn -och hörselnedsättning där graden av nedsättning är så allvarlig att syn och hörsel har svårt att kompensera för varandra. Dövblindhet medför därför, i relation till omgivningen, specifika funktionshinder.
Att syn och hörsel har svårt att kompensera för varandra innebär att det mesta tar längre tid, att information ofta blir osammanhängande samt att det är energidränerande. Det kostar således energi att kompensera för syn- och hörselförlust.
Det är många faktorer som påverkar möjligheten för personer med dövblindhet att kunna leva ett aktivt liv och uppleva känslan av delaktighet. Behovet av att använda andra sinnesintryck ökar markant, framförallt är det taktila sinnet en viktig faktor. Bristande tillgång till information i alla former samt svårigheter att kunna orientera sig fritt och självständigt är andra faktorer som påverkar. Dövblindhet utgör också alltid ett hot mot mellanmänsklig kommunikation och interaktion då förmåga att kommunicera samt att ta till sig information kan vara starkt begränsad hos den enskilde. Därav uppstår mycket stora inskränkningar gällande socialt liv.
I många fall har dövblindhet ett progredierande förlopp, vilket innebär att syn - och/eller hörselfunktionen försämras gradvis. För personer med dövblindhet kan kombinationen av syn- och hörselnedsättning innebära större funktionshinder i vissa aktiviteter än andra. Denna variation kan bero på såväl miljömässiga som personliga faktorer.
Teknik och hjälpmedel är en mycket viktig del i den specifika habilitering och rehabilitering som personer med dövblindhet behöver och har rätt till, för att de handikappolitiska målen om möjligheter att leva ett aktivt liv och vara delaktig i olika situationer, ska kunna uppfyllas.
Hjälpmedlen måste därför anpassas utefter den enskildes aktivitets- och funktionsförmåga samt i vilka aktiviteter och sammanhang som hjälpmedlet ska avse vara stöttande.
Källa:Nationellt Kunskapscenter för dövblindfrågor (https://nkcdb.se/)
