200305 Sinnen och socker
Skolmatsakademin tillsammans med gästföreläsaren Kajsa Lamm lyfte under seminariet Sinnen och goda måltider om matlust och ätsvårigheter hos våra gäster.
Ätsvårigheter hos barn kan vara svårt att hantera och svårt att förstå sig på. Ibland tas barnen inte på allvar vid måltidssituationer. Men det finns mycket forskning och erfarenheter inom området. Kajsa Lamm som är logoped har under flera år arbetat med just matlust och ätsvårigheter hos barn. Vanliga myter kring barn och ätande är bland andra att; äta är enkelt och alla barn äter när de är tillräckligt hungriga. Vid ätsvårigheter handlar det om betydligt mer än barns smakpreferenser och det finns flera faktorer som spelar in i barnets eventuella oförmåga att äta.
Sensoriska intryck som lukt, syn, känsel, hörsel och smak påverkar vår aptit och förmåga till ätande. Barn som har svårt att sammanställa bilden från alla dessa sinnesintryck har ökad risk för ätsvårigheter. Smaksinnet kan vara både en vän och fiende. För många lockar smaker in till måltid men för en del kan smaker verka frånstötande. När ett barn återkommande avstår från att äta är det viktigt att ta tag i frågan och börja kommunicera med de vuxna som finns runt barnet. Ett bra samarbete mellan pedagoger, kockar och föräldrar är en nyckelfaktor för att kunna utreda ätsvårigheterna och systematisk kartlägga och undersöka möjliga lösningar för barnet. I allvarligare fall bör vården med specialister kopplas in i arbetet.
Viktigt att ta med sig. Ett barn med ätsvårigheter skall aldrig tvingas till att äta. En trygg och välplanerad måltidsmiljö är kritisk för barnets förmåga att ätträna. Vid ätträning krävs förståelse, tålamod och tid från förälder och pedagog. Utvärdera allt eftersom och låt barnet utvecklas i sin takt.
Sammanfattning av seminariet - Sinnen och Goda måltider
Skolmatsakademin tillsammans med gästföreläsaren Kajsa Lamm lyfte under seminariet Sinnen och goda måltider om matlust och ätsvårigheter hos våra gäster. Ätsvårigheter hos barn kan vara svårt att hantera och svårt att förstå sig på. Ibland tas barnen inte på allvar vid måltidssituationer. Men det finns mycket forskning och erfarenheter inom området. Kajsa Lamm som är logoped har under flera år arbetat med just matlust och ätsvårigheter hos barn.
Vad orsakar barnens ätsvårigheter och vad kan de bero på?
Ätsvårigheter kan grovt delas upp i två grundorsaker och problemområden. Barn som kan men inte vill äta och de barn som av olika anledningar har fysiologiska hinder till ätande. Kajsa arbetar främst med habilitering av ätande hos barn som kan men inte vill äta vilket istället ofta innebär psykologiska hinder till ätande, ofta associerat till barnets sensoriska relation till mat och ätande.
När vi människor äter använder vi oss av alla fem sinnen, och de flesta kan dessutom delas in i flertalet underkategorier. För att vi skall känna aptit och lust till ätande gäller det att samtliga sinnen samspelar och är i harmoni, många barn upplever svårigheter att få ihop bilden av dessa sinnesintryck vid måltiden och ökar därmed risken till ätsvårigheter.
Barns ätsvårigheter kan bero på en mängd olika faktorer. Att ta reda på barnets anledning till undvikandet av ätande är kritiskt för att kunna arbeta vidare med tänkbara lösningar. Vanligt förekommande tillståndsbedömningar inom ätsvårigheter är neofobi, Sensory Processing Disorder, Pediatric Feeding Disorder och ARFRID.
Neofobi: Rädsla för ny mat. Starkas i åldrarna 2–5 år. Ett tillstånd som går över med tiden.
Sensory Processing Disorder: Kan delas in i följande tre kategorier
Hypersensorisk; Överkänslighet, försöker komma undan sina intryck. Antingen blir de passiva eller aktiva och försöker smita undan måltiden.
Hyposensorisk; Underkänslighet, det tar lång tid innan de kommer igång att tugga och äta. Behöver större mängd mat och smakrik mat.
Sensory craving; söker efter intryck.
Pediatric Feeding Disorder: Barns oförmåga att äta. Beror på fysiologiska eller psykologiska funktionsnedsättningar, kan komma från medicinsk påverkan, påverkat näringsintag, nedsatt ätförmåga eller psykologisk dysfunktion.
ARFRID: Selektivt ätande. En vanlig diagnos som ges till barn som inte äter ordentligt och enbart äter ett begränsat antal livsmedel eller maträtter.
Myter värda att belysa!
Äta är enkelt!
Alla barn äter när de är tillräckligt hungriga.
Pjoskar man med barnens mat förstärker man deras ätsvårigheter.
Hur kan vi arbeta med ätsvårigheter?
- Utredning och kartläggning kring problematiken är kritisk för vidare arbete. Regelbunden uppföljning gärna 2 ggr/år.
- Hitta orsak. Det finns alltid en anledning, hitta orsak och börja sedan med arbetet.
- Samarbete mellan föräldrar, pedagoger, måltidspersonal och vården är kritisk.
- Vårdens ansvar. Ge föräldrarna möjlighet att slappna av och lämna över oro och ansvar till vården. Viktigt att behålla en föräldraroll som bygger förtroende till barnet.
- Ge skolan tillit och förtroende. Barnets huvudsakliga näringsintag bör ske i skolan. Se till att stötta skolköken för att kunna hitta rätter som funkar.
- Förståelse kring problematiken. Det handlar sällan om oviljan att äta. Skapa/hitta rätt förutsättningar.
- Skapa rätt måltidshygien. En trivsam miljö för barnet att äta i, strunta i bordsskick, håll en lugn ton och gör maten lättillgänglig.
- Följ upp flera gånger under terminen tillsammans med elevhälsan.
Tips att ta med sig!
- Frihet från press! Skapa en trevlig, stressfri och prestationsfri miljö för barnet.
- Ge beröm. Lyft barnets positiva utveckling på ett uppmuntrande sätt.
- Pressa inte att smaka. Processen tar tid, ha tålamod och testa många gånger. Öva att smaka som en aktivitet vid sidan av måltiden inte under måltiden.
- Mat får inte bli prestation. Lägg ingen värdering i ätandet, barnet är inte mer eller mindre duktigt om det äter eller inte.
- Undvik stämpel på barnet. Se till att barnet inte blir medvetet om dialogen runt problematiken.
- Ladda inte ”dålig mat” genom att aktivt och tydligt förbjuda den.
- Barn behöver äta med egen drivkraft. Motivationen behöver komma inifrån.
- Fråga inte! Bara ge maten och öppna inte upp för ett negativt svar.
- Ketchupeffekten. Använd en smakbrygga för att utveckla barnets matpreferenser. Äter barnet mat om hen får ketchup? Servera ketchup!
- Utvärdera och samtala med barnets vårdnadshavare så att ni tillsammans kan följa upp och följa barnets utveckling.
Se även Kajsa Lamm Laurins presentation från dagen>>
