Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Stora förändringar väntar i Europaparlamentet efter valet

I söndags var det val till Europaparlamentet. Valet, som av vissa har kallats det viktigaste valet i EU:s historia, handlade denna gång inte bara om vilken politik som kommer att föras de nästkommande fem åren i Bryssel, utan var i mångt och mycket också en omröstning om det europeiska projektets framtid. Valet föregicks av stor mediebevakning och röstdeltagandet var i Sverige det högsta någonsin; ca 55 procent. Valresultatet visar på ett fragmenterat Europaparlament, där de partigrupper som tidigare dominerat EU förlorar sin majoritet, medan högerpopulistiska, liberala och gröna partier går starkt framåt.

Storkoalitionen mellan konservativa partigruppen EPP, där Moderaterna och Kristdemokraterna sitter, och socialdemokratiska S&D, där Socialdemokraterna ingår, har efter valet för första gången på 40 år förlorat sin majoritet i parlamentet. Båda partigrupperna behåller dock sina platser som största respektive näst största partigrupp. Den liberala partigruppen ALDE, där Liberalerna och Centerpartiet sitter, gick, mycket tack vare Macrons parti La Républiques anslutning till gruppen, kraftigt framåt och är nu tredje störst i parlamentet. Även partigruppen De Gröna, där Miljöpartiet ingår, gjorde ett bra val, med framgångar framför allt i Tyskland, och blev fjärde största grupp i parlamentet. Den våg av högerpopulism som svept över Europa visade sig också i form av att populistiska och EU-kritiska partier gick framåt i flera medlemsländer. Matteo Salvinis högernationalistiska regeringsparti Lega blev till exempel största parti i Italien, medan Marine Le Pens parti Nationell samling blev största parti i Frankrike. I Europaparlamentet visade sig detta genom att två av de tre högerpopulistiska partigrupperna i parlamentet, ENF och EFDD, gick kraftigt framåt. ENF nästintill fördubblade sina mandat jämfört med EU-valet 2014, vilket kan förklaras av att gruppen till stor del utgörs av Matteo Salvinis parti Lega, som blev största parti i Italien.

Nya koalitioner och fler kompromisser

I och med att EPP och S&D inte längre har majoritet kommer nya koalitioner behöva bildas för att driva arbetet framåt i Europaparlamentet. Eftersom EPP och S&D tidigare visat motvilja till att samarbeta med de högerpopulistiska grupperna i Europarlamentet, är det troligt att det är ALDE och De Gröna som kommer att bli nyckelspelarna. Detta kommer i praktiken att leda till att framförallt ALDE, och till viss del De Gröna, får större inflytande i parlamentet framöver. Till följd av de nya koalitioner som måste bildas är förmodligen fler kompromisser partigrupperna emellan att vänta och möjligtvis också långsammare beslutsfattande, men de blockeringar som många hade befarat skulle uppstå i och med ett starkare högerpopulistiskt block ser i nuläget ut att utebli. Hur stort inflytande de högerpopulistiska partigrupperna får i det nya parlamentet kommer troligtvis att avgöras av hur väl de lyckas samarbeta sinsemellan. De är för tillfället relativt splittrade i många väldigt viktiga frågor, bland annat i inställningen till Ryssland. De skulle dock kunna göra det svårare för parlamentet att teckna nya frihandelsavtal, försvåra arbetet med att skapa ett europeiskt gemensamt försvar samt göra det svårare att hålla fast vid sanktionerna mot Ryssland.

Vad händer nu?

Dagen efter EU-valet påbörjade de nyvalda ledamöterna arbetet med att formera sig i politiska grupper, vilka ska gälla för den kommande mandatperioden. Detta ska vara klart den 24 juni. Den 2 juli samlas ledamöterna till sitt första sammanträde i Strasbourg, Frankrike, vilket är starten för den nya mandatperioden för Europaparlamentet. Först på agendan står att välja den som ska leda arbetet i Europaparlamentet, talmannen. Sedan påbörjar ledamöterna förhandlingarna om vem som ska sitta i vilket utskott och vem som ska vara ordförande i utskotten. Detta är ett viktigt beslut för ledamöterna, eftersom det är i utskotten som det faktiska arbetet i parlamentet sker, i form av att arbeta fram, ändra och anta lagförslag och initiativsbetänkanden. Därefter är det dags för Europaparlamentet att rösta om vem som ska bli ny ordförande för EU-kommissionen. Omröstningen är planerad att äga rum någon gång i juli.

Den 28e maj höll stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet ett informellt möte för att diskutera valresultaten samt påbörja arbetet med att tillsätta chefsposterna för EU-institutionerna, bland annat ordförandeposten för EU-kommissionen. Det är medlemsstaterna, genom Europeiska rådet, som formellt utser en kandidat till posten som kommissionens ordförande, vilket måste ske med kvalificerad majoritet. I valet av kandidat måste de ta hänsyn till valresultatet i EU-valet. Kandidaten måste sedan godkännas med absolut majoritet (hälften av medlemmarna plus en) i en omröstning av Europaparlamentet, vilken planeras äga rum i juli i år. Skulle den föreslagna kandidaten inte godkännas har Europeiska rådet en månad på sig att föreslå en ny kandidat.

Ordförande för Europeiska rådet, Donald Tusk, har tidigare sagt att han gärna ser att Europeiska rådet nominerar EU:s nya ledare redan i juni 2019. Huruvida detta är möjligt återstår dock att se, hårda förhandlingar är nämligen att vänta då det är mycket som står på spel och många viljor som ska tillmötesgås. Om allt går enligt plan med nominering och omröstning ska dock den nya EU-kommissionen påbörja sitt arbete den 1 november 2019.

Minskat antal platser i Europaparlamentet vid Brexit

Storbritannien förväntas lämna EU den 31 oktober i år, vilket kommer att förändra sammansättningen i Europaparlamentet. I och med Storbritanniens utträde kommer nämligen parlamentet att minska från 751 till 705 platser och 27 av Storbritanniens 73 mandat kommer att delas ut till andra medlemsländer. De 46 platser som blir över kommer att hållas i reserv för möjliga framtida utvidgningar av unionen. Sverige, som är ett av de länder som berörs, kommer i och med Storbritanniens utträde att få ett extra mandat, vilket troligtvis kommer att tillfalla Miljöpartiet.  

Senast uppdaterad: 2019-05-31 14:34