”Vilken film ska göras, vilken ska spridas?”

2017 års filmframgångar samt skandalder har intensifierat debatten och inget tyder på att samtalet om film ska avta under 2018. Men vilken roll tar filmen i framtida kulturplaner och samverkansmodeller? Stor, spår kulturchef Staffan Rydén.

2017 blev ett uppmärksammat filmår både för framgångarna och skandalerna. Intensiteten i debatten har inte avstannat i år utan tvärtom fortsatt för högtryck genom att Sveriges första filmpolitiska toppmöte öppnades av kultur- och demokratiministern på invigningsdagen av Göteborg Film Festival. Filmsverige var där men också för första gången omkring 25 kulturpolitiskt ansvariga på statlig och regional nivå. Det gamla filmavtalet, som främst inriktade sig på produktionsvillkoren för svensk film, har gått i graven och med nya filmpolitiska nationella mål att orientera efter får fler röster komma till tals. Visst är de ekonomiska villkoren som filmen lever under fortfarande viktiga, och moms liksom produktionsrabatter var följaktligen uppe på tapeten, men filmen befinner sig idag i en bredare och tuffare medial verklighet än någonsin förut. Det illustrerades inte minst av festivalens öppningsfilm – Amatörer av Gabriela Pichler – där två unga kvinnor filmade livet i sin egen kommun med sina mobiltelefoner i konkurrens med en smart reklamfilmare. De visade upp en osminkad verklighet för invånarna i den lilla kommunen Lafors som stolta och förbryllade fick se sig själva på den vita duken på ortens lilla biograf. Sanningen om livet i kommunen i jämförelse med den tillrättalagda reklambilden. Vilken film ska göras, vilken ska spridas?

Film idag är inte bara den framgångsrike auteuren som Ruben Östlund som nu kan få sin första Oscar, eller den framgångsrika kassasuccén som likt En man som heter Ove fångar en bred publik, utan en möjlighet för var och en med en mobiltelefon i handen. I en nationell enkät förra året fick vi veta att barn och ungdomars första val av vilken kultur de vill ägna sig åt på sin fritid är att se men lika mycket att göra film. Det betyder att film och rörlig bild är en angelägenhet för alla landets kommuner och regioner och inte bara de med produktionscentra. Det gör film till en central fråga inom media och informationsområdet i stort och inte bara branschen. Det är där dagens debatt om vad som är sanning eller lögn, vilka av oss som har hemortsrätt i vårt samhälle och vad som anses värdefullt respektive värdelöst utspelas.

Filmen är inte längre en fråga enbart för branschen i den meningen att den utgörs av alla som får sin utkomst av att göra film. Vägen för en ung filmare för att få visa film behöver inte heller gå genom branschens kanaler. Hen kan gå direkt ut på nätet till Youtube och sociala medier. Om fler än 4 av 5 unga människor idag säger att det är detta de ägnar sin fritid åt så har film och rörlig bild blivit en fråga som kommer att ta en central plats i våra kulturplaner och i kultursamverkansmodellen. Sprängkraften i film och MIK-frågorna tillsammans med frågan om rätten till kulturarvet kommer att förskjuta centrum för den kulturpolitiska debatten under den nya mandatperioden. SFI måste ta ett ansvar utanför branschens snäva ramar tillsammans med regioner och kommuner. Det filmpolitiska toppmötet är här för att stanna. 

Men kulturpolitiska samtal i all ära – det måste också bli verkstad av alla manifestationer. Några dagar senare under filmfestivalen diskuterades planerna på ett Filmens hus i Göteborg. I samband med att en ny stadsdel planeras vid Masthuggskajen har det visats intresse för ett Filmens hus dit en bred allmänhet i alla åldrar liksom turister på besök kan komma. Motsvarande projekt i andra länder har varit mer än framgångsrika och förutsättningarna i Västra Götaland är enastående. Ett Filmens hus skulle kunna bli centralpunkten för en bransch som idag är utspridd och en gemensam träffpunkt med de som idag arbetar med film och rörlig bild som konstart eller forskningsområde eller som ett pedagogiskt projekt. Dessutom baseras film på en teknik som gör att ett Filmens hus också kan utgöra en nod i ett system av lokala filmens hus i digitala biografer i hela Västra Götaland. Liksom ungdomarna som värdesätter att få se film och rörlig bild lika mycket som att själva få göra film så kan ett Filmens hus i dag både vara en arena för att se och en verkstad för att göra. Både genom ett besök på plats eller via ett besök på nätet. Lika för storstadsbon som den som bor på landsbygd.

Staffan Rydén

Kulturchef

Västra Götalandsregionen


Senast uppdaterad: 2018-02-05 10:17