Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

För Eva tog livet en ny vändning

När Eva Mannesson bestämde sig för att bli barnmorska var saken klar. Trodde hon. Istället blev det ett helt yrkesliv ägnat åt att vara med och utveckla vården för kvinnor med gynekologiska cancersjukdomar, på lokal, regional och nationell nivå.

–Jag har aldrig ångrat mig, säger hon. Jag har arbetat tillsammans med så många duktiga människor och i Skaraborg har vi varit tidiga med mycket.

Att arbeta som onkologisk sjuksköterska innebär också att befinna sig i närkontakt med svårt sjuka patienter, varav många till slut avlider på grund av sin cancersjukdom.

Men det är inte tal om något dödens väntrum eller liknande, det vill jag verkligen understryka. Vi skrattar mycket i jobbet och det är en glädje att stötta patienterna så att de ska ha livskvalitet hela tiden, säger Eva Mannesson.

Trygghet och kunskap viktigast

Vilka egenskaper är viktiga i ditt yrke?

Att du är trygg i dig själv och vill bli så kunnig som möjligt, säger Eva Mannesson. Vetgirigheten, att hela tiden lära nytt och utvecklas är också ett tydligt mönster när Eva Mannesson berättar om sin karriär. Eller vad sägs om följande bidrag till förbättring av cancersjukvården som hon varit delaktig i:

• Lokal nivå: Gynprocessen

• Regional nivå: Omvårdnadsprocess och medicinsk process, Supportive care, cancervårdsprocessen, rehabiliteringsprocessen, terapiprogram för alla cancerdiagnoser, palliationsprocessen.

• Nationell nivå: Omvårdnadsdelen i vårdprogrammet för äggstockscancer, var med och bildade patientorganisationen Gynnsam.

Hur kunde det bli så här?

När vi talar om meriterna skruvar hon på sig lite och tycker att det kanske är att förhäva sig att räkna upp allting.

Och du skulle alltså ha blivit barnmorska, det var ju bestämt 1988. Varför blev det då så här?

Det berodde på flera orsaker. En var att jag kände för de här patienterna, som var döende och som ronden bara passerade utan att stanna till hos dem på den tiden. Sedan fick jag ansvar för cancerpatienterna i början av 1990-talet och så fick jag förmånen att arbeta tillsammans med duktiga läkare och sjuksköterskor. Vården av cancerpatienter har genomgått en enorm förändring sedan dess, berättar hon.

De har betytt så mycket

Eva Mannesson framhåller särskilt sin första chef, vårdföreståndaren Gunvor Lackdal och överläkarna Sonja Kvint och Gunnar Paulsson, vars engagemang och kunskap hon värdesätter mycket högt. Därför var också Skaraborg bland de första i Sverige som skapade kontaktsjuksköterskor till patienterna och nationella pionjärer med ett gynekologiskt omvårdnadsprogram.

År 2000 var viktigt, det var då Gunnar Paulsson sökte och fick projektmedel för att starta Gynna-mottagningen, som blev en akutmottagning för cancersjuka kvinnor. Den permanentades och i dag behandlar vi 700 patienter om året och tar emot 350 besök, berättar Eva Mannesson.

Färre samtal efter döden

Hon fortsätter:

Men jag vill också framhålla vikten av den palliativa delen, den lindrande vården. Ett exempel hur väl den har utvecklats är att vi har betydligt färre efterlevandesamtal i dag än förr och det beror på att närstående säger sig ha fått så mycket stöd och fått prata av sig med personalen så att de känner sig nöjda. Det är positivt.

Men nu är alltså Eva Mannesson på väg att avsluta ett långt yrkesliv. Fram till mars 2018 arbetar hon som sjuksköterska nattetid på avdelning 42 vid Skaraborgs Sjukhus Skövde, sedan väntar ett pensionärsliv fyllt av barnbarn och trädgårdsarbete.

Låt dem vara isär

Om du fick önska dig något för framtidens gynekologiska cancersjukvård, vad skulle det vara?

Jag hoppas att man inte slår ihop cytostatikabehandlingen på Skaraborgs Sjukhus utan låter gynekologipatienter vara för sig. Jag vet hur mycket det betyder att vårdpersonalen känner patienterna och vet deras behov, säger Eva Mannesson.


Senast uppdaterad: 2017-11-29 12:43