Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Magnus Landgren – SkaS senaste docent

Magnus Landgren, överläkare vid Skaraborgs Sjukhus barn- och ungdomsmedicinmottagning i Mariestad  hur känns det att ha blivit antagen som docent vid Sahlgrenska Akademin?

–Det känns bra förstås. Hade egentligen tänkt lägga in en ansökan för flera år sedan. Var klar med kurserna som krävdes och hade samlat på mig en del forskning och undervisning genom åren, men själva formella ansökningsförfarandet är en ganska krävande process som tar både energi och tid och det skall hanteras samtidigt med klinik och sjukvårdens olika omorganisationer.

Varför sökte du docenturen?

–Det ger bättre möjligheter för forskning, för hela vårt forskarlag, tror och hoppas jag. Vi vill gärna sjösätta en ny större undersökning som vi tror kan bidra med viktig kunskap till fördel för barn och ungdomar med hälsoproblem. Arbetsnamnet är ”Elevhälsa – bakgrund och måluppfyllelse”, kanske kan docenturen ge en liten extra skjuts i rätt riktning.

–Sedan har vi har ett fin forskningstradition att förvalta på barnkliniken i Skaraborg. Jag tänker på de kolleger som lockade mig in på forskningsbanan och som visade att det gick att kombinera klinik och forskning – utanför universitetsorterna. Vi får inte glömma kliniker och forskare som Bengt Kjellman, Göran Wetrell, Gunnar Hattevig, Britt-Marie Joelsson-Ekman i det sammanhanget. Per Gustafsson, Carl-Johan Törnhage och Svante Swerkersson har ju fortsatt på kliniken i den traditionen och jag vill också dra mitt strå till stacken.

–Det är också ett erkännande av den forskning och undervisning som bedrivits inom barnmedicin på Barn och Ungdomscentrum i Mariestad under flera decennier. Där är det också många som bidragit under sin tjänstgöring i Mariestad genom åren och som levererat många viktiga bidrag, till exempel Elisabeth Fernell, Mats Johnson, Leif Svensson, Ida Lindblad med flera.

Hur påverkar detta ditt yrkesliv och vad förväntas av dig?

–Jag har under åren haft en del uppdrag att opponera, delta på seminarier och granska artiklar, får sannolikt en del ytterligare sådana uppgifter framöver. Docenturen innebär en skyldighet att bidra akademiskt om och när man efterfrågas. Jag är intresserad av läkarutbildningen och får kanske vara med när den aktualiseras på barnkliniken.

Vad vill du åstadkomma med docenturen?

–För mig som barnneurolog var det viktigt med en docentur i moderspecialiteten, det vill säga i pediatrik. Jag säger ju hellre utvecklingsneurologi än neuropsykiatri, och vill betona att pediatrikspecialiteten innebär, att hela tiden bära med sig ett utvecklingsperspektiv på barn och ungdomar och deras symtom. Självklart är nervsystemet en del av kroppen och i en sådan helhetssyn kan vi förstå funktionsnedättningar/funktionsstörningar som till exempel autism, ADHD och intellektuell nedsättning. Det är det övergripande målet att försöka bidra till att vi vidmakthåller en helhetssyn på våra barnpatienter och motverkar stuprörstänkande. Docenturen kan bidra till både forskning och undervisning på det temat.

Foto: Bild och Media, Skaraborgs Sjukhus


Senast uppdaterad: 2018-02-09 08:01