Ny forskning: Så kan övergången från läkarstudent till läkare stärkas
Övergången från läkarstudent till läkare behöver ses som en process som tar tid. Ny forskning visar att studenter och unga läkare behöver få ta ansvar i det kliniska arbetet – med nära handledning, återkoppling och stöd som följer dem över tid. Kunskapen kan användas när den nya läkarutbildningen och bastjänstgöringen, BT, utvecklas.
Att börja arbeta som läkare innebär ett stort ansvar och mycket nytt att lära. Samtidigt är det en tid då den nya läkaren utvecklar sin yrkesidentitet och lär sig genom verkligt kliniskt arbete. I sin avhandling On the transition from student to doctor har Yvonne Carlsson studerat just denna övergång.
Den 2 oktober 2026 försvarade hon sin avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Yvonne Carlsson är ST-läkare i allmänmedicin vid Närhälsan Gamlestadstorget vårdcentral. Hennes huvudhandledare var Matilda Liljedahl. Övriga handledare var Stefan Bergman och Anna Nilsdotter.
Under doktorandtiden har Yvonne Carlsson bland annat fått ekonomiskt stöd för sina doktorandstudier från FoU primär och nära vård. Hon lyfter också doktorandträffarna som ett uppskattat stöd.
"Att vara doktorand och samtidigt arbeta som läkare har framför allt varit utvecklande och roligt. Jag har under dessa sju år fått fokusera på båda delarna – utan att göra avkall på vare sig min utveckling som kliniker eller som doktorand. Det är jag tacksam för" - Yvonne Carlsson.
Studerade både AT och klinisk placering
Avhandlingen undersöker övergången från läkarstudent till läkare genom studier av allmäntjänstgöringen, AT, och en placering i primärvården i slutet av läkarutbildningen. Underlaget består av intervjuer och observationer av läkarstudenter, AT-läkare och AT-studierektorer.
Forskningsprojektet har genomförts i en tid då läkarutbildningen förändras. AT fasas successivt ut och ersätts av bastjänstgöring, BT, som är en inledande del av specialisttjänstgöringen. Det gör resultaten särskilt relevanta för lärare och ansvariga inom läkarutbildningen samt för AT- och BT-ansvariga.
En viktig slutsats är att AT för många fungerar som en gedigen introduktion till läkaryrket. Bilden är inte främst att nya läkare lämnas ensamma eller ”slängs ut på djupt vatten”. I stället beskriver avhandlingen en struktur där AT-läkare får delta i patientarbetet, pröva sitt ansvar och få stöd i det kliniska arbetet. De har också en tydlig och legitim roll som personer som fortfarande lär sig.
Lärandet behöver följas över tid
Samtidigt visar resultaten att det finns utrymme att stärka det långsiktiga och individuella stödet. Det räcker inte alltid med handledning i den enskilda situationen. Nya läkare behöver också någon som kan följa deras utveckling över tid, hjälpa dem att se samband mellan olika erfarenheter och ge stöd i nästa steg i lärandet.
Avhandlingen visar även att övergången till läkaryrket börjar redan före examen. När läkarstudenter får vara delaktiga i verkligt kliniskt arbete, får stöd av handledare och stegvis kan ta större ansvar, skapas bättre förutsättningar för lärande och utveckling.
Det handlar alltså inte bara om hur väl förberedd en student är när hen tar examen. Det handlar också om hur det kliniska arbetet organiseras för att ge möjlighet att lära. Studenter och unga läkare behöver få agera i verkliga situationer, men med en handledare nära till hands när det behövs.
Fördjupa dig i resultaten
Läs Yvonne Carlssons avhandling: On the transition from student to doctor (gupea.se)
Artiklar
Entering clinical work: A relational agency perpecive on medical students in primary care (inskickat manus)
Kunskap för den nya utbildningen och BT
Resultaten talar för att övergången från student till läkare bör planeras som en sammanhängande process, snarare än som ett enskilt steg vid examen eller vid starten av en tjänstgöring.
För läkarutbildningen innebär det att kliniska placeringar i slutet av utbildningen behöver ge studenter möjlighet att delta på riktigt. Det kan till exempel handla om att successivt ta större ansvar för arbetsuppgifter och patientmöten, med tydliga ramar, återkoppling och tillgängliga handledare.
För BT innebär forskningen att det kan vara värdefullt att ta till vara de delar av AT som skapat utrymme för lärande: en tydlig introduktion, en uttalad förväntan om utveckling och stöd i det dagliga kliniska arbetet. Det behövs också kontinuitet, så att någon följer den unga läkarens utveckling över tid.
"Min forskning visar att BT har goda förutsättningar att bli en bra introduktion till läkaryrket. Längre placeringar kan ge bättre möjligheter till lärande. Med kontinuerlig handledning och individuellt stöd kan vi skapa en introduktion som stärker nya läkare och får fler att vilja stanna i yrket." - Yvonne Carlsson