APL utomlands
Tintin, elev på djursjukvårdsinriktningen, berättar om sin APL-upplevelse i Nederländerna.
Berätta om hur det var att genomföra din APL utomlands?
Jag åkte ensam utomlands, vilket var obehagligt eftersom jag är flygrädd. Men jag ville gärna göra min APL utomlands och jag hade bra stöd både hemifrån och från skolan, så jag åkte. Det var annorlunda att bo med en annan familj, det var mycket intryck och allt var nytt, både språk- och miljömässigt. Till en början behövde jag översätta det jag ville säga till engelska i huvudet. Första dagen fick jag en rundvandring på familjens gård och dagen därpå påbörjade jag min praktik.
Varför valde du att söka till de utländska APL-platserna?
Jag har hela mitt liv tyckt om kor och traktorer och velat ha en gård. Men jag har också alltid drömt om att bli veterinär, vilket är anledningen till att jag studerar Sötåsens djursjukvårdsinriktning. Men med tidens gång har jag känt att jag har större intresse för lantbruksdjur. Jag valde därför att söka för att jag ville testa på arbetet med lantbruksdjur och för att få erfarenhet inom området.
Vad hade du för förväntningar på utbytet?
Jag hade förväntningar på att jag skulle utvecklas som person på många plan. Men jag hade också förväntningar på att lära mig mer om lantbruksdjur och hur man tar hand om kor i ett annat land än Sverige.
Hur har du utvecklats under din tid i Nederländerna?
Den största insikten jag fick av den här upplevelsen var att jag faktiskt kan klara saker själv på ett annat sätt än vad jag tänkt innan. Jag kan flyga ensam och jag klarar mig själv i ett annat land med ett främmande språk. Det var en viktig resa för mig att göra för att komma framåt i min personliga utveckling. Men jag utvecklade också min engelska och samlade på mig nya kunskaper om kor. Så det var många plan jag utvecklades på.
Hur såg en typisk dag ut i Nederländerna?
Dagliga rutiner bestod av att mata hästarna och ta ut dem till hagarna. Jag matade även kalvarna och skrapade boxarna hos korna. Familjen hade cirka 100 kor och de mjölkades med robot, till skillnad från mjölkgropen på skolan.
Vad var det svåraste och det bästa med utbytet?
Jag skulle säga att det svåraste var att anpassa sig. Det var till en början lite obekvämt att bo tillsammans med en familj som man inte känner. Ibland var det svårt att uttrycka hur man kände kring saker och ting, trots att jag pratar bra engelska så är den inte flytande på samma sätt som svenskan. Men det bästa med hela resan var att jag faktiskt fick göra någonting som jag tycker om väldigt mycket och att jag fick jobba nära djuren. Man går ju liksom runt bland korna och jag trivdes så bra bland dem.
Vad tar du med dig från utbytet, både till framtida utmaningar och anställningar?
Till framtida utmaningar tar jag med mig att man ska våga även om något känns läskigt, för man klarar av mer än vad man tror. Det är inte farligt om något blir fel. Alla kan göra fel och det är sådant som händer. Till framtida anställningar tar jag med mig att jag kan, att jag har mycket kunskap och att jag är duktig på det jag gör. Jag skulle vilja uppmana andra att utmana sig själva och våga söka till APL-platserna utomlands, för det gör att man verkligen utvecklas.
Utbytet är en del av Erasmus+-projektet Make it Greener som medfinansieras av EU. Här kan du läsa mer om Make it Greener.