Utvärdering av Implementering av att ställa frågor om våld på rutin inom Habilitering & Hälsa

Ta gärna del av rapporten från utvärderingen i sin helhet. Den hittas under fliken Publikationer. 

Bakgrund

2019 startade VKV ett projekt som riktade sig till personal inom Habilitering & Hälsa. Projektet avslutades i maj 2022. Syftet var att hjälpa personalen att upptäcka om patienter – både barn och vuxna – varit utsatta för våld så att de kan få rätt stöd och behandling.

Projektet var en breddimplementering, vilket innebär att all personal inom Förvaltningen för Habilitering & Hälsas verksamheter i Västra Götalandsregionen har deltagit, förutom Tolkverksamheten och administrativ personal.

Syftet med utvärderingen

Syftet var att undersöka personalens erfarenheter och upplevelser av att fråga barn och vuxna med funktionsnedsättning om våldsutsatthet. Detta med fokus på användandet av bildstöd. Utvärderingen undersökte även i vilken utsträckning, och med vilka förutsättningar, de har använt metoden. Vägledande var följande tre frågeställningar:

• I vilken utsträckning har personalen använt metoden i sitt dagliga arbete?
• Hur beskriver personalen sina erfarenheter av att fråga målgruppen om våldsutsatthet på rutin utifrån vald metod med bildstöd? Hur upplever personalen att metoden fungerat i det dagliga arbetet?
• Vilka utmaningar, samt vilka eventuella behov av ytterligare stöd och kunskap, kring att fråga om våld beskriver personalen?

Metod

Utvärderingens metod var såväl kvalitativ som kvantitativ och både intervjuer samt en enkätundersökning genomfördes. Intervjuer gjordes med projektledare och personal från olika enheter. En enkät skickades till 586 personer varav 293 svarade, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 49,7%.

Resultat från utvärderingen

Resultaten av utvärderingen visar att personalen huvudsakligen är positiva till att ställa frågor om våld på rutin. Metod har dock använts i begränsad omfattning, liksom det för projektet särskilt utvecklade bildstödsmaterialet.

De flesta i personalen var positiva till att ställa frågor om våld på rutin. De tyckte att det gav struktur, hjälpte till att upptäcka våld och har huvudsakligen tagits emot väl av patientgruppen. Bildstödet fungerade bra i många fall, men inte för alla patienter.

Utvärderingen pekade också på ett antal utmaningar för personalen. Dessa utmaningar har varit såväl kunskapsrelaterade som målgruppsrelaterade, metodrelaterade, organisationsrelaterade och omvärldrelaterade. Skillnader mellan verksamheterna inom Habilitering & Hälsa framkom också, främst relaterade till olika målgrupper med skilda behov, vilket ställde personalen för olika utmaningar.

Slutsats

Sammanfattningsvis pekar utvärderingens resultat på att ett fortsatt arbete behövs för att frågor om våld på rutin just ska bli en rutin. Metoden behöver anpassas till de olika verksamheterna och deras behov.