När forskning och innovation flyger tillsammans
Magnus Kristiansson, sektionsledare på Innovationsplattformen samordnar ”Kraftsamling drönare” i Västra Götalandsregionen och forskar samtidigt om drönare som First Responders vid Karolinska Institutet. I hans arbete drivs forskning och innovation parallellt, med målet att ny kunskap och innovation snabbare ska komma till nytta i hälso- och sjukvården.
– Forskning och innovation sker inte "först det ena och sedan det andra". De skapar mest värde när de drivs parallellt och stärker varandra längs vägen, säger Magnus Kristiansson.
Vilken är din roll på Innovationsplattformen?
– Jag arbetar med Kraftsamling drönare och i synnerhet med de prehospitala projekten med hjärtstartare och lägesbild. Och utöver det så ingår jag i Innovationsplattformens ledningsgrupp.
Hur kom det sig att du började intressera dig för drönartekniken?
– Jag började intressera mig för drönare nästan direkt när jag kom till Innovationsplattformen 2018. Ett litet startupbolag ville undersöka om det gick att flyga drönare autonomt, utom synhåll och i stadsmiljö utifrån hälso- och sjukvårdens behov. Det hade ingen prövat i Sverige tidigare och frågan passade väl ihop med min bakgrund som narkos- och ambulanssjuksköterska. Jag såg tidigt att tekniken hade stor potential.
– Året därpå genomförde vi de första testflygningarna mellan sjukhustomterna på Sahlgrenska och i Mölndal. Efter det så var vi fortsatt nyfikna på tekniken, och såg stor potential i den. Vi sökte därför finansiering för att bygga vidare på ett forskningsprojekt som Karolinska Institutet genomfört i VGR tillsammans med ett drönarföretag under 2020. Vi fick medel och intresset för drönartekniken började växa.
– Tillsammans med bland andra Chalmers tekniska högskola och Lindholmen Science Park (PICTA) samlade Innovationsplattformen vårdpersonal för att diskutera behov och möjliga användningsområden. Intresset var stort och ledde till en rad nya initiativ. Efter hand växte projektet om hjärtstartare till att också omfatta tidig lägesbild, där vi undersökte hur drönare kan användas för att ge larmcentralen information från händelseplatsen i ett tidigt skede. Efter hand tillkom det också projekt där man ville använda drönare för logistik inom , samt för att öka säkerheten på den rättspsykiatriska enheten.
– När antalet initiativ fortsatte att öka behövdes ett mer samlat arbetssätt. Det ledde till att Kraftsamling drönare etablerades för att samordna utvecklingen och användningen av drönare inom hälso- och sjukvården i Västra Götalands regionen. I dag handlar min roll om att hålla samman satsningarna och skapa synergier mellan dem.
Hur blev drönare med hjärtstartare en forskningsfråga?
– Det blev ganska så tydligt allteftersom vi rörde oss framåt med de prehospitala drönarprojekten, att man behövde få det vetenskapliga underlaget, alltså evidensen. Inom sjukvården bör man ju inte införa nya lösningar som inte är evidensprövade, så det lagret behövdes i drönarprojekten. Jag hade funderat på forskning länge. Genom att forska kan vi sprida den nya kunskap som växer fram inom drönarsatsningen till en bredare målgrupp.
Hur hänger forskning och innovation ihop?
– Forskning handlar om att ta fram ny kunskap. Som forskare fördjupar du dig inom ett område och bygger vidare på det som andra redan har upptäckt. Resultaten publiceras så att andra kan använda dem i sin egen forskning och fortsätta utveckla kunskapen. På så sätt bidrar varje studie med en bit i ett större pussel.
– Forskningen tar fram ny kunskap medan innovationsarbetet förbereder hur kunskapen kan omsättas i praktiken och skapa nytt. För hälso- och sjukvården skapas nyttan i en verksamhet, helt enkelt för patienter och för anställda i vården.
– I min roll som forskare verkar jag på en internationell arena och samarbetar med forskargrupper världen över som intresserar sig för samma frågor. Genom åren har vi tagit emot besök från bland annat USA, Australien, England och Frankrike, där man vill bygga upp liknande system som det vi utvecklat i Västra Götalandsregionen. Forskningen har lett till värdefulla samarbeten och kunskapsutbyten både nationellt och internationellt. Att vi var först med drönartransporterade hjärtstartare har gjort att vårt arbete väckt stort internationellt intresse och skapat nya samarbeten över landsgränserna.
Hur arbetar du med det i praktiken?
– I drönarsatsningen bedrivs forskning och innovation parallellt. Samtidigt som vi undersöker effekter och möjligheter förbereder vi hur lösningarna skulle kunna införas i verksamheten.
– Det kanske tydligaste exemplet är projektet "Drönare med hjärtstartare". Starten var en forskningsfråga och ett projekt där man ville undersöka om det var möjligt att skicka ut hjärtstartare med drönare. Och det visade sig ju att det gjorde. Och därmed var den första forskningsfrågan besvarad.
– När VGR genom Innovationsplattformen kom med i projektet så var det i en tidig fas och vi kunde arbeta med frågor kring hur lösningen skulle kunna införas i VGR. Det här har gjort att vi har kunnat gå från forskningsresultat till praktisk användning betydligt snabbare än om det hade varit ett renodlat forskningsprojekt.
Hur fungerar det att forska parallellt med ditt arbete?
– Jag tycker att jag har ett fungerande upplägg. Det är ju självklart så att det i omgångar blir mycket att göra, men över lag och med god planering så fungerar det.
– Det betyder såklart jättemycket att kunna forska. Det är en otrolig förmån helt enkelt. Jag känner att jag kan stärka min yrkesroll, både min grundprofession som sjuksköterska och i mitt uppdrag på Innovationsplattformen. Och självklart har jag nytta av mina arbetsmässiga erfarenheter i forskningen.
– Sedan är det ju en chans att verkligen djupdyka i någonting och att bli expert inom ett ämne som man brinner för.
Vad är nästa steg?
– I maj startade vi en prospektiv studie med en ny generation drönarsystem för hjärtstartare. Systemen klarar fler väderförhållanden, möjliggör överföring av en lägesbild till larmoperatören och ger bättre förutsättningar att verka i luftrummet. Vi har också en ny hjärtstartare och ett mer integrerat system i den prehospitala vårdkedjan. Nu utvärderar vi i vilken utsträckning tekniken kan bidra till att en hjärtstartare kopplas till patienten innan ambulansen anländer.
– Trots att vi vet att tidig defibrillering är en av de viktigaste faktorerna för överlevnad vid hjärtstopp används hjärtstartare fortfarande för ett fåtal patienter innan ambulansen anländer. Det är det gapet vi vill minska. Målet är att fler patienter ska få livräddande behandling tidigare, när den kan göra som störst skillnad.
Har du något medskick till andra kollegor i hälso- och sjukvården som skulle vilja forska?
– Om du är nyfiken, ta chansen! Det finns stora möjligheter, inte minst för anställda på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Där uppmuntras verkligen forskning. Det finns möjligheter att prova på forskning och det finns stöttning. Det är krävande att forska, och väldigt givande. Så börja med att kartlägga möjligheterna på din arbetsplats, vilka vägar som finns, hur du kan utforma en studie.
Läs mer:
Drones can be used to provide dispatch centres with on-site photos before arrival of EMS in time critical incidents (2024), Magnus Kristiansson, Resuscitation.
Om Kraftsamling drönare på Innovationsplattformens webbsida