Emma Mattsson

Vad har varit det bästa med utbildningen?

– Det skulle jag säga är att få alla nya kontakter och att vi har fått nätverka med både dem från vården och näringslivet. Vi har också fått genomgå och träna gruppvis på olika sätt att planera projektarbete utifrån olika modeller som alla föreläsare delgivit oss. 

Har du börjat arbeta med innovation utöver utbildningen på något sätt? Hur i så fall?

– Vi hade redan innan jag påbörjade utbildningen börjat förnya och nyttiggöra vården för de gravida med för tidig vattenavgång på min mottagning i samarbete med en BB-avdelning och dess projekttid fortgick under halva min innovationsutbildningstid. Vi har därefter fortsatt med det arbetssättet då det har varit ett positivt utfall, men det finns några pusselbitar kvar fortfarande som jag tänkte att jag skulle dra vidare i som inte har blivit helt optimalt ännu och nu när jag har mer kunskap kring detta har jag fått alltmer motivation att jobba vidare med det, vilket känns roligt.

Du har ju mottagit ett pris, kan du berätta lite om det?

– Tillsammans med BB-avdelning 315 fick vi ta emot Kvalitetspriset för område 1 på Sahlgrenska 2025 för vårt arbete ”Hemma bäst om det går” och det är ju jättekul att det uppmärksammas. Det handlar om att erbjuda egenmonitorering i hemmet för gravida kvinnor med för tidig vattenavgång. Sedan juni 2024 har detta utvecklingsarbete lett till att 48 vårddygn kunnat genomföras hemma, i stället för inlagda på slutenvården där blir separerade från resten av familjen under ofta flertal veckor.

– Vi har sett att patienter inte behöver vara inneliggande i flera veckor när vattnet har gått för tidigt om de uppfyller ett visst antal kriterier som vi har satt upp, t.ex. att barnet ska vara normalstort, ligga i huvudläge och mamman ska vara svensktalande eller engelsktalande, alltså tala ett språk som vi som jobbar inom vården kan kommunicera på samt ej bo för långt från sjukhuset. Och sedan får hon låna en CTG-apparat för att avlyssna barnets hjärtfrekvens hemma och göra egna kontroller som temp mående och fostervattnets färg. Vi har uppföljningen digitalt tre gånger i veckan med patienten då vi även kan ställa/besvara frågor som dyker upp, men vid mer akuta frågor så kan hon alltid ringa in till oss på sjukhuset när hon vill, t.ex. om värkarna sätter igång eller om det kommer en blödning.

Vad har du för förväntningar och tankar om framtiden kopplat till utbildningen?

– Efterhand som allt fler kommer att gå den här utbildningen så känner jag att vi blir fler i vården som får nya tankesätt med förändringar och nyttiggörande, så det är min förväntan, att vi ska kunna kroka arm med andra som har gått utbildningen. Och då även över områdesgränserna samt att man ska kunna se på sin egen enhet vad man skulle kunna bidra med,i det att stötta andra som vill driva innovationsprojekt. Det behöver ju inte vara jag just som driver ett projekt utan jag skulle kunna vara stöttande. Det är en tanke.

Finns det något mer som du vill framföra?

 – Vi har otroligt många stödfunktioner i VGR. Genom utbildningen har jag fått den insikten. Det finns många som kan hjälpa oss med olika projekt, vi ska inte behöva klara detta själva, precis som mina kurskamrater sa tidigare i dag. Vi ska göra det vi är bäst på. Vi kan vården och så finns det andra som är bäst på annat som exempelvis digitala lösningar, AI eller upphandling, labbsvar vad det nu kan vara. Nyttja den kompetens som finns inom VGR är mitt medskick. Kompetensen finns för oss och tillsammans med oss

Lärprojekt: AktiSens – sensorteknik för framtidens handrehabilitering. Frågeställningen lyder: Hur kan vi använda digital teknik i patientmöten? Många patienter behöver utökad träning och kontinuerlig uppföljning, ofta i samarbete med rehabassistent. Dagens utmaningar består av att patienterna är olika och har varierande behov, det finns bristande motivation hos många patienter, det saknas objektiv mätning av hur handen används i vardagen och det finns begränsade resurser och ett högt patientinflöde